onsdag 22 juni 2011

farbror Melker, vet du vad?

Jag är lite besatt av Saltkråkan just nu. Det brukar hända ungefär vid den här tiden på året och då drar jag gardinerna för solljuset och upplever skärgårdssommaren via TV-skärmen istället. Jag hinner med ett avsnitt till frukost och ett innan sänggåendet.

Melker Melkersson är den bästa karaktären jag vet. Jag önskar någon ville skriva en psykologisk avhandling om denna pojkaktige familjefar med alla hans mindervärdeskomplex och brist på självdistans, för att inte tala fatala otur.
Dråplig humor är min favorit, och det blir inte snöpligare än med farbror Melker.

När jag får tid att ägna mig åt pyssel igen (i oktober) ska jag korsstygnsbrodera följande citat på en väggbonad:


MELKER MELKERSSON (ur VI PÅ SALTKRÅKAN) - DENNA DAGEN, ETT LIV


Ungarna på Saltkråkan bryr jag mig inget vidare om, men jag beundrar Nisse Grankvist, Tjorvens pappa, som verkligen vet hur man leker. Och jag önskar jag vore Malin och blev gift med den förtrollade prinsen som har instoppad skjorta och en cockerspanielvalp och som är händig (nåja, mer än Melker) och som gärna leker med alla de otäcka barnen. Annars tycker jag Björn hade varit ett gott parti - den passionerade folksko'läraren, ni vet. (Jag lägger härmed ner det där med mystiska konstnärskaraktärer och tar mig en gedigen skärgårdskarl med upprullade skjortärmar och saltstänk i mustascherna istället, tack.)

rubrik ur VI PÅ SALTKRÅKAN av ASTRID LINDGREN

7 kommentarer:

  1. Jag är också väldigt förtjust i Saltkråkan, och är som du mer intresserad av de vuxna karaktärerna än barnen. Fast Pelle och kaninen kan man ju inte tycka illa om förstås. Tjorven får jag dock gåshud av.
    Själv hade jag Emil-maraton för en vecka sedan och såg alla filmerna om Griseknoen, marknaden, kometen och när fattighjonen åt julmiddag. Så himla fint! Jag har nog alltid gillat Emil mest. Speciellt Alfred. Om du tar en skärgårdskarl så jag tar drängen, för Ron Weasley lär vi ändå aldrig få...

    SvaraRadera
  2. Hade också Emil-maraton förra veckan. Emil är bäst. Denna lilla solidariska herre med glimten i ögat och både häst och gris och ko och höna och alfred är typ min största idol. Saltkråkan är också bra men just nu får jag nog av skär och kobbar och klippor och östersjön och röda stugor som det är här på Harstena där jag bosatt mig i ett par månader.

    SvaraRadera
  3. vilken saltkråkan abstinens jag fick nu. och längt efter mormor. tittade alltid på det hos mormor..

    SvaraRadera
  4. Jag får också saltkråkanabstinens ibland, närmare bestämt två gånger om året. I höstas tog jag mig igenom hela tv-boxen på några få dagar när jag var sjuk och häromdagen började jag om igen med att titta på de första avsnitten.
    Jag tycker bäst om Melker, Malin, Nisse och Märta.

    Transparenta paraplyer går förresten att hitta på Clas Ohlson som har haft en kampanj (den är nog igång fortfarande) och sålt dem för ynka 19:-

    SvaraRadera
  5. åh, saltkråkan, så himla bäst!

    SvaraRadera
  6. Fantastiske Melker, härligare karl finns knappt men ändå får nog Pelle mitt hjärta. Han är dock finare i bokens värld. Men lite har dom ändå fått med som där då han metade utan mask för han tyckte synd om masken. Mer Pellar åt folket!

    SvaraRadera
  7. Aaa, sa härligt! Jag vill ocksa se pa saltkrakan :)

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...