måndag 13 juli 2015

Monthly Makers juli: rymden

I juli är Monthly Makers-temat rymden. Rymden har alltid varit en stark inspirationskälla för mig - dels för att jag fascineras av den och dels för att jag räds den så oerhört. När jag var yngre och läste om rymden i skolan gjorde den mig bara så himla arg. Alla fakta kändes som spekulationer för ingen kunde egentligen veta någonting, alla mått var obegripligt långa, stora och tunga, och allting var abstrakt och svårt att relatera till. Jag tror mitt griniga tonårsjag hävde ur sig påståendet "Jag tror inte på rymden!" och stormade ut från en lektion någon gång i högstadiet, och det var förstås uttryck mer för en frustration och en rädsla än för trots. Jag har alltid varit rädd för rymden och aldrig hade redskap att hantera det. Sen jag började måla mer har den relationen förändrats och jag kan jobba med känslorna även om de är svåra att förstå och förklara. Idag älskar jag katastrofhistorier som berör världen bortom världen - det är någonting med dem som gör ont i mig på ett så skönt sätt.

Klicka på bilderna för att komma till ursprungsinläggen:

aliciasivert, alicia sivertsson, self portrait, självporträtt, mars, acryl, akryl
Senhösten 2012 var jag helt besatt av rymden. Jag var vilse i den. En novemberdag målade jag mitt första riktiga självporträtt (The Final Cut), min första målning som var större än ett A5, min första akrylmålning och min kanske egentligen allra första Målning. Det var så jobbigt och så förlösande på samma gång.

aliciasivert, alicia sivertsson, tryck, trycktekniker, potatistryck, spegelmonotopi, monotopi, levande verkstadm triptyk, war of the worlds
I en skoluppgift tolkade jag musikalversionen av The War of the Worlds genom att rolla färg på en glasskiva och trycka massor av lager rött blod på svart papp.


Sommaren 2013 började jag utforska en annan fascination för rymden och vi fick ett annorlunda förhållande. På Gotland målade jag The Post War Dream mitt i natten medan jag lyssnade på Pink Floyd så det dånade. Den här och II:an behandlar min rädsla för en framtid då mänskligheten till slut gjort jorden obeboelig, flyttat till en annan planet och tagit korna med sig (vad skulle vi annars äta?) och sen likt förbannat tagit kål på varandra. Kvar är korna - de sista överlevarna. Det här blir så flummigt när jag ska försöka skriva ner det, men är en högst reell skräck för mig.


2014 var jag tillbaka på Gotland och målade återigen djur och rymd. Den här gången ondskefulla får i akvarell.

aliciasivert, alicia sivert, alicia sivertsson, embroidery, needlework, stitch, stitching, hedwig, harry potter, what gave you away?, owl, sky, stars, beads, uggla, himmel, stjärnor, pärlor, broderi, hantverk, handicraft, craft, remake, upcycle, begagnat garn, yarn, harry potter och dödsrelikerna, and the deathly hallows
Jag broderade Hedwigs sista ögonblick, mot en blåsvart rymd.

aliciasivert, alicia sivert, alicia sivertsson, monthly makers, magi, harry potter, måne, moon, magic, creativity, kreativitet, skapa, skapande, konst, textil, broderi, applikation, textile, embroidery, citat, quote, craft, ron weasley, it's beautiful isn't it the moon, måne
I år har jag tolkat rymden lite mer lättsamt. Till majtemat magi broderade jag Harry Potter-citat och gjorde en måne i applikationsbroderi.

aliciasivert, alicia sivertsson, alicia sivert, virkad dödsstjärna, dödsstjärnan, virka, virkning, textil, kudde, kuddar, textile, cushion, pillow, crochet, crocheted deathstar, the death star, spaceship, space ship, star wars, rymdskepp, broderi, embroidery, needlework, nerd, home,
Och mitt allra senaste rymdalster är en virkad dödsstjärna som jag fick kämpa väldigt med för att få helt klotrund.

Two luminous disc-like eyes appeared above the rim. A huge, rounded bulk, larger than a bear, rose up slowly, glistening like wet leather. Its lipless mouth quivered and slavered - and snake-like tentacles writhed as the clumsy body heaved and pulsated.
ur JEFF WAYNE'S MUSICAL VERSION OF THE WAR OF THE WORLDS efter romanen av H.G. WELLS

Rymden är ett svårt tema för mig. Det ligger nära i linje med min inspiration, men är också en obehaglig väg jag vill gå med viss försiktighet. För att komma i stämning har jag tittat på Alienfilmerna och soundtrackar mitt liv med War of the Worlds (som är den mest skrämmande och härliga musik jag vet).
Eftersom rymden, likt våra två senaste teman, är ett inspirationsord är det lätt att tolka det i precis vilket material som helst. För mig verkar måleri ligga allra närmast, följt av textil. Vad tänker ni om rymden?

---

Monthly Makers är en kreativ utmaning som bygger på att alla som vill skapar på ett givet månadstema. Månadens värd är Jess, och mer om hur proceduren går till kan du läsa HÄR.

Vi som ligger bakom Monthly Makers är Jessica, Mikaela, SandraBeatrice, Jess, Anna María, Annica, Emelie, AgnesBeata, Elsa och så jag.

