lördag 20 juni 2009

cut loose like a deuce, another runner in the night

Så har det omöjliga skett: Jag är tillbaka i bloggvärlden. Förra försöket höll i cirkus en vecka, men tack vare en gnutta inspiration och mycket uppmuntran har jag bestämt mig för att testa igen. Se det som en del av mitt nya liv.

Det här med ”nytt liv” låter kanske som nåt nytt? Mycket nytt, vågar jag påstå. Det började med en del grava omställningar av min annars så stabila vardag. ”Allting stort och starkt är byggt av smulor”, säger Allan Edwall, och det fick jag alltså erfara:
o Studenten innebor att jag inte längre var ett sönderstressat, fullplanerat, trippelbokat vrak utan ett vrak med ytterst oviss framtid. Mycket skönt kan tyckas, mycket skrämmande lika så.
o Sommaren förde också med sig inläggning av två nära och betydelsefulla släktingar på intensiven. Hjärtoperation respektive hjärninflammation. Bägge är nu på sakta bättringsväg.
o Så såg jag till att få hjärtat krossat, och även om det var till fullo väntat och närmast på tiden så var det en upplevelse jag inte önskar utsätta mig för fler gånger.

Efter den vecka då hela världen vändes uppochned kände jag mig en aning omtumlad. Inspirationen var obefintlig och humöret oberäkneligt, men omställningarna förde mirakulöst nog med sig att jag började leva lite mer som jag lär. Jag har alltså:
o Börjat jogga, något jag svurit att aldrig göra, men efter 13 år i skolbänken lider jag som arbetslös av så kallad "överskottsenergi".
o Övat på att motverka prestationshungern och säga nej. Man mäter tydligen inte livskvalitet i betygssiffror.
o Återupptagit kontakten med högstadievännerna.
o Sett till att träffa människor jag önskar lära känna bättre.
o Börjat gå på A-brunnar.
o Det här med att efter ett år berätta för den man är kär i att så är fallet måste ändå räknas som en rätt schyst prestation.

Jag har alltså börjat bygga upp smulorna till en ny värld och försöker att vara noga med hur jag limmar ihop dem. Men tro inte att den gamla Alicia gått förlorad i byggdammet, för lika mycket som jag varit social och hälsosam har jag suttit isolerad, käkat choklad och sett på Den Lilla Sjöjungfrun. Humöret växlar från det-här-var-en-underbar-dag till jag-ska-aldrig-mer-visa-mig-ute, men jag har hopp för att detta nya liv så småningom ska leda fram till något slags välmående. Den som läser bloggen får se.

Spännande fortsättning följer alltså. Än så länge känner jag att jag klarar bloggandet bra, inlägget blev rätt mastigt. Men kommentarer är evigt uppskattade för skriver ni inte tror jag inte att ni läser och då slutar jag igen. Se det som ett hot! Puss

rubrik ur BLINDED BY THE LIGHT av BRUCE SPRINGSTEEN

10 kommentarer:

  1. Jag beundrar verkligen ditt sätt att skriva och jag ser fram emot att fortsätta läsa :)
    Välkommen till blogglivet! (igen!)

    SvaraRadera
  2. åh vad härligt att du bloggar igen.

    Och helt klart modigt det du har gjort! Det är otroligt starkt gjort av dig, även om det kanske inte är något man vill utsätta sig för villigt.

    Hoppas din sommar bara blir bättre här ifrån.

    SvaraRadera
  3. haha, du är så fin :)
    förresten så har jag precis läst när de bildar dumbledores armé. före? :o
    fattade varifrån du fått kvistgubbe också, aldrig gjort det förut, trodde liksom att det var din egen uppenbarelse..

    SvaraRadera
  4. Det låter som att det varit en händelserik start på somamren för dig! Jag ser fram emot att läsa din blogg även i fortsättningen.
    Lycka till i framtiden med skrivandet. :)

    SvaraRadera
  5. Inget snack om att du är dukig på att skriva, det gillar jag. Sen vill jag gärna ha en rapport om vilka människor du har tagit kontakt med. Om det är någon jag känner till ;)

    Kommer nog till Stockholm, åtminstone någon dag, nu i veckan. Pepp på promenad!

    SvaraRadera
  6. Klarar du att berätta hur du känner är bloggandet en baggis. Och nu känner jag mig lite mer motiverad till att återuppta mitt eget. :) LUV!

    SvaraRadera
  7. Du får lära mig att gå på A-brunnar när du blivit expert. Jag är ett hopplöst fall, tro mig. Men K-brunnar är bra förstås. Dem kan vi hoppa på hela sommaren så kanske vi får lite mer tur med karlarna :D Helge och Victor lever ju inte för alltid..

    SvaraRadera
  8. Ja, att våga något så stort som att tala om sina känlor för någon är verkligen att räkna som en prestation, en stor sådan! Var väldigt stolt över dig själv, även om det kanske inte blev som i filmerna så har du iaf tagit det där steget som du annars hade grubblat över i evigheters evigheter.
    Det är en lååång sommar vi har framför oss Alicia, ta vara på den och hitta dig själv. För nu när den långa betygsmanin är över är det på tiden att du finner lite livskvalitet! ;)

    SvaraRadera
  9. Titta du har en blogg igen! :D *länkar så mycket jag kan*

    Och när jag läser ditt inlägg kan jag inte tänka annat än att det nog är så här det är att vara ung och forma sin identitet. Man slås sönder, splittras i tusen små bitar om och om igen, och man kämpar vidare och bygger upp på nytt, tills man har nåt man är stolt över. Jag hoppas det i alla fall. Och så gäller det bara att inte ge upp på vägen.
    Jag tror inte du är en quitter direkt, och därmed vet jag att du kommer bygga upp något alldeles underbart. Eller ja, det är du redan, verkligen.

    Ser fram emot fortsättningen, nu är det sova som gäller så kanske kanske jag kan gå till jobbet i morgon! *jag kan gååå, yeeei!*

    SvaraRadera
  10. Eh, vet du vad? Jag tror inte att tiden är helt korrekt, för klockan är inte 12:03 utan 21:03 XD Kolla om du kan logga in och ändra timezone nånstans, kanhända är en bra plan? :)

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...