tisdag 29 maj 2012

beauty lays behind the hills

Jag älskade Iron. Spelade videon om och om igen. Älskade svärtan, detaljerna, det i slow motion, det explosionsartade, poesin. Förstod inte riktigt vad som illustrerades med ugglor och dödsryttare och hundsaliv och släggor och trumslagare och korslagda nycklar, men fascinerades av allt.
Jag kom att älska Brookyln, Baltimore's Fireflies och Wasteland också, spelade EPn ofta.

Häpnade över Woodkids, eller Yoann Lemoines, styrka som musiker och grafiker.



Och så kom Run Boy Run.

Det låten tappat i jämförelse med Iron (som inte går att överträffa) vinner den i videon. Det finns så mycket att relatera till, så mycket att bli berörd och tårögd och hoppfull av.
Så mycket kärlek och respekt för barns fantasier och drömmar.

Må monstren vara med alla vilsna skolbarn och de vuxna som ser magin i dem.

rubrik ur RUN BOY RUN av WOODKID

3 kommentarer:

  1. HERREGUD. Den är ju helt perfekt! Som en futuristisk och semi-dystopisk Where the Wild Things Are. Typ den här scenen: http://youtu.be/lRUOOvFwqQc
    Fy bubblan vad snyggt.

    SvaraRadera
  2. Vilken bra låt & video!

    SvaraRadera
  3. åh, hjärtklappning och gåshud och total extas. tack som tusan för tipset!

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...