tisdag 16 september 2014

with a little help from my friends

Vilket superval, hörni. Superpestigt val rent utav.

Såhär i dagarna efter kan det vara lätt att känna sig uppslukad av uppgivenheten. Det var min första respons - att jag orkar inte mer, att jag ger upp. Jag flyr, från allt och alla, till en ö långt ute i havet och lever i harmoni med naturen och en massa fluffiga djur. Odlar egen potatis. Faktum är att de senaste åren har mitt hopp börjat sina, och jag har allt oftare blivit påhälsad av den ovälkomna känslan av att det är för sent och att det inte går snabbt nog. Det kommer inget feministiskt genombrott, vi kan inte rädda planeten. Bina dör ut och ingen bryr sig för vi kan inte äta dem. Det är därför jag målar kor i rymden. De enda överlevarna.

Det som skrämmer mig mest är inte att Feministiskt initiativ inte kom in i riksdagen eller att det gick så dåligt för Miljöpartiet, det är inte ens att 13% av befolkningen röstade på Sverigedemokraterna (vilket innebär att drygt fyra gånger så många människor röstade på ett rasistiskt parti som på ett feministiskt).


Rent statistiskt sett kan kampen för ett mer jämställt och jämlikt samhälle inte förloras. Ingen människorättskamp har någonsin gjort det, men det är obeskrivligt tungt när det måste bli värre innan det kan bli bättre. Och jag frågar mig - hur mycket mer tid har vi?

Vi kan hantera SD, vi kan framför allt hantera SDs väljare. Utfrysning har inte visat sig vara rätt taktik, vare sig det handlar om att vända ryggen till i debattsammanhang eller avfrienda oliktänkande på Facebook. Jag tror det vi måste göra är att sparka av oss den där förlamande känslan av maktlöshet, läsa på, träna, hålla varandra om ryggen och orka ta debatten så ofta som bara möjligt är. Alltså motsatsen till den där trygga ön ute i havet. Det är i utbytandet av tankar och erfarenheter, i redovisningen av konkreta forskningsresultat, i diskussion, diskussion och åter diskussion som vi kan lära av varandra och lära ut. Det är där vi kan ringa in den ångest och den rädsla som så ofta kristalliserar sig i hat, hantera den. Det är i mötet vi lär, och jag är helt övertygad om att rasism, homofobi, misogyni och andra hatuttryck inte är en åsikt, utan resultat av rädsla för det okända, det obegripliga.


Det som skrämmer mig mest när jag scrollar igenom mitt Facebookflöde är inte avsaknaden av feminism eller förekomsten av rasism, det är de människor, oberoende av blocktillhörighet, som för mindre än ett halvår sen uttalade bestämt avståndstagande från SD, men som nu börjar resonera i om det inte vore strategiskt smart att samarbeta med dem i frågor där partierna tycker lika. Det är där, i det ögonblicket, då vi börjar åsidosätta våra egna värderingar för att nå framgång, som jag blir rädd. Och vad är framgång? Är det att Alliansen samarbetar med SD för att rösta igenom sina förslag, eller är det kanske att blocken splittras och att rött möter blått, förenade mot människovidriga ideologier? Kanske. En sak är säker: Det handlar inte längre om motorvägar eller vem som förtjänar en extra hundralapp i plånboken.

Det är i normaliseringen av rasismen, nazismen, fascismen, homofobin, misogynin och det allmänna människoföraktet som vi är förlorade. Vi får inte, under några som helst omständigheter, vackla.

Låt människor tycka, låt människor tala, låt människor rösta, låt människor argumentera. Lyssna, svara, rösta, argumentera emot, diskutera. Tänk efter, känn efter, kolla i spegeln, förena er. Och snälla, starka, underbara, fantastiska vänner - vik er aldrig.


Den här är till er.

