lördag 31 juli 2010

skatter, skrin & sectumsempra


Igår for jag och Carolino till Sundbyberg med planen att köpa garn och återvända. Det slutade med att vi köpte en himla massa annat och att garnet blev hutlöst dyrt, men vi var nöjda ändå. Jag lyckades efter säkert en halvtimmas velande bestämma mig för tre nyanser av turkosblått, en mörkröd och en gammrosa som så småningom ska bilda en pläd av mormorsrutor i sann sjöjungfrusk färgskala. Men man kan undra vad det är för vits att sticka/virka/sy när materialet är dyrare än det färdiga plagget.
Förutom nystan hittade jag Charles Dickens ’Christmas Books’, två små askar för mindre skatter, några vykort och en filmis, en plåtskylt med en 21-årig Elvis på motorcykel och ett gammalt smyckeskrin i rött och guld med ett ovalt porträtt av en kvinna målat på locket. Det sistnämnda känns som en riktig klenod och någon gång ska jag visa bättre bild på det, när jag tog den bifogade var jag nämligen alldeles oerhört otålig att få se Harry Potter och Halvblodsprinsen, vilken vi… hyrde, eftersom mitt exemplar är utlånat och abstinensen blev oss övermäktig. Och vilken vi såg… två gånger, vilket är nummer nio och tio för min del. Sen vände sig Carolina till mig och sa:

”Alicia vetduvad, jag tror bestämt att det är fredagskväll”.

Och där satt vi, efter en dag av kärringshopping, och virkade framför Harry Potter, precis som man bör på sin lediga afton.
Nu är det lördagskväll och jag har jobbat stängning, druckit en allt annat än återhållen milkshake och försökt skrubba kroppen ren från svett, öl och brunsås. Imorgon blire mer. Godnatt partyprissar!

torsdag 29 juli 2010

drip, drip, drop, when the sky is cloudy

Det regnar aldrig såhär mycket. Smådugg och skurar kommer det väl jämt och grått är det ofta, men regnar på riktigt gör det sällan. Idag öste och öste det ner. Den perfekta ovädersdagen för att uffa omkring inomhus - barbent i tjocka stickade sockor, eller gå långpromenad i röda stövlar arm i arm med någon, eller lägga pussel på verandagolvet och dricka oräkneliga koppar te.

Personligen har jag lekt ovädersdag på jobbet, vilket kanske inte var fullt lika romantiskt. Få besökare på Skansen en regnig dag men å andra sidan kom alla till oss på Terrassen och stannade länge, så det gick åt många koppar kaffe till dyblöta pensionärer och alla ville prata om vädret och regnet och åskknallarna och tyckte att köttbullarna var hemskt goda.
Imorgon är jag ledig. Då ska jag träffa min girl friend och förhoppningsvis är det ovädersdag igen så vi kan göra allt det ovannämnda.

rubrik ur BAMBI av WALT DISNEY

onsdag 28 juli 2010

full steam spacemachine

Jag har försökt sammanställa en löpande text om de senaste, mycket händelserika dagarna i en halv evighet men kommer absolut ingen vart så det får bli en lista med plus och minus istället. Förlåt att jag är tråkig men ’inspiration’ är liksom ett icke-existerande begrepp just nu och jag vill ändå, av någon anledning, dela med mig av ljuspunkter och bottennapp.

söndag:
+ Vi blev klara med lägeruppackningen på en timma!
+ Sexton pers drog hem till Alesundarna för att äta middag, skåla i champagne och ha ölprovning.

måndag:
+ Gjorde nödvändighetsshopping i Vällingby (plus för att jag tog mig i kragen och fick det avklarat).
+ Åt fett god mat med Felix, Felix, Fredrik, Sara och Mattias.
+ Drack fett god sprit med Felix, Felix, Fredrik, Sara och Mattias.
+ Blev fett full och hade fett kul med Felix, Felix, Fredrik, Sara och Mattias.
- Blev aldrig nykter hur jag än försökte.
- Fick ledas hem och var nog ganska odräglig.

