Det är sista april. Valborgsmässoafton.
Himlen har mörknat och brasorna tänts. Smällare ekar i kvällningen.
Jag har aldrig varit mycket för jubileum och högtider, jag föredrar att fira något stort som råkar infalla mitt i vardagen framför det som inträffat för ett visst antal månvarv sedan. Köper hellre en dödskallering för att någon blivit befordrad, arrangerar en ofödelsedagsfest för att det är härligt att leva eller har pysselhelg i Dumbledores ära.
Jag firar inte valborg, inte mer än den självklara festlighet rödvin och hembakad morotskaka innebär, men jag tar en promenad. Jag tar en promenad och lyssnar på fyrverkerierna, känner doften av brasrök, möter barnfamiljer på väg hem och ungdomar på väg ut. Med en del vodka och fyra delar Coca Cola i petflaskor gömda under jackan som knappt behövs i den varma vårnatten.
Jag reflekterar över alltings onödighet medan jag formulerar ett nödvändigt brev i fantasin. Tar till höger i en korsning och passerar en villa med öppen dörr. Tända lyktor, matos genom röken, ett helt sällskap som sjunger Let the Sunshine In i ostämt samspel.
Allting är stilla men fullt av liv. Koltrasten möter mig på farstutrappen. Han har en mask i munnen och frugan kallar honom till boet ovanpå redskapsboden.
Han nickar som för att säga god afton. Lyfter på hatten på koltrastars vis. Jag bugar mig för koltrasten, för världsalltet.
Den här eftergymnastiska tröttheten alltså. Pumpar benpress tills jag blir illamående och avlider knävärksdöden resten av kvällen. Funderar på att gå direkt på gammastrålning istället. Hulk 2012! Jag behöver lite radioaktivitet i mitt liv.
På tal om det började jag pyssla med en premiäroutfit häromveckan som inte blev klar. Jag körde samma teknik som med min I'd Get Sleazy for Ron Weasley-tröja ni vet, och blev bittert påmind om hur träligt det är att penselmåla på tyg. Därtill hade jag ingen bra t-shirt till förfogande utan använde en urblekt, illasittande gammal sak, så det projektet gick om intet.
Men såhär post-premiäriskt (när allt fortsätter cirkulera kring the Avengers) känner jag att det kanske är värt att göra klart den ändå.
Det blir en arc reactor naturligtvis.
Utöver det vaknade jag med en alldeles fenomenal idé imorse som jag var tvungen att sätta i verket trots att den egentligen inte täcks av budgeten. Tänkte att jag kan ju alltid låta bli att köpa deodorant och sånt i ett par år som botgörelse, bara jag får genomföra det här.
Men den gubben tar genvägen via tryckeriet och hur det blir får vi inte se förrän om ett par veckor.
Jag har lyckats bli utmanad av både Jessica, Marie, Annika och Sofia på den förträffliga 11-frågor-leken och har alltså 44 frågor att besvara. Matigt. Jag tänkte att jag delar upp det i två inlägg för allas säkerhets skull.
Det hela går ut på att man besvarar de elva frågor man får, utmanar elva vänner att göra detsamma och formulerar elva nya frågor åt dem att svara på. Nobelprisvinnarkoncept, nu kör vi.
1. Vilket är ditt bästa minne? Som får dig att le och bara vilja vara där igen.
När jag klev upp klockan fyra en sådär löjligt solig dag-före-midsommaraftonsmorgon, satt upp på hästryggen vid sextiden, red runt sjön i sällskap av 33 andra ekipage på en häst som gick bättre än under någon dressyrlektion någonsin, för att återkomma till stallet vid åtta, äta frukost medan hästarna skoddes av, hoppa upp igen och rida barbacka till sommarhagen, släppa hästarna i meterhögt gräs, åka och bada, äta middag hos Klara, åka hem till ridläraren, bli tvärfull på hemmagjord limoncello och lyssna på hennes alla bisarra hästrelaterade historier och skratta så magen slog knut på sig själv. Så osannolikt bra dag. (Bild från hagsläppet.)
2. Bästa tecknade serie du tittade på som liten?
Mumintrollen givetvis! Har femton gamla videoband med knastriga inspelningar och kan varje replik och utantill. Mamamamamamama papapapapaa.
3. Finaste egenskapen en vän eller bekant kan ha?
Det är väldigt viktigt för mig att mina vänner förstår och respekterar mitt behov av trekaffe. (Bild från baktrappen förra våren.)
