invalido

"Jag bedömer att patientens arbetsförmåga är helt nedsatt" angav doktor Melkersson och sjukskrev mig i två veckor.

Har så ont i bägge handleder att jag mår illa och knappt kan lyfta kaffekoppen. Lång, ömklig historia om en dubbel förslitningsskada som började när jag först satte min fot i den här branschen för ett drygt år sen och som nådde sitt kulmen då jag packade upp en dryckesleverans på något ton i fredags. Har handledsskydd om bägge nävarna och får inte ens träna med en stressboll. Lär bli ett par frrrrrussssstrrrrerrrade veckor. Så jag tar ett spontanflyg till Gotland, och vi hörs igen på tisdag.

Tjenahej.

pappan & eldsvådan

Jag har alltid älskat Muminpappan. Denna äventyrliga, plikttrogna och barnsligt uppmärksamhetskrävande man. Som bränner egen sprit med Stinky, tuttar eld på gräsmattan för att få något att beskydda sin familj från, ger sig iväg utan ett ord för att segla mot horisonten med hattifnattar och som alltid är eld och lågor inför ett nytt projekt men också oftast tröttnar först.
Jag läser nu Christina Björks biografi om Tove Jansson och inser att hennes egen far, skulptören Viktor "Faffan" Jansson var en liknande själ. En sån som piggnade till vid åskväder och tråkades till leda när havet var kav lugnt och ekonomin som den skulle. Jag är tokig i såna stormande karlar.

Min mamma och jag har alltid varit rörande överens om att min pappa är mer av en Snork - intelligent, handlingskraftig, uppfinningsrik och mycket logisk. En sann organiserare. (Jag har inte ärvt många av de egenskaperna.) Han är datorkonsult och sjukvårdsutbildad genom lumpen, har renoverat halva huset och byggt stora delar av garaget själv, kan konsten att klä om vardagsrumssoffor och vet en hemsk massa om ettor, nollor och scartsladdar. På sin första dejt med min mamma tog han henne med sig för att handla kabelskor.


Men så väcks man en morgon vid 04.30 av explosioner och skrik, tittar ut på gatan och ser en SL-buss som brinner värre än the Room of Requirement. Lågorna flammar lika högt som bussen är lång och värmen känns in i huset trots att det tack och lov blåser i motsatt riktning. Den omdömesgille fadern kliver ut i träskor och nattskjorta, med trädgårdsslangen bestämt i händerna.


Och det är inte utan att man undrar om det inte bor en liten äventyrlig familje- och trädgårdshäcksbeskyddare inom honom ändå.

(YOU SHALL NOT PASS)

and if the cloud bursts, thunder in your ear

04.30: Jamen se god morgon.

rubrik ur BRAIN DAMAGE av PINK FLOYD

and if the dam breaks open many years too soon

Solkatt från takfönstret mot badkarskaklet härom morgonen. True story.

Drabbades av lite religiös utomkroppslig eufori. Multimegaepiskt.

rubrik ur BRAIN DAMAGE av PINK FLOYD

the awkward moment

När du blir påkommen i försök att spola ner dig själv i en allmän toalett i centrala London,
inte så mycket för att din PPD är så svår att du vill dö en hemskt förnedrande drunkningsdöd
men för att du skulle göra vad som helst för att komma in till Trolldomsministeriet.

dare me to jump and I will (6)

Jag vet att du har fått för dig att jag
förstår dig bättre än någon annan

Och jag förstår att du ser det som ett svek
när jag reagerar som alla andra skulle ha gjort

Men jag är rädd att jag förstått mer
än du kanske önskat

Och nu behöver jag att du
försöker förstå mig
så som vem som helst skulle göra

rubrik ur NEVER LET GO av TOM WAITS

PPD

Post-Potterdepression. Myntat uttryck med förkortning och allt.
Ibland är världen så hemskt fin och förstående. Låtom oss alla nu sörja det förlorade och hylla vad som varit. Sen kan vi börja se fram emot när de gör om filmerna om något tiotal år. Taggar redan!