tisdag:
- Bakfylla i kombination med allsång.
+ Stod i grillen vilket är lika med att jag kunde höra musiken för en gångs skull.
+ Mando Diao gick förbi mig när jag stod och plockade fram öl.
+ Mando Diao spelade.
+ Lill Lindfors körde snuttar ur En Sån Karl som alldeles för min egen skull.
- Värme från grillen framifrån och från solen bakifrån.
+ Söta utlänningar som flirtar och säger ”cheers”.
+ Söta småpojkar som flirtar på småpojkars vis (grimaserar, leker tittut, tittar på en tills de tappar balansen).
+ Fnittriga tanter som är jätteglada och jättenervösa när de kommer fram och frågar om man inte är kändis för att de är helt säkra på att de sett en förut.
- Överförfriskade vuxna bimbos som skäller, gnäller och dräller.
+ Försäljningsrekord i grillen.
+ Att vända sig om och se Stockholm badandes i gyllene kvällsljus, med inte mindre än sju färggranna luftballonger som stiger mot en turkosrosa himmel!
- Helveteströskeln och att bogsera tunga utebarer och lastkärror över den.
- Soprummet och att tömma sopvagnen där.
- Att jobba 11,5 timmar ståendes.
+ Att komma hem till en mamma som sitter uppe och väntar på en.

onsdag:
+ Sovmorgon.
- Fler gäster än planerat, färre arbetande än planerat.
- Var ansvarig för matsal, uteservering och påfyll samtidigt ett tag. Blev lite i överkant.
- Helveteströskeln.
+ Starka män som hjälper en med diskkärran över helveteströskeln.
- Lyckades välta en diskvagn (tom, som tur var) när jag försökte köra den över helveteströskeln.
- Lyckades stjälpa av en ölflaska från en annan diskvagn jag körde över helveteströskeln så den gick i asfalten och sprängdes som en Molotovcocktail.
- Man får inte lika mycket betalt för få hektiska timmar som för flera slappa.
+ Sjukt värt att sluta tidigt (var hemma 19.00 - rekord!).
+ Första koppen te på en och en halv vecka.
+ Skrev upp mig på massor med arbetspass.
- Skrev upp mig på massor med arbetspass så jag får ingen ledig helg.
- Kommer aldrig hinna läsa ikapp alla bloggar eller få ordning på lägerbilderna.


Och så har jag ett megastort plus på lager! Innan jag åkte till Vindalsö träffade jag fina, fina Emilie för första gången sen i början av oktober. Däremellan har hon hunnit med ett halvår i Oceanien och jag har saknat henne väldigt. Vi gick på café Art och The Old Picture Company i vanlig ordning och sen promenerade vi runt i gamla stan och pratade hästar, Harry Potter och allt annat vi redan diskuterat ett otal gånger men aldrig tröttnar på. Dum som jag är hade jag bara med den analoga 85:an och slö som jag är orkade jag inte anstränga mig så jag har inga vidare kul bilder att visa upp, men jag lånar en Emilie tog av mig i Mårten Trotzigs Gränd.



foto av EMILIE NECKMAN
rubrik ur FULL STEAM SPACEMACHINE av ROYAL REPUBLIC

lördag 24 juli 2010

Vindalsö, våran ö, Vindalsö

Nu är jag hemma! Och jag har haft det så himla bra.
Man brukar bli ganska mätt på lägerliv efter en vecka av sol, vind och regn med bara en tältduk som skydd, massor av folk överallt, kallt tvättvatten, dålig sömn och ständig aktivitet. Jag brukar tycka det är hyfsat skönt att komma hem till duschen, sängen och en eller två minuter egentid – men inte den här gången. Jag ville inte åka därifrån och nu längtar jag tillbaka.

Det har varit ännu stressigare än vanligt, med fullsmockat dagsprogram och obligatorisk uppstigning klockan 07.00 trots tidningsskrivande till långt inpå småtimmarna varje kväll. Det har varit Henning, jag och för mycket arbete, för få datorer, för lite hjälp och för mycket distraktion. Men oj så kul vi haft!

Själva Vindalsö var paradisiskt som Melonia. Lägerplatsen låg i en liten vik med långgrund sandstrand och gles tallskog. Personligen satt jag mest i redaktionshuset Wesselina, som låg en bit bort på en klippa med utsikt över hav, kobbar, förbipasserande båtar och framför allt – solnedgången. Det har stundtals varit svårt att koncentrera sig på arbetet och ett tag var det nära att tidningen blev en hel liten roman om Havet istället. Genomljuvligt.

Hur som helst. Sena kvällar och tidiga morgnar, massor med sol och frisk luft, havsbad och nära, nära vänner. Jag vill göra om alltihop en gång till och jag behöver inte ens pausa emellan.
Stillar min längtan till nästa års läger genom att gå till Holken och hjälpa till med uppackningen imorgon, därefter lutar det mot champagne för att fira ett väl genomfört arbete. Nu är jag rätt trött.

Kommer massor av bilder.

fredag 16 juli 2010

hej och då!