4. Om du skrev en bok, vilken genre skulle det vara?
Jag har många böcker och fragment i huvudet. De handlar alltid om försakade hjärtan i kustlandskap. Jag kommer bara att skriva tragedier. (Bild från Gotland, utsikt mot Heligholm, sommaren 2006.)
5. Vilken film skulle du vilja leva i?
The Avengers. Jädrar vad jag vill rädda världen just nu. Men också Harry Potter, Sherlock Holmes, Den Lilla Sjöjungfrun, Familjen Addams och en faslig massa andra.
6. Skulle du vilja vara crazy cat-lady eller dokusåpakändis?
Jag har redan nu många framträdande crazy cat-lady-tendenser, om man bortser från just det att jag inte drar jämt med kattdjur. Kommer med största sannolikhet sluta som någon typ av crazy lady och har liksom funnit ro i detta faktum.
7. Om du fick välja vem som helst - vem skulle du då ha som faster/farbror?
Screamin' Jay Hawkins. Han skrev världens allra bästa låt, skrämde folk redan på 50-talet, uppträdde gärna i guldcape och med ett ben genom näsan. Tänk er släktmiddagarna!
8. Favoritstad i hela vida världen?
York i England. Korsvirkeshus, sneda portar, chocolaterier, bokhandlar, terum och sinnlighet. (Bild från York, våren 2010.)
9. Vad skulle ditt superhjältenamn vara?
I högstadiet gick jag under pseudonymen Slem-Alise Sivstjärtsson af Drääg och i gymnasiet Alicia bat Abraham. Idag heter mitt alter ego Aloysius och är en engelsk baron. Vad jag har för superkraft kan jag inte svara på men jag hoppas i slutändan visa mig vara skurk. (Bild på mig, hej.)
10. Gryffindor, Slytherin, Ravenclaw eller Hufflepuff?
WHERE DWELL THE BRAVE AT HEART, och så vidare. (Bild på Gryffindorbroderiet som numera är färdigt!)
11. Vilken är din allra käraste ägodel?
Självporträttet min morfar gjorde som sjuttonåring. Det hänger över min säng och är det första jag skulle ta med mig om dödsätarna anföll. (Bild på morfar.)
1. Vilket är ditt favoritljud?
Vågor som slår och slår och slår.
2. Var vill du bo om ungefär trettio år?
I en blandning mellan slott, ruckel och hobbithåla vid Yorkshires kust. (Bild på Vamlingbolaget.)
3. Om du fick välja ett instrument som du kunde behärska mästerligt utan att ens behöva öva, vilket skulle det vara då?
Saxofon. Världens mäktigaste soloinstrument. Tänk att kunna riva av en Clarence Clemons ut i sommarnatten (tips 3:50 i klippet).
4. När känner du dig allra finast?
När jag är ensam och översvår. Sitter och romantiserar på en fönsterbräda eller promenerar längsmed en öde Gotlandsstrand eller mitt i natten med bultande hjärta. De där gångerna man dör i månskenet. (Men också ibland på gymmet när jag svingar hantlarna framför spegeln och får syn på mina biffiga biceps.) (Bild på när jag är översvår sommaren 2009.)
5. Är det nåt du tycker evolutionen berövat dig?
Jag önskar innerligt att jag hade anlag för att odla mustasch.
6. Vem önskar du att du var kompis med?
Hulken. Så himla fin kille. Plus att han skulle kunna hjälpa mig att bli mer än "kompis" med Tony Stark.
7. Vilken är den, enligt dig, ultimata maskeradutklädnaden?
Den man inte begriper direkt. Jag tycker om när man jobbar med detaljer och väljer antingen en liten biroll eller huvudrollskaraktären i en specifik situation. Tex Ratcliffes betjänt i Pocahontas eller Ron Weasley på julbalen. (Jag hade ingen exemplifierande bild så ni får en bild på vanlig klädsel.)
8. Om du skrev en bok, vad hade den handlat om då? Genre?
Se 4.1.
9. Hur ser den perfekta dagen ut för dig?
Jag vet inte hur dagen utvecklar sig men jag skulle säga att den börjar antingen med att en halvjätte sparkar in dörren, säger "yer a witch, Alicia" och ger mig antagningsbeskedet till den enda skola jag har motivation att studera vid, alternativt med att jag strax efter frukostkaffet blir enleverad av en mörk maskerad beriden man med god smak och mycket onda avsikter. (Bild på Den Perfekta Mannen i Tommy Hilfigers skyltfönster.)
10. Hur ofta byter du tandborste?
Jag tycker det är intressant att se bakteriekulturen utveckla språk och börja odla egna grödor. I studiesyfte brukar jag ibland byta tandborste - med någon annan.
