lördag 9 januari 2010

förnekelse - aggression - acceptans - apati

Ack så sorgligt men ack så sant. Om någon undrar var jag befinner mig så är det på nästa steg - när man accepterat att man måste studera dygnet runt, veckan runt och gjort så men slutligen insett att man ändå inte kommer hinna och därför placerar sin omfångsrika rumpa på nästa steg - apati.
Att läsa en sida tar mig cirka sex minuter, tio sidor en timma. Varje kapitel är i runda slängar 30 sidor långt och jag ska läsa och lära mig 20 kapitel till på måndag. Räkna själva. Sammanfattningen har jag redan gett upp då den tog en och en halv timma per kapitel och fick mig på livsfarligt humör.

Det hade kunnat vara genomförbart om det inte vore för delkursens högt koncentrerade men inte alltför välrensade innehåll. Jag lär mig om allt ifrån hur en moders droganvändning (i form av kokain, nikotin, koffein, gifter i långlivad fisk, utsläpp m.m.) påverkar fostret i hennes mage; spädbarns reflexer och begränsade motorik och synkapacitet men välutvecklade luktsinne; sexåringars formande av moral; språkutveckling i sjuårsåldern; tonåringars kroppstillväxt och identitetskris; bättre och sämre typer av uppfostran (authoritative, authoritarian, permissive och uninvolved); unga vuxnas karriärsval och kärleksliv med bakomliggande faktorer; medelålders kvinnors nedsatta syn på grund av förtjockad och gulnad lins; HBTQ-personers och etniska minoriteters fysiska och psykiska problem; dubbelmackeeffekten och svårigheten i att ta hand om sina små barn och åldrande föräldrar samtidigt; cancer, hjärtlungsjukdomar och stress; hur diskarna i en åldrings ryggrad får denne att krympa med åren; åtgärder som bör vidtas inför pension; sorgprocess vid död av släkting och väldigt, väldigt mycket mer.
Samt förstås hur Erikson, Levinson, Piaget, Vygotsky, Bronfenbrenner, Vaillant med flera ser på detta med olika ögon.

Än har jag inte lärt mig någonting om någotdera och befinner mig alltså på apati - fullständig ignorans, uttråkning och handlingsförlamning. Vilket steg som följer? Panik.

5 kommentarer:

  1. Nej du, inte ska han ha några morötter inte! Dumma, dumma.. Idag har jag haft kryck-race runt idrottshögskolan (betald kick-off för simlärare), men det känns åtminstone lite bättre nu.

    Och tack för den alldeles lysande och mycket sanningenliga vidareutvecklingen! Jag bara väntar på att komma in i apatin jag med. Och paniken förstås, can't wait. Lycka till knasunge! När vi båda är färdiga med skiten får vi fira!

    SvaraRadera
  2. kan du inte bara skita i hela grejen? är kursen så viktig att du ska döden dör över den?
    nej. jag vet inte. jag ska inte dra ner dig.. men gör något kul, hitta på en historia på provet eller nått.
    eller sluta lyssna på mig. fan.

    SvaraRadera
  3. Fokusera på drömmen om framtiden; Hur du sitter i england och tittar ner på din röda brevlåda, dricker te och lyssnar på tom waits dagarna i ända. Det funkar åtminstone för mig. En dag får du något tillbaka av världen!

    Till dess skickar jag åttatusenniohundraelva varma kramar och ett stort Lycka Till!

    SvaraRadera
  4. verkar som du mår mycket dåligt pga av att läsa psykologin. behöver du psykologin för nått framtida jobb? kanske bör sluta? du får inte stressa ihjäl dig alicia.
    Så viktigt är det inte, (missförstå mig rätt). kram på dig

    //Mimmi

    SvaraRadera
  5. eller så tänker du på framtida drömmarna i england som någon sa, =) Kra
    /Mims igen

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...