Nu har jag tvättat, strykt, sytt, packat, packat om, stuvat, glömt, kommit på och gjort om och är förhoppningsvis redo för en vecka i skärgården ihop med massor av människor jag tycker om.

Jag vill inför avresan passa på att påminna om att citaten här i högerspalten är klickbara länkar till respektive låtar de är lånade från. Det är ett par riktigare höjdare så har ni tråkigt medan jag är borta kanske Tom Waits whiskybröl eller någon av de andras mässande kan trösta lite.
Vidare är jag hemskt nöjd med att ha lyckats få in ett litet youtubeklipp under bilden på mig själv, och inte vilket som helst - det allra finaste som finns. Titta på det!

Annat ni kan roa er med följer nedan.

Den ösigaste version jag någonsin hört av den ösigaste låt jag någonsin hört. Finns ingenting som gör mig så taggad på livet som denna:

BRUCE SPRINGSTEEN AND THE E STREET BAND - SHE'S THE ONE (LIVE 1975)

Den människa som kombinerade en av mina absoluta favoritlåtar med ett klipp ur Felix the Cat måste vara både totalfnattig och genialisk:

TOM WAITS - LUCINDA

En låt som vänder mig ut och in:

PINK FLOYD - LEARNING TO FLY (LIVE)

En nyupptäckt och beroendeframkallande trudelutt som gör mitt liv lite ljuvare just nu:

ROYAL REPUBLIC - TOMMY-GUN

Och till den som hellre deppar till en hårresande vacker version av en hårresande vacker låt i kombo med världens bästa försnack rekommenderar jag följande:

TOM WAITS - COLD COLD GROUND (LIVE)

Enjoy, och höj ljudet!

Nu ska jag packa ihop Tony och förbereda mig för en tidig och lång morgondag.
Vi hörs efter den 24e!

onsdag 14 juli 2010

and now they’re all watching the sea

I lördags var jag och Storsleven på skattjakt på Erikshjälpen. Jag hittade en spegel som ser ut som fönstret i en kabyss och får mig att känna det som om jag tittar ut över havet varje gång jag ska till att kika i den. Tyvärr är det min egen bleka nuna och vanliga omgivning som blänger tillbaka, men låtsas kan man ju alltid.


Pris: 45 riksdaler. Storlek: 30 cm i diameter. Upphängningsplats: obefintlig. Nostalgivärde: högt.

rubrik ur DEAD AND LOVELY av TOM WAITS

måndag 12 juli 2010

en husmors beklagelser, del 2

Jag har alltså, för den som inte förstått det, varit ensam hemma de senaste två veckorna. Det har varit -ganska ljuvligt- men från och med idag är det slut på friden och ron. I eftermiddags kom 16-åringen hem från Gotland och imorgon återvänder resten av patrasket från Europasemester. Bevare mig.
Dagens beklagelser rör alltså inte det faktum att jag måste vattna mammas och mormors trädgårdar, plocka bär eller städa fågelburen, tvärt om sörjer jag min framtida brist på dylik sysselsättning.

Det har varit två veckor av anarki och ensidig kost i det Sivertssonska singelboendet. Diskmaskinen har jag kört två gånger och den har i stort sett bara innehållit kaffekoppar. Vad jag ätit är ett officiellt mysterium, förutom en himla massa frukt och bitar av en squashpaj som aldrig tog slut har jag ingen aning. Symaskinen använde jag första dagen i ensamhet och den står kvar på matsalsbordet. Jag har levt på altanen dygnet runt, haft inneboende, bjudit på jordgubbar och glass, promenerat, druckit vin och jobbat. Jag har spelat nattlig rock’n’roll och sett på film istället för fotboll. Jag har myst mig igenom James Dean-dokumentärer och extramaterial, läst magasin och glömt ta in posten. Jag har inte haft några kläder på mig på hela dagar.


Jag flydde till staden för att låta brodern ha boendet allena i ett par timmar innan vi tvingades dela det. När jag kom hem kunde jag höra pianospelet redan från grinden och jag hann inte mer än in genom dörren förrän grabben börjar beklaga sig över mitt ungkarlsliv. Han gjorde sig väldigt lustig över att köket var fullt av tomflaskor och att brödet hade möglat (rätt rejält). Återstår att se hur han reagerar när han inser att mjölken är sur och att jag inte sovit i min egen säng på nio nätter.
Och imorgon kommer kavalleriet. Hujeda mig.