11. Aldrig mer få resa eller aldrig mer få lyssna på musik?
Aldrig mer få resa. Lite förutsatt att jag först får flytta iväg och bo där jag vill. Är en ganska hemmakär person, men Hemma är inte där hemma är just nu.
Fast, även om jag blev kvar i Bullshit City i all evighet skulle jag välja det framför att aldrig mer få rysa till Bring the Boys Back Home. (Bild från Roger Waters framförande av the Wall, maj 2011.)
Mina utmaningar och frågor kommer i nästa delinlägg.
De senaste timmarna har varit bland de mest exalterande i mitt liv.
Det var fett.
Det var
så jävla
asfett
och jag grät när de assemblade.
Jag vill bara förvarna er att jag är i vad psykologerna skulle bedöma som hög risk för att gå in i en psykos. Om så blir fallet, kan vi inte alla bara, snälla, låta mig göra det och hjälpas åt lite att bevara illusionen av att jag lever i Marvels värld? Ingenting i livet känns väsentligt längre, ingenting förutom att assembla och avenga.
rubrik av TONY STARK ur THE AVENGERS av STAN LEE och MARVEL
Saker jag gillar väldigt mycket:
Hur Marvel får sina filmer att hänga ihop: Howard Stark i Captain America, Caps sköld i Iron Man II, "Is that one of Stark's?" i Thor, Tonys cameo i Hulken, S.H.I.E.L.D.s ständiga inblandning, osv.
Att Obis pyjamas och morgonrock ser ut som skjorta och kostym.
När Obi blir arg och slår ut med armarna så slipsen flyger.
HULK SMASH!
När Tony hamrar och bankar i grottan.
Marvelhjältarna möter i regel en ond version av sig själva och måste därför lösa konflikten med list/mod (eftersom skurkarna är fysiskt starkare, eftersom de är större, eftersom de missbrukat preparatet/gjort omoraliska uppdateringar av dräkten, och eftersom hjälten alltid är försvagad i slutstriden).
Abomination är världens bästsämsta skurknamn.
När Thor kastar kaffekoppen.
Stan Lees cameos.
Pepper Potts.
När Nick Fury äger allihop.
Hammer Droids = Hammeroids.
När Tony successfully privatized world peace.
När Thor lägger Mjolnir på Loki och ba "stanna där".
När Obi åker segway med cigarr i mun.
Att Red Skull ser ut som Darth-Maul och Hydra som svarta clones.
"Do not mistake my appetite for apathy."
I AM IRON MAN BABA BABA BABA BA BAM BAM BAM!
Dummy med brandsläckaren.
Hulken spräcker faktiskt byxorna också mamma så du kan sluta hatea på den låga trovärdigheten nu.
Thors fåfänga.
Att Vanja slingar håret.
Hela grejen att programmera en dator så den ger sarkastiska gensvar.
Att lösa sina problem genom att uppfinna ett nytt grundämne.
Filch som norrman?
Saker jag inte gillar riktigt lika mycket:
Captain America är en liten arg kille som är bra på att kasta frisbee.
Captain Americas mindervärdeskomplex är mycket större än Tony Starks narcissism men inte alls lika motiverande.
Skurkarna i Captain America har knyckt Iron Man-ljudet.
Att man ska sympatisera med att Cap blir en slyna efter dopingen därför att han aldrig haft nån kvinnlig kontakt tidigare, stackarn, osv.
Den rymdiska tolkningen av Asgård i Thor.
Arwen-tjejen pratar helt vansinnigt frustrerande lugnt och vänt.
Justin Hammer.
När Stark är full och tror han ska dö.
Att de bytte skådespelare av Rhodey.
Den triangelformade arc reactorn.
Att inte lilla Zola kunde få lite av det där himla tillväxthormonet.
Nedräkning: 5 timmar och 34 minuter kvar till the Avengers.
I väntan på att Klara Soppteater skulle slå upp portarna tog jag och moderskeppet oss en sväng runt Lagerhaus.
Jag hade nämligen spanat in ett par gardinlängder i svart spets på rean och tänkte att dessa kunde vara en bra sista utgift innan jag äntrar min sparsamma period (måste köpa nytt kamerahus och tågbiljetter, tänka ansvarsfulla tankar och så vidare).
Jag tycker att teaterbesök utgör ett prima komplement till actionfilm (dessutom kostar det ofta inte mer än ett biobesök till och med 25 års ålder). Nedan följer en namedrop, kort sammanfattning och helt subjektiv poängsättning av min teatervår hittills:
Vals på Sergels Torg,Klara Soppteater i februari (7/10p)
Min julklapp till mormor och farmor. Vi åt svampsoppa och klappade takten till ett tremannaframförande av texter och visor av Olle Adolphson. Fin må-bra-föreställning. (Och världens bästa koncept! Man äter verkligen soppa och ser på teater samtidigt. Mycket bra present/klapp till så väl den befarne teaterbesökaren som till den som söker en knappt timlång, välsmakande och avslappnad introduktion i kulturvärlden.)
