fredag 29 augusti 2014

det första delmålet (samt ganska många djur och en orelaterad hyllning)


Jag har varit i Berlin! Där fanns stora björnar, billig öl, loppmarknader, sanslöst god mat, en utställning med surrealistiska industriella objekt, ett monsterkabinett, maneter och inget bryggkaffe. Jag ska berätta mycket mycket mer om det sen, men just nu försöker jag fokusera på höstens första delmål: Hantverksmarknad.

aliciasivert, alicia sivert, alicia sivertsson, broderi, embroidery, needlework, hantverk, handicraft

aliciasivert, alicia sivert, alicia sivertsson, broderi, embroidery, needlework, hantverk, handicraft, alster, makeri


Sjöstadsdagen, alltså lördagen den 6:e september kl. 11-15, ska jag stå på Luma torg i Hammarby sjöstad och förhoppningsvis ha knåpat ihop lite saksamlarpåsar och örhängen att sälja. Jag hjälper även mamma och tittar på de andra hantverkarna som ställer ut och på loppisen. Ovan är några färdiga broderier som ska sys till påsar.

aliciasivert, alicia sivertsson, jul
Sist sålde jag såna här. Till denna marknad har jag även en somrigare variant på g. Ni får se sen!


Mamma kommer att ha smycken, dekor- och bruksföremål i fusingglas.

aliciasivert, alicia sivert, alicia sivertsson, broderi, embroidery, needlework, hantverk, handicraft, alster, makeri
Jag har alltså lite att göra. Kanter att zickzacka och visitkort att utforma. Det är så himla spännande och så läbbigt. Snälla kom dit och hälsa på mig!

Och nedan följer en helt orelaterad hyllning till min snubbe som gick hemifrån i den här fantastiska outfiten imorse:
aliciasivert, alicia sivert, alicia sivertsson, andreas fagerström, outfit, kläder, clothes, clothing, kostym, kavaj, katt, bröstnäsduk, slips, valar, orange, Sprezzatura

aliciasivert, alicia sivert, alicia sivertsson, andreas fagerström, outfit, kläder, clothes, clothing, kostym, kavaj, katt, bröstnäsduk, slips, valar, orange, Sprezzatura
Hashtag valslips.

fredag 22 augusti 2014

Gotland: våt ull, kuling och regnvattensstänk på linsen

eller Den mest misslyckade utfärden.


Den allra sista Gotlandsdagen regnade det och blåsten höll i sig. Andreas och jag var väldigt naiva och gav oss ut på ytterligare en utflykt dömd att misslyckas. Morfar skjutsade oss till Faludden, där det skulle finnas chans att skåda brushane - en fågel som står högt upp på önskelistan. Men vem är så dum att hen ger sig ut på en alldeles flat och knappt bevuxen udde i kuling och regn? Inte fåglarna i varje fall.


Det var den blötaste och deppigaste promenaden i alla berg och skogar. Ena halvan av jackan och kroppen var torr, för den låg i lä, medan andra halvan var blöt och kinden öm av det hårda regnet. Som tur var förstod min hjälte till morfar att det projektet inte kunde bli särskilt lyckat, så efter att han hade handlat vände han bilen och kom tillbaka för att plocka upp oss. Under tiden lunkade vi kalla och nedstämda utmed landsvägen, men räddades av en skock får. Får är alltid = underhållning.






De tyckte väl, ungefär som vi, att det var himla orutinerat och onödigt att vara ute i snålblåst och nubbregn - så de kom oss till mötes och ville följa med hem till varm choklad och inredningsmagasin.








De bräkte och ylade och vi svarade och de svarade och till slut var vi inte ens sura längre utan stod mitt i mitt våta och ogästvänliga sommarparadis och skrattade åt varandra och alltsammans.








Vi klappade våt, fluffig, fet ull och kliade under hakan och bakom öron.




Så kom morfar, och vi åkte tillbaka hela vägen igen. Fyllde på dricksvatten.


Och köpte bullar för det var absolut nödvändigt.


Sen for Andreas med morfar till bastun där Andreas medan jag stannade i sovhytten, lyssnade på regnet och påminde mig själv om varför jag slutade måla akvarell. Det blev verkligen inte som tänkt, men efter en stund kom jag överens med bilden ändå. Ni ska få se den bättre vid senare tillfälle eftersom jag styrt opp den ett pytteuns i efterhand.