Fint resultat av tröstshoppingen i Bullshit City.

söndag 11 juli 2010

en husmors beklagelser, del 1

Haha okej, jag är officiellt dålig: jag kan inte låta bli. Jag är inne i sånt flyt just nu och mår typ bättre än på två år så jag vill bara göra vad jag har lust med och för tillfället är det att blogga. Dessutom har jag gjort allt annat som finns att göra i värmen - solat, flämtat i skuggan, städat, tömt diskmaskinen, skurat diskhon, skrivit två brev, hängt med ekorrpojken, ätit glass, plockat jordgubbar, retuscherat bilder, vattnat, lagat kvällsmat, ätit kvällsmat och svettats - allt förutom att cykla iväg med tomflaskor och pantburkar och att plocka undan symaskinen men det orkar jag inte.

Men lilla My då?
Ja, vem vore väl lilla My om hon inte gjorde vad hon hade lust med oavsett vad hon sagt tidigare. Med andra ord tänker jag inte känna någon personlig skam över att jag bryter mitt obloggande efter… fem timmar. Så mycket för den beslutsamheten. Egentligen skulle jag ta bort nedanstående om det inte vore för att jag fortfarande vill säga tacket och behålla självkritiken och dessutom tycker jag ju fortfarande samma sak och jag o r k a r i n t e formulera om. Så, det får stå. Det är min blogg och jag bestämmer! Förresten är jag inte My utan Mymlan när det kommer till kritan.

Men nu vill jag passa på att dela med mig av en upptäckt som gjorde min gårdag till en mycket tråkig gårdag. Om jag väntar två veckor med att publicera det är det ju inte längre en gårdag och det blir alldeles för krångligt att räkna ut hur många ”förr” det ska vara i ”förrförrförrgår”.
Så, here we go:


Jag gjorde en mycket tråkig upptäckt igår eftermiddag. Efter att ha samlat dagens skörd jordgubbar från drivbänkarna gick jag en sväng i trädgården för att se om något behövde vattnas. Till min förskräckelse fann jag att vinbären är mogna, alltså verkligen mogna och redo att plockas - nu.
Jag älskar vinbär och kan inte med hedern i behåll låta ett enda bär gå till spillo. Med andra ord var det inte mycket annat att göra än att slå sig ner i den gassande solen och börja plocka. Tid tog jag inte men varm, rödfläckig och uttråkad hann jag bli och inte gjorde det saken bättre när jag fick sällskap av två oinbjudna spindlar och en liten snigel i bärskålen. Jag rensade ganska precis en halv buske och kom upp i 1722 gram bär. Vi har fem - hela - buskar. Det blir cirkus 17 kg vinbär för den som kan räkna.
Jag har inte ens plats att frysa in hälften av den här skörden. Får cykla och köpa kvarg och sen leva på den gyllene kombinationen kvarg, vinbär och morfars honung under resten av året. Inte fy skam å andra sidan.
Kom hit och ät!


Ni får ursäkta att jag inte ansträngde mig att ta bild utan återanvänder en från förra året.

fredag 9 juli 2010

it takes a life to win her













rubrik ur I'LL BE GONE av TOM WAITS

torsdag 8 juli 2010

one of these mornings







afskedligt förskedligt överskedligt kryptoskedligt


Efter ett extrainkallat planeringsmöte stationerat vid The Muffin Bakery på Drottninggatan och en tur via kvällssolen i Observatorielunden gick Högsta Rådet på Eclipse och beundrade avklädda manboybringor i dryga två timmar. Personligen föredrar jag när Jake hoppar omkring på hustak i Prince of Persia men filmen var i alla fall bättre än sin föregångare. Synd att det ska käbblas så mycket varulvar och vampyrer emellan. Somliga var i alla fall nöjda med utsikten.

onsdag 7 juli 2010

tisdag 6 juli 2010

you and rabbits - extraordinary!

Efter en sjumilalång promenad med Lucas i kvällssolen behövde jag te, chokladglass och en fin film. Jag visste ingenting om Miss Potter (2006) annat än att Ewan McGregor var med och hade mustasch, att Renée Zellweger spelade huvudperson och att den utspelade sig under ett århundrade i min smak. För några veckor sen hamnade jag nämligen mitt i filmen när jag stängde av en annan och blev himla besviken över att jag inte kollat TV-tidningen innan för den-där-ville-jag-ju-se. Som tur var hade vi den hemma och nu åkte alltså skivan in i spelaren medan jag gjorde mig bekväm i fåtöljen med tekopp och glasskål inom räckhåll.