Rickard Wolff, Kungliga Operan i mars (7/10p)
I glittrig sammetskavaj på svart, sparsamt utsmyckad scen och med endast en flygel till ackompanjemang blandade Wolff några av sina egna sånger från Pojken på månen med ett par av Edit Piaff och tog in hela den förgyllda operan så det kändes som om man satt i hans vardagsrum och sentimentaliserade. Wolff är kajal och glitter till trots ingen diva, men han sitter i en gungstol på ett sätt jag bara trodde var möjligt i divaner. En "ohejdat nostalgisk afton" i hans egna ord.
Paradisets barn, Dramaten i mars (2/10p)
En pjäs om en radioteater där röstskådespelarnas och deras rollfigurers öde förenas. Jag tyckte om somligt ur första akten och Kevin Spaceykopian som skötte alla ljudeffekter (hästskor, klackskor, åska, kyssar, käppknäppar, dörrsmällar osv). I övrigt tyckte jag inte om den något särskilt alls.
Jesus Christ Superstar, Göta Lejon i april (7/10p)
En välkomponerad musikal där Ola Salo i rollen som Jesus totalt överskuggas av Patrik Martinsson som Judas. Jag hade inte sett filmatiseringarna av pjäsen och visste inte att den kort och gott var en musikalversion av bibelhistorien varpå jag måste tillstå att den inte var något för mig. Dock säkert alldeles fenomenal om man gillar mannen med skägget och sitter lite bättre till (all dialog sker i sångform och är något svåruppfattad på kanterna). Janne Åström och Fred Johanson med sina mullrande avgrundsröster och onda uppsåt hade jag emellertid kunnat lyssna på hela kvällen (länge leve skurkarna).
Så går en dag, Klara Soppteater idag (8/10p)
En stark monolog (av Jonas Gardell, framförd av Ann-Sofie Rase) om livet som det ter sig. Om att vara fyrtio år och tvåbarnsmamma, bo i radhus och få en glassmaskin i julklapp och om att hångla med en främling när familjen är bortrest. Om räkor och porrfilm och twitter. Och om kärlek naturligtvis, och hur den tar sig nya former med tiden.
-
Nästa fredag går jag på sista föreställningen av Onkel Vanja (av Anton Tjechov på Stadsteatern). Är det någon som råkar ha sett den eller har något annat att rekommendera?
-
Och en snabb Topp-5 Teaterföreställningar (som jag kommer på just nu):
1. Blood Brothers, Phoenix Theatre, London
2. Bröderna Karamazov, Stadsteatern, Stockholm
3. Lord of the Flies, Regent's Park Open Air Theatre, London
4. Djungelboken, Stadsteatern, Stockholm
5. The Phantom of the Opera, Her Majesty's Theatre, London
Jag fick alltså köpa ny dator i expressfart då den gamla bara la sig ner och självdog en dag. Inte den utgift jag allra helst hade haft just nu men är det inte det ena så måste det väl vara det andra.
Det var lite ångestfyllt att hiva Tony (Stark) i återvinningen och försöka komma på ett värdigt namn åt den nya maskinen. Men under superhjältesöndagen slog lösningen mig som en Hulk Smash i tinningen.
Jarvis.
Nu försöker jag med föga framgång lära Jarvis att säga "You are not authorized to access this area" med Paul Bettanys röst när någon petar på den, och har bytt namn på dokumentmappen till the Stark Industries Central Database.
I lördags var jag på Skansen med mina fina scouter.
De tävlade i Älghornet och briljerade som alltid. Efteråt gick vi en sväng för att hälsa på mina fyrbenta gamla kollegor.
Vid Skånegården fanns det Leicesterlammungar.
Nya Lill-Skansen invigdes i slutet av mars och djuren bor numera i riktiga Pettsonhem.
Tyvärr kan man inte längre beskåda det stiliga djuret Sjangdobelus Byggarbetus som brukade hamra och spika och måla och greja på området, men där finns i alla fall kaniner.
Började dagen med lite uppiggande åderlåtning. Lämnade efter mig sju enheter blod och fick leda cykeln hem. Mycket ståhej innan frukostkaffet.
