torsdag 13 januari 2011

jag längtar efter

o Att kunna sitta på en torr bänk i solen. Jag begär inte dränerade gräsmattor och oändliga sanddynor och hundratals plusgrader. Jag vill bara kunna sitta på en bänk och läsa, dricka lunchkaffet på en stol utanför personalmatsalen istället för i den, luta mig tillbaka mot ryggstödet och blunda och bli varm om kinderna.

o Barmark. Att komma någon vart när man går. Att inte behöva ta en kvart på sig för att gå två kvarter med små små steg i väggrenen. Att kunna ta cykeln och svänga snävt runt ett hörn utan att sladda på is och i modd och sand och grus och elände.

o Gotland. 2010 var den första sommaren i mitt liv som jag inte spenderade i mina morföräldrars hus på världens bästa ö. Det blev aldrig riktigt sommar för mig trots värmerekord och det faktum att hösten plötsligt stod för dörren. Det känns att någonting fattas.

o Krokusar, knoppar, utomhuskaffe och kvitter. Det är så vitt och doftlöst och tomt och kallt och tyst just nu. Och det som lever, rör sig, luktar och låter gör det i trans och moll.

o Smältvatten. Så man måste ta långa kliv och små skutt över vattenpussarna.

o Riktigt, tungt, strömmande, forsande hällregn utan nåd.

o Att gå hem klockan fem på morgonen i ett disigt morgonskimmer och få dagg i kjolfållen och genom tygskorna.

o England. London i maj. Liverpool i sommar?

o Långa, sena, ljusa, glada kvällar på uteplatsen eller i bersån eller i ett tält eller under ett träd eller på vilken äng som helst.

o Havet.

4 kommentarer:

  1. Jag hänger på till Liverpool, okej?

    Jag svär alicia att en dag ska vi bo i samma stad och hitta på så mycket fina äventyr tillsammans och dricka så mycket kaffe och dansa till riktig "bop bop shobop" och "oooh oooh yeah"-musik i femtiotalsklänningar med galet mycket vidd i kjolen.

    SvaraRadera
  2. Jag äslakr när du gör listor som denna och beskriver en längtan som jag tror att alla tjejer innerst inne har, åh.

    SvaraRadera
  3. Barmark. Åh, barmark! Herrejösses vad jag önskar att det vore barmark, om så bara de där få metrarna i den där (inte särskilt branta, men förbannat läskig när den är täckt med ojämn is) backen jag måste ta mig upp och ned för varje gång jag ska bort och hem.
    Och vid övergångsstället mellan centrum och sjukhuset. Någon kommer bli överkörd där snart annars känner jag på mig.

    Och en gnutta solsken på det förstås.

    SvaraRadera
  4. Åh, jag längtar också efter allt det där. Men vet du vad, när jag gick till bussen klockan 05.30 tidigare i veckan för att åka till jobbet kvittrade det en liten fågel i ett träd! Jag är ingen fågelexpert, men jag tror att det var en talgoxe som sjöng. En liten, liten vårkänsla kröp i bröstet. Men den försvann ganska fort när jag insåg att det var fortfarande var januari och snöigt och iskallt och kolsvart :P

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...