måndag 19 oktober 2009

bring a raincoat, and a suitcase, and your dark eyes, and wear those red shoes

Min dator är bärbar, heter det. Bärbar kanske, men inte fraktbar. Den passar inte i dataväskan och skulle i allmänhet ändå vara för tung och otymplig att ta i en väska över axeln. Så vad göra?
Svaret är rullväska. Dag ut och dag in släpar jag en rullväska till och från universitetet. Restid: en timma dit, en timma hem. Trafik: rusning.
Jag hatar rusningstrafiken på Centralen om morgnarna, inte minst på Mörbytåget. Om jag säger ”packade som sillar” underdriver jag, man kan känna skäggstubben på snubben bredvid (kunde ju ha varit mysigt, men är det oftast inte). Jag hatar rusningstrafiken på Centralen om morgnarna ännu lite mer när jag har rullväska.

Idag regnade det.
Nu vet jag hur mycket jag hatar rusningstrafiken på Centralen om morgnarna, med rullväska och paraply.

Vem är det egentligen som säger att dagarna blir kortare såhär års? Mina blir längre och längre. I skolan 9 – 18 idag, exklusive restid (se ovan).


Lena undrade om Tom, så jag delar med mig av en av hans mer lättlyssnade låtar, från hans ungdoms dagar. Vacker, precis som han. Kan slita hjärtat ur en just any time. Det här är alltså mannen i mitt liv:



rubrik ur RED SHOES BY THE DRUGSTORE av TOM WAITS

2 kommentarer:

  1. sv: nej, kallhäll. tog bilden med mobilkameran typ 200 (?) m från mitt hus. dalarna- tjohejdu

    SvaraRadera
  2. svar till min egen blogg; jag tror inte jag mår dåligt alicia, även om jag inte kan vara riktigt säker.

    Det är mest en massa känslor som har kört ihop sig som sagt. (Jag känner likadant som igår idag, fast mindre extremt).

    Det är mer ett behov av att lufta mina tankar lite kanske, kvällspromenad någon dag?

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...