Sen packade vi våra väskor, åt en sista gemensam middag och morgonen därpå tog vi bussen till Visby och färjan hem. Från den färden har jag bara en enda bild så den får ni se här eftersom vi nu ändå pratat så mycket ull. Jag köpte nämligen några bra färger och ett par tovningsnålar på Kvinnfolki (ett gotländskt kvinnligt hantverkskollektiv - drömmmmmen!). Tänker mig att en kan förena nåltovning med broderi på ett bra vis. Återkommer!

söndag 17 augusti 2014

Gotland: den näst mest misslyckade utfärden


Den femte Gotlandsdagen styrde Andreas och jag cyklarna mot fågelreservatet Muskmyr på andra sidan om ön. Solen strålade men det blåste femton sekundmeter och var tungt att trampa i vinden från havet.


Vi hade cyklat en bra bit ut i ingenstanset när vi fick syn på någonting underligt en bit in från grusvägen.


Det var någon som hade byggt gotländsk streetart med skräp och fynd från stranden.


Virke, kulspetspennor, fjädrar, en glödlampa, en pillerburk, en sopkvast och en pensel. Kanske ett försök att ta kontakt med utomjordingar.


Vi trampade vidare till en vik där vi sett fåglar en kväll tidigare under veckan och var oense om vilken sort (Andreas tror strandskata - jag tror en ny art). Flocken var borta så vi fick inga ledtrådar i frågan men skådade ytterligare ett par svåridentifierade pipor och vadare.


Till exempel det här paret.




På en sten hade någon lämnat sina strandskatter för byteshandel.


Själv fick jag ihop ett par slipade gröna glasbitar (jag har en makeriidé, men den fordrar hemskt mycket glas så jag återkommer om några år) och en benknota.




Så fick vi släpa cyklarna i sanden ett tag.


Tungt och blåsigt!


Vi hittade äntligen en väg från stranden, och rullade sen genom skogen, över fältet, till en gammal övergiven ruin.


Inuti växte en enorm krusbärsbuske och stämningen var lite kuslig.


Vi såg någon rovfågel på håll men ruinspökena verkade ha gått på semester.


Tog lite seriösa bilder istället.


Så trampade vi vidare in i Sundre socken och kunde äntligen urskilja Muskmyrs fågeltorn vid horisonten.


På toppen blåste det något otroligt.


Och såklart hade fåglarna gått och gömt sig. En fiskmås trillade förbi (bokstavligt talat) i den hårda vinden, men utöver den såg vi inte så mycket som en sädesärla. Vi var ganska besvikna.

Och värre blev det när jag fällde upp cykelstödet och tog det första tramptaget och det sa tjong och så roterade trampan utan kontakt med hjulet. Vi var långt hemifrån och ganska hungriga. Vi hade krismöte och jag lyckades övertyga Andreas om att Körsbärsgården, med konsthall och servering, låg på ungefär andra sidan om kyrkan vars torn vi såg sticka upp där i fjärran. Så vi började gå, och gå och gå och på andra sidan kyrkan fanns ingenting annat än väg, fält, och skog. Vi hade ytterligare ett krismöte men beslöt fortsätta lite till och tur var väl det, för där var den äntligen.




I klass med himmelriket.


Jag var vid det här laget beredd att äta en mindre ponny men jag slapp för de hade vegetarisk buffé, och en god sådan därtill! Sen åt vi glass (saffran respektive salmbär) och ringde morfar för assistans. Han kom och tog den trasiga cykeln och Andreas i bilen, emedan jag fick hoja tillbaka i motvinden.


Väl hemma i Norehuset hade min cykelnörd till snubbe och cykelhandlarson till morfar börjat meka med den halta springaren.


Det gick inte utan reservdelar, så Andreas och jag släpade oss ner till sjön istället. Kallt och blåsigt var det på stranden, och huden blev full av små flygande sandkorn så fort en reste sig ur vattnet - men havet var varmt och skönt med små krusningar.




Så snörde vi oss och åkte till Gåsens lada för att avnjuta mycket goda veganska kroppkakor och sju sorters kakor med espresso till, och ett välbehövligt stort glas rödvin.


På hemvägen hade vi mirakulöst nog återfått ett uns av energi så jag och Andreas hoppade ur bilen vid brevlådorna för att promenera sista biten i det rodnande skymningsljuset.


Denna och den följande kallar jag De Enda Bilder Andreas Tog på Gotland (med min karmera) pt.1.

och De Enda Bilder Andreas Tog på Gotland (med min kamera) pt.2.






Så blev det natt efter en väldigt fin dag ändå, den misslyckade fågelskådarurfärden till trots.