Miss Potter handlar om Beatrix Potter, en av Storbritanniens största barnboksförfattare. Hon är mest känd för sina sagor om Peter Rabbit från sent artonhundratal och illustrerade själv böckerna med vackra akvareller av smådjur och den omgivande engelska landsbygden.
Till en början har hon svårt att hitta en förläggare men snubblar över en firma som tar sig an henne, om än med främsta avsikt att introducera den yngre brodern i branschen med ett ”litet projekt det inte gör något om han misslyckas med”. Brodern, Norman Warne, porträtteras av McGregor som en lite överexalterad men passionerad och ytterst godhjärtad ung man. Han faller för Miss Potters målningar och person, och jag faller för honom. Varje gång han ler guppar mustascherna och med plommonstopet käckt på sned över det vattenkammade håret är det svårt att inte bli förförd av denne barnboks- och kaninfantast.

”I warn you, I am prepared to like you very much”

Genom hela filmen satt jag med ett dumt flin, inte minst när Mr. Warne drar igång Miss Potters gamla speldosa, bjuder upp till dans och sätter fart på stämbanden, men hela tiden väntade jag oroligt på vändpunkten som måste komma. När den närmade sig satt jag som på nålar och när den blev uppenbar var det som om de där nålarna förflyttat sig till bröstkorgen.
Det är hela tiden lite för bra för att vara sant, med nervösa gentlemän, skarpsinta kvinnor och fina detaljer i akvarell, men det finns ett djup i filmen och avslutet blir väldigt lyckat. Förutom en intressant och vacker historia presenteras man för ytterligare en stark, engelsk artonhundratalskvinna med råg i ryggen som kämpar sig igenom köns- och klassrelaterade orättvisor och stor hjärtesorg utan att brytas sönder. Man blir imponerad och inspirerad. Men visst vore det roligare om alla kunde få varandra?

“My art and my animals - I don’t need more love than that.”



rubrik ur MISS POTTER av MR WARNE

måndag 5 juli 2010

tiden går fort när man virkar, super och äter

Några dygn av anarki, kalas och välmående på min atlan, i Dumbledores ära och Carolinas sällskap.


Kaffe
i muminkoppar med Mymlan och My. På en Dumbledorisk duk.


Kvällsmat på altanen.


Mat som bara är god.




Rödvin.




Jordgubbar och glass.


Män i förpackning.


Whisky, körsbär och choklad.
Och somna i sofforna framför Harry Potter and the Order of the Phoenix.


Pyssel i Dumbledores anda.


Smultron efter promenad.


Pannkakor med mycket smör och mycket sylt.
Och Harry Potter and the Order of the Phoenix en gång till därför att man somnade under första.
Och Harry Potter and the Goblet of Fire därför att man inte kan låta bli. Och paj till frukost.


Och mer pyssel. För Dumbledore.

fredag 2 juli 2010

vad skulle du ha för roligt utan bränningar?

Du är alldeles för stor för att behöva bry dig om att göra intryck, sa pappan åt havet. Det är ovärdigt. Är det nu verkligen så viktigt för dig att försöka skrämma en liten ynklig ö som har fullt upp med att klara sig i alla fall? Du skulle vara glad åt att den har vågat lägga sig såhär långt ut, vad skulle du annars ha att jämföra dig med? Vad skulle du ha för roligt utan bränningar? Tänk nu efter. Här är en liten tofs av skog som har vuxit sned för din skull och lite mager jord som du blåser undan allt vad du hinner och en tassfull knöliga berg som du slipar ner tills det ingenting finns kvar av dem. Och så har du mage att skrämma dem dessutom!
Pappan lutade sig framåt och stirrade strängt på den rykande sjön. Det är en sak som du inte har begripit, sa han. Du borde ta hand om denhär ön. Du borde beskydda och trösta istället för att göra dig märkvärdig. Förstår du? Pappan lyssnade ut i stormen men havet kunde inte svara honom.
Du försökte med oss, sa han. Du hittade på alla slags trakasserier men det gick inte. Vi klarade oss. Jag funderade ut dig och det tyckte du inte om. Vi fortsatte att bygga i alla fall. Va? Förresten, fortsatte pappan, i rättvisans namn måste jag säga att det där med whiskylådan var hyggligt. Jag förstår nog vad du menade. Du kan ta ett nederlag. Men att sen ge sig på ön för att vara ovanpå, det var futtigt. Och allt det här säger jag bara – eller nästan bara – därför att jag tycker om dig.

ur PAPPAN OCH HAVET av TOVE JANSSON

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...