(Minns även att vila är nödvändigt. Den här veckan ägnar jag åt det. Och Harry Potter.)

rubrik av JOHN LENNON och PAUL MCCARTNEY

lördag 13 september 2014

älskade Norehuset

aliciasivert, alicia sivert, alicia sivertsson, broderi, embroidery, needlework, handicraft, craft, hantverk, handarbete, konst, art, franska knutar, french knots, gotland, hus, house, nore


I början av sextiotalet ritade min morfar, som är arkitekt, en handfull hus som skulle passa in i det karga flata landskapet kring Gotlands sydkust. I och omkring ett av dem har jag ägnat alla mitt livs somrar åt att äta sand, springa i vattenbrynet, bygga kojor, gräva efter vikingaskatter, cykla, gosa med hundarna, läsa mormors sparade magasin från 70-talet, måla, spela Kinaschack, tvätta håret i regnvattenstunnan, samla vackra stenar på stranden och andas salt frän havsluft.

aliciasivert, alicia sivert, alicia sivertsson, broderi, embroidery, needlework, handicraft, craft, hantverk, handarbete, konst, art, franska knutar, french knots, gotland, hus, house, nore
Efter sommarens besök blev jag inspirerad att tolka min morfars konst (huset) på ett vis som passar mig (textilt) och då jag efter år av misslyckade försök äntligen fick till en rad franska knutar fick de utgöra grunden till projektet.

aliciasivert, alicia sivert, alicia sivertsson, broderi, embroidery, needlework, handicraft, craft, hantverk, handarbete, konst, art, franska knutar, french knots, gotland, hus, house, nore
I tusen och åter tusental.



aliciasivert, alicia sivert, alicia sivertsson, broderi, embroidery, needlework, handicraft, craft, hantverk, handarbete, konst, art, franska knutar, french knots, gotland, hus, house, nore
Norehuset, ca 15 x 25 cm. Återbruksmaterial, bomullsgarner på linne.

aliciasivert, alicia sivert, alicia sivertsson, broderi, embroidery, needlework, handicraft, craft, hantverk, handarbete, konst, art, franska knutar, french knots, gotland, hus, house, nore
Det här arbetet har tagit mig några veckor och varit väldigt skönt att ha parallellt med de jämförelsevis simpla motiven till saksamlarpåsarna. Kanske är det så jag måste arbeta - med ett större projekt och flera mindre vid sidan om varandra. Jag har inte haft något "ordentligt" för mig sedan the Grand Budapest Hotel och det har fattats mig.

aliciasivert, alicia sivert, alicia sivertsson, broderi, embroidery, needlework, handicraft, craft, hantverk, handarbete, konst, art, franska knutar, french knots, gotland, hus, house, nore
Detta är även mitt bidrag till Fredrikapåvindens Utmanarpepp (som sypeppen fast den här gången handlar det om att prova någonting en aldrig gjort/lyckats med förr - i mitt fall franska knutar).

aliciasivert, alicia sivert, alicia sivertsson, broderi, embroidery, needlework, handicraft, craft, hantverk, handarbete, konst, art, franska knutar, french knots, gotland, hus, house, nore
Nu ska morfar få broderiet i försenad födelsedagspresent.

onsdag 10 september 2014

ett lyckat antiklimax på Sjöstadsdagen




Ni vet den där hantverksmarknaden som jag fört ett sånt liv om? Den visade sig inte vara så mycket av en hantverksmarknad, utan mer av ett jippo. Ett bra och stort sådant - med matförsäljning, massor av partirepresentanter, lokala företag och barn som hade loppis eller sålde bullar - men inte alls mycket hantverk.


Vilket var snöpligt naturligtvis (som delmål beträffat) och jag var lite besviken. Jag hade tänkt att det skulle vara som julmarknaderna i Delight studios, ett stenkast bort, där stickade handledsvärmare trängs med tovade igelkottar, smycken med tavlor, skulpturer med hemkokt marmelad och krympaskar. Men det var en väldigt liten samling hantverkare på plats på Sjöstadsdagen - och två av dem var jag och min mor.


Men vi var där! Och vi gjorde vårt innerligaste ändå.


Jag hade bakat kanelbulleörhängen att komplettera lussekatterna.


Mamma hade sitt glas. Kolla mer på hemsidan, eller säg till om ni undrar något så vidarebefordrar jag.






Jag sålde tre stycken saksamlarpåsar. En kviga jag broderade på Gotland när det regnade som värst.


En talgoxe Andreas tycker ser ut som en pingvin.


Och denna dödskalletrio.


Alla tre har fint fodertyg från ett stycke jag hittade på Erikshjälpen i Norrköping härom veckan.


