Älskade Nicklas
Jag är så glad
för den där ödesdigra promenaden vi tog
mellan mentalsjukhuset och Rikets sal
i juni förrförra sommaren
Inte för att jag fick sagt hälften av vad du förtjänade att höra
men för att jag tror att du förstod
Och jag hoppas att du vet
hur otroligt fin vi alla tycker att du är
Jag kommer aldrig
att komma över dig
som människa
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
<3
SvaraRaderaJag måste bara säga, gud vad underbart du skriver. Det går som en pil in i hjärtat och ger mig ont i magen.
SvaraRadera