tisdag 29 maj 2012

kärleksbrev VII

De flesta dagar är du med mig som ett stort lugn. En mer påtaglig närvaro i själ och tanke än ditt fysiska sällskap hade varit i min värld och mitt i din. En sorg men en handfast sorg och det kanske mest beständiga i ett expanderande universum.

Andra dagar river jag ner allt i sökandet efter en vindpust som kunde bekräfta hur du brukade stjälpa hela världen över kant.

Kära Nicklas,
jag saknar att sakna dig
på det vis som saknad fungerar
med förväntan och vemod
och vetskapen att du gör vad du älskar och att vi andra får vänta på vår tur.

Turordningssystemet blev så jävla dåligt när de slutade dela ut nummerlappar.

2 kommentarer:

  1. du får det att låta så himla fint, och ändå så sorgligt på samma gång.
    <3

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...