fredag 7 januari 2011

(inget riktigt inlägg)

Om ni undrar så är jag demonstrativt tyst i väntan på uteblivet bifall, ingenting annat. Ni kan ställa blommorna i hallen och lovorden i kommentarsfälten.

Eller är jag tvåtusentie?

/ouppskattad_tjej_med_mindervärdeskomplex_90

3 kommentarer:

  1. Kära Alicia, man kan inte få kommenterer på precis allting. Dina blogginlägg sätter ju inte betyg på hur du är som person. Ibland skriver man saker som någon annan vill säga något om, oftast gör man det inte. Men det betyder inte att folk inte tycker om det du skriver, det betyder inte att ngn inte läser.
    Du får inte ta allting på så stort allvar. Jag vet att du lägger ner tid på din blogg och vill att allting ska bli perfekt, men även om det är det så är det inte allt här i världen, man behöver inte vara bäst på allt. Och folk orkar troligtvis inte kommentera på alltalltallt.
    Jag läser varenda inlägg på både din och andras bloggar, kommenterar nästan aldrig. Säger hellre sånt i verkligheten, "läste detdär och detdär på din blogg, jättebra skrivet!", förstår du?

    Försök tycka om dig själv och det du skriver så kommer det inte spela någon roll om ngn skriver. Såklart man blir ledsen om de senaste tio inläggen fortfarande har noll kommentarer men då brukar jag trösta mig med att jag själv aldrig kommenterar, såklart ingen skriver tillbaka OCH att jag skriver för att jag vill, på det sätt Jag trivs med, den mängd Jag känner att jag orkar.

    Det handlar om DIG och dig själv & inte om hur mycket kommentarer du får. Du är inte en del av bloggen, bloggen är ju en del av dig. Glöm ej :)

    Puss

    SvaraRadera
  2. Tack Cissilicious för kloka ord som alltid, och för sträng men väldigt fin beröm!

    Jag vet allt detdär, och jobbar på att inte vara så beroende av andras bekräftelse - men faktum är att jag inte vill blogga envägskommunikation, att läsarantalet gått neråt senaste veckorna och att jag faktiskt verkligen hela tiden kommenterar en himla massa, och hjärtligt, hos många andra, och gärna vill ha igen lite av det (om än bara i form av ett avtryck, ett litet medhåll, ett glatt tillrop eller ett tvärt motargument någon gång ibland).
    Att sitta och hålla låda enbart för mig själv och för min egen skull kanske vore nyttigt, men det ger mig ingenting och är inte vad jag är ute efter. Därför hispar jag upp mig lite särskilt mycket när något jag lagt ner tid på och är nöjd med får noll respons - även om jag mycket väl vet att halva Sveriges befolkning (Spotify och dom, du vet) sitter hemma och älskar allt jag gör i tystnad.

    Men jag ska tänka på vad du säger!
    Kramis

    SvaraRadera
  3. Och skojar du att jag vet precis hur det känns. Det är bra att du kommer med påminnelser som egentligen inte känns alls gnälliga eller jobbiga, jag tycker det här inlägget är enormt poetiskt och verklighetsskildrande.

    En novellsamling med formuleringar ala Alicia skulle jag minsann inte banga. Fortsätt skriva, jag klickar på din länk minst tre gånger om dagen ihop om de där snygga bilderna och de där inläggen som inspirerar mig till att skapa utav bara helvete. Upp med hakan, vetja!

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...