Jag storfyndade även på loppisen - Mumin och Pettson på dvd, tyg (-1 poäng i Sakmakarutmaningen) och en så perfekt klänning att den förtjänar ett helt eget inlägg. Så det blev en fin dag till slut, fastän helt annorlunda än tänkt. Jag föreslår att vi löser detta lilla antiklimax genom att jag skriver upp mig som deltagare på ytterligare en marknad - i Åkeshofs slottsbodar i jul. Där blir det rikligt med riktigt hantverk. Ja, så gör vi!

fredag 5 september 2014

kvällen innan


De senaste dagarna har varit ett intensivt, kreativt kaos. Var jag än går hittar jag trådar på strumpbyxorna och trampar på knappnålar och sprättare. Imorgon är det äntligen dags för Höstens Första Delmål, dags för hantverksmarknad. Jag har inte några bestämda förväntningar egentligen, utan försöker behålla forskarglasögonen på och se det hela som ett experiment. Klarar jag av att arbeta på det här sättet, tycker jag att det är roligt i längden, kommer det någonsin att bli lönsamt, behöver svaret vara ja på mer än en av de här frågorna?


Jag har lärt mig en hel del av den här tiden. Vanligtvis hinner jag knappt genomföra ett projekt förrän jag störtar vidare in i nästa och det betyder att jag sällan helt lär mig eller förfinar en teknik. Den här gången har jag emellertid upprepat samma arbetsprocess uppemot tjugo gånger om och därmed lärt mig trix och knep som underlättar konstruktionen, blivit snabb, lärt känna min älskade symaskin Janove Ottesöm och utmanat den där delen av mig själv som jämt skyndar.


Vidare har jag gjort visitkort, med min kanin på som jag bestämt ska få vara min logotyp från nu för all framtid. Idén fick jag från en sprucken gatsten.


Jag har fått användning för stora delar ur min skattkammare till makeriförråd. Endast några dragkedjor är kompletterade från butik då lagret med mormors gamla började ta slut. Allting annat är återbruk av arv, kläder och loppisfynd: garn, linnetyger, foder och sytråd.


Jag har också fått pröva mitt tålamod när allt går fel, när jag i slutskedet upptäcker att dragkedjan är påsydd uppochner så att påsen öppnas inifrån, eller när påsen är färdig och struken och dragkedjan fastnar så illa att fodret går sönder. Det har varit åtskilliga tillfällen då jag nästan hulkat ur och slitit allt mitt itu.




I slutändan har jag i alla fall fått ihop en liten samling saksamlarpåsar som följer med mig till marknaden imorgon (ni ska naturligtvis få se broderierna i detalj senare). Jag är så himla glad att jag har tagit mig den här tiden för att experimentera, testa och utmana. Jag begriper mig mycket bättre på min egen arbetsprocess efter bara några veckor, och jag har aldrig haft tråkigt även om jag ibland varit hemskt frustrerad.


Imorgon då! Lördag 6/9 kl 11-15, Sjöstadsdagen på Luma torg i Hammarby sjöstad. Woop, woop!

tisdag 2 september 2014

regrammat från hemmastudion

aliciasivert, alicia sivertsson, broderi, saksamlarpåse, embroidery, hantverk, hantverksmarknad, sjöstadsdagarna, marknad
Jag har varit så ohyggligt effektiv de senaste dagarna att jag inte ens hunnit ta "riktiga" bilder. Sytt dragkedja efter dragkedja efter dragkedja, strukit, nålat, sytt, sprättat, sytt igen.

aliciasivert, alicia sivertsson, broderi, saksamlarpåse, embroidery, hantverk, hantverksmarknad, sjöstadsdagarna, marknad

aliciasivert, alicia sivertsson, broderi, saksamlarpåse, embroidery, hantverk, hantverksmarknad, sjöstadsdagarna, marknad
Påminnelse: på lördag, den 6/9 kl 11-15, står jag på hantverksmarknad på Luma torg i Hammarby sjöstad med bland annat det ni ser här. Ses vi där?

fredag 29 augusti 2014

det första delmålet (samt ganska många djur och en orelaterad hyllning)


Jag har varit i Berlin! Där fanns stora björnar, billig öl, loppmarknader, sanslöst god mat, en utställning med surrealistiska industriella objekt, ett monsterkabinett, maneter och inget bryggkaffe. Jag ska berätta mycket mycket mer om det sen, men just nu försöker jag fokusera på höstens första delmål: Hantverksmarknad.

