tisdag 10 september 2013

lösryckta reflektioner kring den där oregerliga makeriförlamningen

I mitt huvud bor det tusentals broderiskisser, målningar och saliga tingestar som aldrig mina händer förmår skapa fram. Varför är det så?


Pågående projekt med loppisfyndat garn och tyg, bomull på linne, blodfläckar.

I månader har jag varit sugen på att brodera, men blir omotiverad vid tanken på att rita mönster och räkna stygn. Jag har en skrivbordslåda full med tjocka, fina akvarellpapper men förlorar all inspiration framför ett vitt ark.


Igårkväll hade jag minstebror över i sjukstugan för fika, middag, HP-filmtittande, Pottermore-surfande (Nighthex 4973, vad heter du?) och broderikurs. Vi bildgooglade Slytherinemblemet och inom några sekunder hade jag gjort två skisser på möjliga broderier. Överförde den ena till tyg och så var han igång. Plötsligt så enkelt.


Jag reflekterar lite kring vad jag behöver för att lura prestationsångesten som hindrar mig från att påbörja ett projekt. Oftast är det så simpelt som att inte låta tanken bli färdigformulerad förrän jag satt igång. Detta är knappast ett problem eftersom jag alltid vill göra allting genast, men innebär också att mina innerligaste drömmar är dem jag inte fullföljer.

aliciasivert, alicia sivertsson, akryl, porträtt, portrait, black and white, painting, målning, bräda, board, man, alster och makeri, skapande, kreativitet
Clive, 2013, akryl på byggsopsfyndad bräda.

Jag har heller aldrig motiverats av de bästa färgerna, de finaste penslarna eller det renaste papperet. Har alltid känt mig låst och stressad av dyrbara konstnärsmaterial. Först när jag började studera Levande Verkstad kom jag att på allvar reflektera kring detta och insåg att jag föredrar att utgå från ett karaktäristiskt fläckat papper, ett tyg med ett bra hål i, en bräda med fin struktur. Jag tycker om att fynda mina material på loppis, i pappersåtervinningen och i byggsoporna. Jag går igång på tanken att ta något som betraktas som förbrukat skräp och göra det till någonting annat.


Och ibland handlar det om egocentrism och att frångå det egna jaget för att börja i samråd med någon annan, eller göra något för dennes skull. Sällan har jag broderat så dedikerat som på morbrors fjolårsjulklapp.

aliciasivert, alicia sivert, alicia sivertsson, broderi, korsstygn, embroidery, needlework, cross stitch, modern life is rubbish, blur
Pågående projekt med loppisfyndat garn och tyg, bomull på linne.

De senaste åren har jag jobbat mycket med och lärt mig att hantera stor del av min estetiska prestationsångest (även om jag fortfarande får magkatarr av högskolepoäng och mail som måste besvaras - tack skolsystemet/duktighetsidealet/patriarkatet). Jag tror att jag idag har förhållandevis enkelt för att gå från idé till handling, men jag önskar mig mer tips, tankar, genvägar och ledsagande genom livslång självhantering. Hur handskas ni med prestations-ångesten och den makeriförlamning som följer?

26 kommentarer:

  1. Himla fin blogg du har själv! Kan själv känna sak som du, fast när det gäller skrivandet. Får sån prestationsångest ibland att jag inte kan skriva poesi alls på flera månader. Men försöker bli bättre på att hantera det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack ska du ha!
      Lycka till! Vi får bolla idéer när kramp uppstår.

      Radera
  2. Alltså ja, prestationsångesten är ju inte kul att handskas med. Du pratar med den som kan sitta/sova/slösurfa i dagar och veta att hon måste måste måste läsa i alla fall bara ett kapitel i skolboken. Allt medan ångesten brygger på värre än kaffemaskinen på valfritt kontor. Jag gör liksom ingenting alls! Men jag brukar när paniken bli för stor, tänka att om jag i alla fall kan göra något i en halvtimme, oavsett hur dåligt, så är det ju en början. Det är ju svårt när det inte blir perfekt men jag tänker - framförallt inom kreativa områden - att man bara måste göra något oavsett om det blir bra eller dåligt. Som första steg, och tänka att "jag har ju i alla fall gjort något", och sen när det inte är så svårt att börja kan man så smått bygga upp sina förväntningar igen.