I open at the close

Man går ju inte på nattpremiär för att få ut det mesta ur filmen. Vad som var allra allra bäst igår var stämningen: Killen som gick utklädd till Hagrid; dödsätarna i toalettkön; frenesin när ridåerna drogs isär; alla applåder och hurrarop när huvudpersonerna första gången tog plats i bild; jublet vid den i tio år efterlängtade kyssen och när Neville klev ur porträtthålet; det stora massnyftandet när de sårade samlades med liken i the Great Hall; och rysningarna när fina fina fina Professor McGonagall steg fram för att försvara sin skola. Jag har aldrig hört så många människor fröjdas och sörja intensivare tillsammans.

Av själva filmen minns jag inte så mycket. Jag är absolut inte i stånd att poängsätta eller djupare analysera den efter bara en, och en ack så adrenalinförvillad, titt. Min spontana känsla är att den som film i sig själv betraktad är allt annat än fulländad, men att den ändå utgör ett värdigt och storslaget slut på serien. Den saknar nästan helt handling och är boken lite för fristående men rymmer känsla, humor och svårmod nog för gottgörelse. Det är precis som det ska vara. Nördigt, internt, pampigt och magiskt.

Och när eftertexterna ersatte slutscenen höjde en hög procentenhet biobesökare trollstavar, med eller utan självlysande spets, mot Rigolettos tak.

HARRY POTTER & THE DEATHLY HALLOWS PART 2, TRAILER 2011

Oh, and I'd totally get sleazy for Ron Weasley i halvlångt lockigt hår, helskägg och svart läderoutfit med spännband över bröstet och grejer. Bloody hell!

rubrik ur HARRY POTTER and THE DEATHLY HALLOWS av J.K. ROWLING

IT ALL ENDS

Här har ni nu äntligen min mästerliga premiäroutfit.






I'd get sleazy for Ron Weasley.



Själva den gryffindorskt vinröda tröjan är köpt på Lindex och på den har jag målat med Palett tygfärg från Panduro. (Bilderna är tagna i min brors rum, därav alla legobitar.)

Okej. Bloody hell.

salighetssaker (4½)

"Alla viktiga riktiga personer har en. Keith Richards har två."

Jag förstår inte vad som hände. Här letar man i hela sitt liv, hittar efter tjugo svåra år den perfekta döskalleringen, är helt tillfreds med livet och känner sig snitsigast i världen. Och så springer man rätt in i ytterligare en.

Idag var jag ledig och fick kryp i benen redan vid tolvslaget, så jag passade på att avverka Myrorna i Jakobsberg, Sundbyberg och Karlberg. På alla tre ställen hittade jag skatter som gjorde resan mödan värd, och på väg till kassan i Karlberg med tredje Mad Men-säsongen under armen går jag förbi en glasmonter med diverse smycken och blir helt tagen på sängen. Ett rått/räv/nånting-kranium i 925 silver för 150 riksdaler. En själsfrände till Earl. En liten Doreen.

Jag är knappt ens glad. Helt golvad av min prylfyndarfärdighet och av att ha avverkat ett av mina livsmål två gånger inom loppet av en månad. Ville nästan gråta när den visade sig sitta som gjuten på vänsterhandens långfinger.


Nu är jag lika cool som Keith Richards, och vad ska jag då ta mig till i livet?

expecto patronum

SJUTTIOTVÅ TIMMAR OCH TJUGO MINUTER KVAR!!!
Är så sinnessjukt taggad att jag utvecklat första gradens trollformelstourettes.

Skapade mig en mästerlig premiäroutfit under min hälsovårdsdag igår som jag satt och målade på i flera timmar. Inte särskilt avancerat men hemskt pilligt och oförskämt nöjd är jag. Ni får se på tisdag!

HARRY POTTER AND THE DEATHLY HALLOWS, PART 2, TRAILER (2011)

Alltså jag får gåshud på framsidan av halsen.

rubrik ur HARRY POTTER and THE PRISONER of AZKABAN av J.K. ROWLING

bristande konstruktivitet & för hög snorfrekvens

Hej bloggen.
Jag lovar härmed dyrt och heligt att jag i framtiden ska försöka skriva lite mindre om jobb, prylar och manfolk och lite mer om världsproblem och min poetiska övertygelse. Fast det är bra svårt när man bara knegar, samlar salighetssaker och omringas av tilldragande maskulinum hela dagarna.