aliciasivert, alicia sivert, alicia sivertsson, broderi, embroidery, needlework, hantverk, handicraft

aliciasivert, alicia sivert, alicia sivertsson, broderi, embroidery, needlework, hantverk, handicraft, alster, makeri


Sjöstadsdagen, alltså lördagen den 6:e september kl. 11-15, ska jag stå på Luma torg i Hammarby sjöstad och förhoppningsvis ha knåpat ihop lite saksamlarpåsar och örhängen att sälja. Jag hjälper även mamma och tittar på de andra hantverkarna som ställer ut och på loppisen. Ovan är några färdiga broderier som ska sys till påsar.

aliciasivert, alicia sivertsson, jul
Sist sålde jag såna här. Till denna marknad har jag även en somrigare variant på g. Ni får se sen!


Mamma kommer att ha smycken, dekor- och bruksföremål i fusingglas.

aliciasivert, alicia sivert, alicia sivertsson, broderi, embroidery, needlework, hantverk, handicraft, alster, makeri
Jag har alltså lite att göra. Kanter att zickzacka och visitkort att utforma. Det är så himla spännande och så läbbigt. Snälla kom dit och hälsa på mig!

Och nedan följer en helt orelaterad hyllning till min snubbe som gick hemifrån i den här fantastiska outfiten imorse:
aliciasivert, alicia sivert, alicia sivertsson, andreas fagerström, outfit, kläder, clothes, clothing, kostym, kavaj, katt, bröstnäsduk, slips, valar, orange, Sprezzatura

aliciasivert, alicia sivert, alicia sivertsson, andreas fagerström, outfit, kläder, clothes, clothing, kostym, kavaj, katt, bröstnäsduk, slips, valar, orange, Sprezzatura
Hashtag valslips.

fredag 22 augusti 2014

Gotland: våt ull, kuling och regnvattensstänk på linsen

eller Den mest misslyckade utfärden.


Den allra sista Gotlandsdagen regnade det och blåsten höll i sig. Andreas och jag var väldigt naiva och gav oss ut på ytterligare en utflykt dömd att misslyckas. Morfar skjutsade oss till Faludden, där det skulle finnas chans att skåda brushane - en fågel som står högt upp på önskelistan. Men vem är så dum att hen ger sig ut på en alldeles flat och knappt bevuxen udde i kuling och regn? Inte fåglarna i varje fall.


Det var den blötaste och deppigaste promenaden i alla berg och skogar. Ena halvan av jackan och kroppen var torr, för den låg i lä, medan andra halvan var blöt och kinden öm av det hårda regnet. Som tur var förstod min hjälte till morfar att det projektet inte kunde bli särskilt lyckat, så efter att han hade handlat vände han bilen och kom tillbaka för att plocka upp oss. Under tiden lunkade vi kalla och nedstämda utmed landsvägen, men räddades av en skock får. Får är alltid = underhållning.






De tyckte väl, ungefär som vi, att det var himla orutinerat och onödigt att vara ute i snålblåst och nubbregn - så de kom oss till mötes och ville följa med hem till varm choklad och inredningsmagasin.








De bräkte och ylade och vi svarade och de svarade och till slut var vi inte ens sura längre utan stod mitt i mitt våta och ogästvänliga sommarparadis och skrattade åt varandra och alltsammans.








Vi klappade våt, fluffig, fet ull och kliade under hakan och bakom öron.




Så kom morfar, och vi åkte tillbaka hela vägen igen. Fyllde på dricksvatten.


Och köpte bullar för det var absolut nödvändigt.


Sen for Andreas med morfar till bastun där Andreas medan jag stannade i sovhytten, lyssnade på regnet och påminde mig själv om varför jag slutade måla akvarell. Det blev verkligen inte som tänkt, men efter en stund kom jag överens med bilden ändå. Ni ska få se den bättre vid senare tillfälle eftersom jag styrt opp den ett pytteuns i efterhand.


Sen packade vi våra väskor, åt en sista gemensam middag och morgonen därpå tog vi bussen till Visby och färjan hem. Från den färden har jag bara en enda bild så den får ni se här eftersom vi nu ändå pratat så mycket ull. Jag köpte nämligen några bra färger och ett par tovningsnålar på Kvinnfolki (ett gotländskt kvinnligt hantverkskollektiv - drömmmmmen!). Tänker mig att en kan förena nåltovning med broderi på ett bra vis. Återkommer!