    Förövrigt är kaninbroderiet världsbäst, kanske kan få köpa någon gång?

    SvaraRadera
    Svar
    1. ÅH JAG KÄNNER IGEN MIG!! Skolsystemet och duktighetsidealet har pajat mig totalt under högstadiet/gymnasiet och min korta tid på SU. Det är så pissigt. Blir helt apatisk vid tanken på obligatoriska uppgifter FORTFARANDE efter 3,5 år borta från den typen av skolbänk. Fuck this and fuck that.

      Men det är bra tankar du kommer med! Små steg i taget - så logiskt sätt att tänka, så svårt att sätta i bruk. En får inte låta sig drabbas av Övermäktigheten. Jag ska försöka ta tag i något projekt i eftermiddag.

      JA du får gärna köpa kaninbroderiet! Jag mailar dig vid tillfälle!

      Radera
  3. Ja fortsätt lura dig själv!! Jag tycker att du ska lura dig till att brodera något fint som inspirerats av kaninbroderiet till dig själv.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej, jag hänger inte med! Kaninbroderiet har jag gjort!

      Radera
    2. åhå, då var det jag som var efter i tanken. Trodde att du ville köpa det. Det är ju jättefint, då får du titta på det när du får prestationsångest och säga att det här snygga har jag gjort.

      Radera
  4. Jag kan skjuta upp saker som är till mig själv hur länge som helst (har stickat på en kjol i 3-4 år, just nu ligger den redo för avmaskning sen 6 månader tillbaka eller så..). Oftast när det blir fel blir jag less och besviken och måste lägga undan grejjerna. Sen vill jag göra ungefär 800 saker och typ stressar för att bli färdig med det jag håller på så jag kan börja på nåt nytt. Målet är resan samtidigt som jag tycker det är så skönt att sitta och slösticka på vadsomhelst i soffan. Weird! Har varit produktiv med stickorna sen jag kom hem från Island men inte ens börjat fixa med mitt CV.. Eeh. Plus så hade jag också velat ha ett småsyskon att brodera med! Ska lära mina syskonbarn allt jag kan (som min mamma lärt mig :P) när de är lite större! Tjoho!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Här är situationen EXAKT den samma! Kan jobba med någonting i ÅRATAL och sen avskräckas helt av en tappad maska. Mycket intressant! Å andra sidan bra att ha många projekt igång, eftersom jag blir rastlös till tusen av att avsluta ett utan att ha något nytt att sätta stickorna i. Framför TVn eller på möte är ett garnnystan ett absolut måste för att jag inte ska börja gnaga på bordskanten. Undrar om det är kreativt eller sjukligt.

      Prioritera skapande framför obligatoriska förehavanden är mitt andranamn. Är omåttligt förbannat ärkestolt över att jag alls fick in min bokrapport härom helgen (som jag har haft hela sommaren på mig att skriva och som jag fixade med ångest upp över öronen de sista två dagarna innan inlämning). Kommer du på ett botemedel - låt mig veta! Jag vet att jag är 100% kapabel, men ändå tar det emot på så många plan.

      Ja! Han är astrobäst och coolast i hela världen! Lycka till med allt!