Jag går och hoppas lite att de ska hitta någon otäck köttätande bakterie i mig som kan utplånas med kuckelimuck och sen blir allting bra. Är så innerligt utled på knävärk och benhinnevärk och underarmsvärk och den stora melankoli som följer med alltsamman.
Sjukgymnastiken har i alla fall givit mig svällande biceps. Ser imponerande ut i t-shirt.
Min dator är semidöd, därav den något fragmentariska uppdateringen. En ny står på golvet och inväntar ingenjören. Ni ska snart få fler och bättre bilder men jag ville visa lite redan nu hur fulländat jag bor.
Beskåda: Kuddsömnadsförsök #3.
broderimönster av LITTLE MOJO
väggmålning ur SGT. PEPPER'S LONELY HEARTS CLUB BAND av THE BEATLES
bägge tolkade och kreerade av Your Humble Narrator, ALICIA SIVERTSSON
Dör universitetsutbildningskatalogsdöden.
Dör fackindelningsdöden och motivationsbristdöden också, och lite förnimmelsen av utfrysningsdöden. Känner inte samhörighet. Är för gammal och vrång för grupparbeten.
Snarare trotsig än less. Lite arg kanske, men det friskar upp.
Nu är det i alla fall inskickat. Kan tänka mig att ströstudera detektivromaner till hösten och Tove Janssons författarskap till våren.
Hoppas lite mer på att enleveras till fjärran strand, leva på kaffe och måla i sjöskum.
Spontanbesök
Hällregn
När Snape säger "Obviously" i the Order of Phoenix
Mässing
Allt som är bredrandigt Uppåtmungipor
Vykort från främmande städer
Blåmesar
Ord som makaber, misär och dissonans
Runda fönster
Intern nördhumor som ingen förstår utom de riktigt inbitna, och de som förstår förstår varandra så himla väl trots att de kanske aldrig träffats förr
Hexagoner och oktogoner
Kobbar, skär och stormiga hav
Ljuset i trapphus
Biopremiärer
När man går hem om natten och en liten rultig igelkott helt obekymrat vaggar över vägen
Koncept
Män med uppkavlade skjortärmar
Bokdedikationer
Tanter som delar praktiska tips och levnadsråd om vartannat så man inte riktigt kan hålla isär dem
Mustascher
Lusthus
Efterlysningar i tidningar
Undersidan av Brittiskt porslin
Antika maskiner
Halsont + 11-årig lillebror med påsklov + regnrusk + nybakade vaniljbullar + Eva & Adam-maraton
Vill vara mellanstadieförälskad i sommar-Sverige med 90-talsfrisyr och sammetskavaj och cykla överallt och discodansa till yeah yeah yeah och äta glass med varma hallon och spela gitarr med Stefan Sundström och ha och skämmiga föräldrar och läxförhör och fråga chans.
En klurig grej med att bara ha mammas gamla inredningstidningar att riva i är att det blir väldigt mycket blomster och rosa porslin i mina collage. Fråga inte mig varför, men det är väldigt ont om ond bråd död i Drömhem & Trädgård.
DN - framför allt Namn & Nytt - är lite mer morbida och om inte annat kan man plocka Misär och Ensamhet ur rubrikerna. Kontraster är ju för övrigt det bästa jag vet, så rosenskär dödslängtan rimmar ändå ganska fint i min bok.
Lång, attraktiv man: Sto 186826 om någon är intresserad.
Urblekt och omsorgsfullt: Ljusinsläpp och hjortar med pärlhalsband.
Ingen är ensam: Här har jag målat med mitt eget blod. Det var ju festligt!
Friktionsytor: Avskavd väggfärg, skirt glas, kungen och en häst av guld.
Bitterkuken: Kärlekscollage tillägnat fine gamle Bukowski (foto: Alamy) mitt i rabatten.
Fragmentariskt: Stegar, trä och grönturkosa toner.
Kärlek utan kyssar: Ett work-in-progress om manlig kärlek.
Nycklehål: Polhemska maskiner, trä, metall och skrot.
Änglaskit: Vår i Sixtens värld.
Inte många tjejer: Ibland är bild och text redan perfekt kombinerade. Den här publicerades i Metro i början av den Twilightåsamkade vampyrhetsen och jag satt på tåget och skrattade så jag grät. Stackars Nosferatu.
-
Är det förresten någon som vet var man kan få tag i avlagda magasin billigt så är jag idel öra!
Notera att alla bilder är montage (well, obviously) och att jag inte äger rättigheterna till något av grundelementen. Fotografier och ord är hämtade ur främst Dagens Nyheter, Drömhem & Trädgård, Sköna Hem och Metro samt Boken om Uppfinningar.