Jobbade 185 och en halv timme i juni och är väl inte helt överraskad över att kroppen tyckte det var dags att ta ut lite sjukpension. Har idag hunnit se färdigt Tess of the d'Urbervilles, ätit jordgubbar två gånger, tvättat arbetsskjortorna inför morgondagens svettningar och bryggt en kanna iste som står på avsvalning för ögonblicket. Samt läst ungefär tvåtusen inlägg ur Fredrik Backmans fenomenala och alldeles för sent upptäckta blogg (tack Malin).

Vad jag däremot inte gjort är att städa, laga mat, kasta de sedan två veckor tillbaka vissna rosorna på skrivbordet, tvätta håret, svara på viktiga mail, läsa ikapp det halvår av olästa faktiskt personligt relevanta bloggar jag "följer" eller skriva mitt snart två månader försenade brevsvar till Johanna. Bra framförhållning.

Eftersom jag själv som vanligt saknar slutkläm lämnar jag vördnadsfullt över ordet till nämnda Fredrik och hans till hälften skräckinjagande, till hälften enastående vän N. Mig hör ni väl av lagom till nästa prylinförskaffning.

hälsovårdsdag

Vaknade igår morse och tänkte att nu är det klippt. Det var det också. Ont i halsen och tungt ludd i hjärnan. Nu går det utför med vigören.

Så idag blir det hälsovårdsdag. Glass med grädde och nyskördade jordgubbar, flera liter varm mjölk med honung och ett par tre stycken brittiska kostymdraman. Jag har ju en del att välja emellan.


Mamma tömde cdons lager av brittiska kostymdramer. Jag har hittills avverkat en box av elva: Charles Dickens A Tale of Two Cities och Thomas Hardys Far From the Madding Crowd, samt Tess of the d'Urbervilles.

Känner mig redan lite bättre. Måste läsa mer Thomas Hardy(!) och gänga Oliver Milburn i stråhatt.

livet på Skansen

Man pytsar jambalaya åt sjangdobla byggarbetare, öppnar dörren för Toto, möter Måns Zelmerlöw vid personalingången, hyperventilerar lite i diskrummet och jobbar vidare.

kungligt

well this stuff will probably kill you, let's do another line

Har bara på huvudet att skriva om jobbet och hur mycket jag hatar SL, men ska skona er från romantrilogin. Kan emellertid säga att:

Nattbuss hem från arbetet har börjat bli en dålig vana.
Lika så elva- tolv- tretton- och fjortontimmarspass.
After work var också på god väg att bli en något för frekvent förekommande företeelse men nu när man slutar halv två om nätterna är riskerna för alkoholmissbruk ganska minimerade.
Allmänt ovärt att inte dricka whisky när man ändå blir skenbakfull av att jobba stängning.
Fast vi fick skjuts till Centan av vår krögare och det var det mest episka någonsin.
Jag öppnade visst dörren för och hälsade på Toto när de tittade in i restaurangen innan spelningen i fredags.
Vilket var en i allmänhet vansinnig kväll med sjuk rekordförsäljning i min lilla bar.
Det är fett varmt att jobba lunchrusch i långärmad skjorta och väst i en restaurang utan luftkonditionering.
I onsdags blev jag försenad därför att mitt tåg som skulle gått 09.50 inte gick förrän 11.20.
I torsdags blev jag försenad därför att en lastbil med en pinne på taket tyckte det var en bra grej att svepa med sig ett par tre stycken väldigt strömförande spårvagnsledningar och sprida ut dem över Strandvägen (jag fick gå).
I fredags blev jag försenad därför att ersättningsbussen som skulle komma "vilken sekund som helst nu" inte kom på tjugo minuter och sen inte skulle komma på ytterligare en kvart (jag fick gå igen).
Jag sover knappt någonting för det är så in i baljan varmt om nätterna att tre vidöppna fönster och en ventil inte släpper in så mycket som en vindpust.
Jag har nu tittat igenom alla avsnitt ur Saltkråkanserien samt de fyra långfilmerna.
Det är nio dagar kvar till HP 7.2 (jagtrorjagdör).
Intendentur- och transportönskemålen är inskickade till Vässarö och snart blire läger.

Ser lite fram emot pensionen.

rubrik ur HEARTATTACK AND VINE av TOM WAITS