      Radera
  5. Mitt skapande består ju till 99,9% av skrivande. Den handlingsförlamning som jag upplever uppstår oftast när jag väl sätter mig ner vid datorn. Jag kan gå runt en hel arbetsdag och tänka på idéer, dialoger, kapitel och karaktärer, bli upprymd, uppslukad, ivrig. Jag har fyllt förklädesfickorna med nedklottrade kvitton, knappt läsliga, och anteckningsböcker med rämnade ryggar som är fulla av tankar, aforismer och potentiella scenarion - men när jag väl sätter mig ner för att skriva är det ofta som att magin dör på något sätt. Som att det tappar en dimension. Som att jag inte hittar tillbaka till den där vägen som kändes så självklar när jag var där. Ibland gör jag det, det är då det blir bra. Men det kanske bara inträffar en tiondel av tillfällena. Det som gjorde att det lossnade för mig och mitt skrivande för ett par år sedan, var delvis för att jag bestämde mig för att skriva på VILJA och inte på INSPIRATION. Men inte ens med all vilja i världen fungerar det alltid. Och bra blir det bara när bägge delarna inträffar samtidigt. Inte så värst ofta, alltså.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kan relatera till detta också! Idag är mitt skrivande tyvärr begränsat till bloggen och anteckningar/poem som aldrig blir någonting mer än klotter på en servett (eller ännu oftare, baksidan av ett spelschema över kvällens biofilmer), men desto mer än vad som publiceras här rider omkring i mitt huvud. Mest inspirerad är jag om somrarna på Gotland - där jag varken har internetuppkoppling eller vidare lust att slå upp ett worddokument. Det är så att jag funderat på att skaffa en liten röstinspelare, så jag kan formulera tankarna även när en står vid ovädersstranden eller sitter i toppen av en tall och filosoferar.

      Synd att vi inte har varsin Watson som springer efter och tar anteckningar.

      All lycka, min talangfulla vän.

      Radera
  6. Känner igen det där du skriver men jag tror det svåraste är att börja. Har mängder av idéer men sedan tänker jag att jag ska vara så noggrann och det ska bli så fint och då blir det ingenting. Måste också släppa det!
    och mysigt att brodera med sin bror.
    hej förresten ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. HEJ!!
      Det låter ungefär som samma. Har inga som helst problem med att börja när jag har förutsättningarna att göra det på direkten, men måste jag däremot handla material eller komponera ett mönster försvinner inspirationen och in kommer prestationsångesten. Förberedelser kan bara det värsta som finns! Huja. Vi får spontanskapa istället.

      Radera
  7. Det här köpte dottern bla för att omvandla digitalbilder:
    http://www.pandurohobby.se/Katalog/50-Skapa-Dekorera/5070-Photopearls/507015-Materialsatser/1/450396-PhotoPearls-startkit-big
    Förvisso för pärlplattor, men mönsterskapandet borde vara ganska lika...
    Verkar finnas en tidsbegränsad testversion av programvaran, kanske går att spara ner mönster för en tids skapande! ;-)
    http://www.photopearls.se/sv/frontpage

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för tipset! Jag har PCStitch, men jag har inte riktigt tagit mig tid att begripa det till fullo. Använde det till Rolling Stonestungan och har lekt lite grann i det i alla fall. Ska nog försöka mig på att skapa ett riktigt mönster snart.

      Radera
  8. Nu ska jag svara här, för jag läste det här och har tänkt så intensivt på det men inte hunnit kommentera ordentligt. Ibland känns det som att någon stängt en dörr mellan idéerna och världen och att inget kommer igenom nånsin. Men det brukar gå om man har tålamod och lirkar.

    Men för mig handlar det mycket om att hitta ett material att utgå ifrån när det har tagit stopp, och börja i andra änden. Har en idén att börja med kommer det mycket prestationsångest över att det ska bli lika bra i verkligheten. Jag brukar ju alltid börja skapa grejer som en galning när jag går igenom mina samlingar, för att jag hittar saker att använda. Så det är väl i så fall ett konkret tips. Sortera lådorna! För kommer du inte på något har du i alla fall sorterade lådor och det är ju bra.

    Men det svåraste tycker jag är att acceptera att det inte blir bra alla gånger. Har hållt på många timmar om dagen i flera dagar nu men det har inte blivit något av det för samma grej har blivit fel flera gånger om och nu bara tänker jag inte göra mer. Men då är det lätt att tappa motivationen.

