onsdag 21 oktober 2009

det osynliga barnet

...”Nåja, sa Tooticki och ryckte på axlarna. Hon kan ju hålla sig därute om hon är blyg.
...Men blir hon inte våt, frågade mumintrollets mamma.
...Jag vet inte om det gör så mycket när man är osynlig, svarade Tooticki och kom fram och satte sig. Familjen slutade rensa och väntade på en förklaring.
...Ni vet ju att folk bli osynliga om man skrämmer dem tillräckligt ofta, sa Tooticki och åt upp en äggsvamp som liknade en liten trevlig snöboll. Nåja. Denhär Ninni blev skrämd på fel sätt av en tant som hade tagit hand om henne utan att tycka om ungen. Jag träffade tanten och hon var hemsk. Inte arg, förstår ni, sånt kan man begripa. Hon var bara iskall och ironisk.
...Vad är ironisk, frågade mumintrollet.
...Nå, föreställ dig att du snavar på en klibbsvamp och sätter dig mitt i den rensade svampen, sa Tooticki. Det naturliga vore förstås att din mamma blev arg. Men nehej, det blir hon inte. Istället säger hon, kallt och förkrossande: Jag förstår att det där är din uppfattning om att dansa, men jag vore tacksam om du inte gjorde det i maten. Så ungefär.
...Fy så obehagligt, sa mumintrollet.”


ur DET OSYNLIGA BARNET av TOVE JANSSON

Det är nästan oförskämt att något som är så briljant skrivet för att passa både vuxna och barn kan stämplas för evigt som en barnbok av en barnboksförfattare. Tove Jansson var ett förbannat geni.
Trots att man som barn tror att Ninni blivit osynlig för att det är en saga och sånt händer i sagor, så inser man nu att folk blir osynliga varje dag. Och även om ironin förklaras i termer en unge på tre år kan förstå är den lika träffande för en unge på 19 år. Jag minns särskilt författaranmärkningen ”’En evakuerad igelkott’ är en igelkott som mot sin vilja förflyttats från sitt hem och inte ens hunnit ta tandborsten med sig”, från Trollvinter, 1957.

3 kommentarer:

  1. Åh vilken mysig text och vilken fantastisk bild

    SvaraRadera
  2. Jag älskar Tove Jansson.

    Jag minns avsnittet du citerade så tydligt från när jag var fem-sex och såg på teveserierna. Det var bra barnprogram. Mycket bättre än det som går på Disney Channel och som syrran tittade på. Jag tror mycket beror på att Mumin är så himla otäck, ibland. Man försöker inte skydda eller göra humor av allt. Mårran, hattifnattarna, när teatern flöt iväg från Mumintrollet och Snorkfröken... Fy vad rädd jag var. Och vad underbart det var.

    Tänk om man kunde ha tid att läsa lite mer...

    SvaraRadera
  3. "..så inser man nu att folk blir osynliga varje dag." så kände jag också när jag läste, och även om jag älskar ironi så förstår jag precis vad tooticki menar...det kan så lätt bli för mycket. :(

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...