12 kommentarer:

  1. Jag känner igen mig så mycket i det du skriver! När jag var yngre avskydde jag rymden, pga. av rädsla, förstår jag nu. På lågstadiet var det dinosarier som gällde och högre upp i åldern alla annan fantasy än sådan som berörde rymden. Jag ville "hålla mig här på jorden". Det är först för bara några år sen jag börjat ta mig an viss SF-litteratur som utspelar sig i eller berör rymden, OCH uppskattar den. Tack vare min sambo såg jag Starwars-filmerna för första gången för kanske fem år sen osv. Sedan jag börjat läsa din och Jessicas blogg samt hänga runt på etsy har jag även börjat se allt det fina i det glittriga stjärnor mot allt det mörka osv. Liksom du tycker jag även om katastrof och post-katastroffilmer av en konstig anledning. Dock måste jag också vara väldigt försiktig med allt sånt då det kan tendera att överväldiga mig. Den enda möjliga konstnärliga ådra jag har att få ut min ångest är skrivande, och på sista tiden har jag faktiskt börjar skriva lite på katastroftemat, antagligen undermedvetet för att bearbeta det. Jag förstår precis vad du menar med att du behöver behandla ämnet försiktigt, men det ska bli spännande att se vad du gör den här månaden. Jag tycker att alla dina målningar är fantastiska, så också de i det här inlägget. Självporträttet särskilt gav mig starka känslor. Fåren tycker jag är underbara, och kanske lite gladare på något vis? :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men vad häftigt hur bra koll du har på dina känslor! Det är värdefullt. Rymden är svår alltså, och det bidrag jag faktiskt fick ihop känns som ett sånt himla antiklimax, haha. Men så besparade jag mig kanske en del tunga känslor. Skriver du på månadens tema också? Vore så fint att få ta del av!

      Radera
  2. Vad mycket rymdgrejer du gjort!!! Och allt är alldeles fenomenalt! Det blir nog målat för mig också, men vi får se om jag hittar på nåt annat! SÅ HIMLA BRA TEMA.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja jag blev också förvånad! Trodde knappt jag gjort någonting innan, men så insåg jag att det har jag ju verkligen - bara på ett annorlunda sätt än jag tänker när jag tänker rymd-verk liksom. Din kasse blev så jädra fin! Jag vill börja om med den här månaden </3

      Radera
  3. Jag känner igen mig i nästan allt du skrivit. Jag är både fascinerad av rymden och rädd samtidigt. Däremot har jag nog aldrig varit arg, mer överväldigad av den och känt en sting hopplöshet och nästan sorg över alla saker som jag antagligen inte kommer få reda på om den. Jag är rädd att många stora upptäckter kommer hända efter vår tid liksom.
    Sedan känner man sig så liten också, nästan obetydlig.
    Men det är ett av mina stora intressen, vilket precis som du visar sig i min konst. Jag tror många som är konstnärliga av sig inspireras och fascineras av rymden.
    Jag tycker verkligen om detta temat och snart kommer även mitt inlägg :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Överväldigad, hopplöshet, sorg och att känna sig liten känner jag igen mig i! Det är för stort för hjärnan att ta in liksom - går inte att behandla med fakta som lyder under vad som är normalt på Tellus. Det blir för abstrakt för mig och så kortsluter jag. Intressant att vi är flera som känner lika!

      Radera
  4. Men va, ofta din första riktiga målning inte var förrän 2012 och att den är så pass fantastisk? Du är ju ett geni, det vet du va? :) Älskar dina tavlor med korna och fåren och även den med haren med den sista solen, visst var det så? Tycker de är helt fenomenala!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alltså, det kanske är slarvigt formulerat. Jag har målat och ritat sen jag var liten, men alltid väldigt återhållsamt och begränsat till en liten liten yta. Jag var fruktansvärt självkritisk och målade knappt de senaste åren tills jag gjorde det där porträttet i en skoluppgift och alla spärrar liksom släppte. Det var häftigt! Att säga att det är min första målning är inte helt sanningsenligt, men det var min första Målning om du förstår hur jag tänker. Och tack snälla du!

      Radera
  5. Jag delar din rädsla för rymden, vilket är något problematiskt när sambon är mäkta fascinerad och gärna pratar om hur det vore att resa ut i rymden. Vill helst av allt gömma mig i sängen och aldrig gå därifrån vid sådana tillfällen. Eller som den gången jag plågade mig igenom Gravity, gav upphov till en av de relativt få regelrätta panikångestattacker jag haft.

    Hur som helst så tycker jag dina målningar är helt fantastiska! Kanske särskilt Two suns in the sunset men även den första i det här inlägget.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha jag förstår precis! Fy vilken pärs. Det är så svårt att förklara också, att en liksom kvävs av bara tanken på svarta hål så snälla sluta - speciellt om det är någon annans passion. Hm. Och Gravity blev det faktiskt inte till att jag såg (kanske var tur då) - Interstellar däremot sa jag aktivt nej till. Hu!

      Tack ska du ha :)

      Radera
  6. Så lustigt, jag tänkte verkligen på hur mycket Pink Floyd din tavla andades innan jag såg att du skrivit att du lyssnade på dem när du målade den. Fantastiskt hur musiken kan lysa igenom en tavla på det sättet!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men! Vad häftigt! Titeln är ju också PF. Är så himla katastrofinspirerad av The Final Cut <3

      Radera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...