    Sen tycker jag att detta är så intressant i relation till monkinodraw som ju gjorde ett inlägg om skapande häromdagen, som ju ändå lade relativt stor tyngd vid att det gällde att ha rätt material. Jag tänkte det som *bra pennor* men insåg när jag läste det här att de handlar om RÄTT material. Rätt i hjärtat. Skitpennor och trasiga plankor eller värsta oljefärgen. Själv föredrar jag ju allt som går att hitta på en loppis liksom.

    Äh. Jag vet inte vad jag säger riktigt. För mig släppte det ju med listan i början av sommaren. (fast nu har ju skolan börjat igen och så och jag lägger massor av tankekraft till att komma på idéer som har mer att göra med jätteroliga uppsatsämnen (obs ej ironi) än makeri, men jag är rätt nöjd.)

    Jag är glad för din lillebror som får broderikurs från en sådan mästare, i alla fall.

    Pusskram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, du är så formidabel! Tack käraste du för att du gav det all denna tanke.

      Jag har inte läst Monkinos inlägg än. Löjligt när det nu kom i precis samma tid som mitt och verkar vara på samma tema + diggar henne. Men tiden alltså. Har det sparat på att-göra-listan i alla fall.

      Att sortera var ett bra konkret tips! Blir alltid en massa collage gjorda när jag bläddrar i bildlådan, så det lär ju kunna gå att göra på samma vis med garnsamlingen. Huruvida det räcker att sortera akrylfärgen (har typ grundfärgerna i kallt och varmt plus svart och vitt) återstår att se. Har i och för sig ofta fått inspiration av att bara täcka en yta med restfärger. Och vips: färdig bakgrund!

      Älskar även din länkspamtråd på facebook. Internet <3

      Puss på dig och krya på dig!

      Radera
    2. Bästa sorteringen är att sortera skrotet!! Fick så förbannat mycket skaparlust när jag sorterade upp mina smålådor.

      Radera
  9. Sen så brukar jag ofta tänka på det min fotohistorialärare alltid pratade om i relation till alla stora fotografier vi gick igenom: de hade alla någon form av "problem" de behövde arbeta igenom, det var därför det blev så bra. De fotade sånt de var rädda för, eller något om sånt de varit med om och så vidare.
    Och då menar jag ju inte att varje gång en har ångest så ska en tänka att "då blir jag en stor konstnär i alla fall", men det är viktigt tror jag att fatta att även de stora och asabra hade prestationsångest. Bäst är det om en kan få uttryck för det en har ågren över I sina alster. Brodera något medvetet skitfult. Trassla tråden och bli arg och slit sönder. Jag vet inte.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har reflekterat en del över det här det senaste året. Det verkar som att jag inte KAN inspireras av annat än det som skrämmer mig allra mest. Typ döden, miljöförstörelse, olycklig kärlek och tanter i päls. Min morbida smak är på något vis ett sätt att hantera mina rädslor. Det kanske får ägnas ett eget inlägg någon gång.

      Klok är du. Och öva på att låta bli fult behöver jag. Låt blommorna dö, liksom.

      Radera
  10. Älskar, älskar, ÄLSKAR broderingen med kaninerna

    SvaraRadera
  11. Tom Waits, Harry Potter, akvareller, broderi och nu HÄSTAR! Det här måste vara den bästa bloggen. "Everything goes to hell"-broderiet kommer inte vara till salu när det är färdigt va? Kände att det kombinerade några av de bästa sakerna jag vet, söta kaniner och TW! Jag gillar det du gör! Bara så du vet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alltså, tjockt glad att du snappat upp exakt rätt delar av den här bloggen. THANK YO!

      Kaninbroderiet är önskat av Lovisa som kommenterat ovan, ångrar hon sig är du näst på tur! Annars kommer det garanterat bli mer av både kaniner och världens bästa man på den här bloggen, på ett eller annat vis. Fan vad jag är glad att du diggar!!

      Radera
    2. Då håller jag tummarna för att hon ångrar sig. Jag diggar att du diggar att jag diggar. DU ROCKAR!

      Radera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...