onsdag 23 september 2015

sakmakarutmaningen 2015

Hörni jag kom att tänka på en sak, vi har inte haft någon uppföljning om Sakmakarutmaningen. När jag letade lite i arkiven hittade jag ett halvfärdigt inlägg som skulle ha kommit ut i februari, då utmaningen fyllde ett år, men som glömdes bort. Vi firar istället ett och ett halvtårsdag!


Det har alltså gått ungefär ett och ett halvt år sen jag drog igång Sakmakarutmaningen och lovade mig själv att:

Inte köpa material som kan-vara-bra-att-ha.
Inte snåla.
Inte spara.
Inte vara rädd om.
Inte vara rädd.
Tömma.
Länsa.
Rasera.
Revoltera.
Experimentera.

För att förtydliga: Sluta samla vackra tyger, knappar, papper, prismor, garner och stora målardukar för att spara dem till Det Perfekta Konstprojektet eller Dagen då jag är Bra Nog att göra materialet Rättvisa. Sluta snåla på guldknapparna och istället använda dem i plast. Varför? Därför att den där Dagen eller det där Konstprojektet kommer aldrig att komma. Jag kommer aldrig känna mig på toppen av min kreativa utveckling och jag kommer aldrig veta om en idé är bra eller dålig förrän jag sätter igång - och varför då inte ge varje liten grytlapp den bästa av förutsättningar? Varför inte sätta guldknapp på allt? Jag har ju tillräckligt många!

aliciasivert, alicia sivert, alicia sivertsson, saksamlarpåse, broderi, embroidery, needlework, textile, craft, hantverk, slöjd, sy, sömnad, börs, necessär, påse, hand made, diy, do it yourself, alster och makeri, owl, uggla, Stafford Whiteaker, cat, katt, teno, stevie the dog
För er som inte riktigt kommer ihåg hur jag resonerade för ett och ett halvt år sen kommer ett citat från februari 2014 då jag sydde mina absolut första saksamlarpåsar: Antal gånger under processen jag tog något i handen och tänkte att jag borde spara det till ett annat tillfälle: fyra. En gång för broderiet, "Nää, dethär kan ju vara bra att ha till någonting roligare", en gång för bakstycket, "Nää, dethär är lite för fint", en gång för dragkedjan, "Nää, denhär är så tunn och fin, kanske jag borde ha den till en kjol istället", och en gång för fodret, "Nää, dethär som är så bra att brodera på".

Så, hur har det gått?


Jag har köpt massor med material!

Nu låter det kanske som att jag misslyckats med hela åtagandet, och det trodde jag först också, men även om innehållet i byrålådorna knappast sinat så har det bytts ut. Jag har tagit mina åtminstone näst och tredje bästa bitar och använt dem, för att sen fylla på med nya. Jag har kämpat med mig själv och min vilja att spara.

Jag är inte lika illa däran längre.

aliciasivert, alicia sivert, alicia sivertsson, målning, akryl, acrylic paint, acrylics, portrait, porträtt, woman, colours, red hair, redhead, self portrait, självporträtt, rött hår
Jag presterade så oerhört mycket under 2014. Tack vare att jag hela tiden hade utmaningen som en bultande påminnelse i bakhuvudet vågade jag mig på att experimentera på spånskivor när jag målade frk. O och som mammma minns mig, jag använde mitt allra dyrbaraste tyg till foder i påsar, och jag struntade i prestationsångest och att det ibland blev just fult och misslyckat. Använder du upp ett fint material står dig tusen åter!

Jag har ändrat mitt tankemönster. Jag har börjat övervinna spärren som säger till mig att ett material kan vara "bra att ha". Jag har börjat värdera mina projekt som riktiga Projekt och jag är mer där i det nuvarande skapandet än på ständig jakt efter en Fulländad Framtid. Jag har ansökt med fem alster till Liljevalchs vårsalong och jag har till och med börjat att, ibland, kalla det jag gör för Konst! Och det, mina vänner, det är en jädra utveckling från att hålla på med "pyssel"!

Jag har lång väg kvar och jag behöver fortsätta att aktivt tänka på hur jag resonerar, utmana och tvinga mig själv att alltid välja det bästa. Sakmakarutmaningen fortsätter 2015 ut och in i 2016. Men jag är en bra bit på väg.

Hur har ni utvecklats kreativt det senaste året? Brottas ni med samma spärrar som jag? Är det inte dags att sticka virknålen i det där underbara handspunna alpackagarnet, att sy någonting av det perfekta prickiga tyget, att använda den där vackra bilden i ett collage och att måla på det största pappret? Jag tror det. Jag tror verkligen det!

12 kommentarer:

  1. Åh det här är verkligen en SÅ.HIMLA.BRA utmaning på alla sätt och vis! Du har skapat så mycket fantastiska konstverk och alster det senaste året och du är så jäkla uppfinningsrik i ditt skapande. Jag ser allt ditt skapande som konst!

    Själv har jag haft turen att få överta min farmors syförråd vilket jag tror hjälpt mig jättemycket att inte känna att jag borde spara på material. Dels har jag fått över ta så himla mycket saker och dels så blir min farmor så jäkla glad, tacksam och stolt så fort jag använder nått av materialet som jag fått av henne. Varenda gång jag visar eller berättar om något jag sytt utbrister hon "Åh så bra att det kommer till använding" och "Åh vad du är duktig". Det har nog gett mig känslan av att det är något väldigt bra att använda sitt material.

    Jag tror verkligen att det är viktigt för skapandet att känna att mina projekt förtjänar de bästa materialen och att det faktiskt inte gör så mycket om et går lite galet.

    Heja dig och sakmakarutmaningen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alltså wow Fredrika! För det första tack <3<3<3 för allt och för att du alltid är med mig. För det andra - vilken fantastisk grej med din farmor! Vilket fantastiskt pedagogiskt redskap, att ge bort material och bli glad att se det användas! Så självklart men ändå har jag aldrig tänkt på det. Den idén ska jag ta med mig!

      Radera
  2. Jag tycker allt du gör är konst :) Själv har jag hamnat i nån slags kreativ svacka. Stickade knappt något under sommaren. Nu håller jag på med en tröja som jag tycker är tradig att sticka på men som jag behöver. Att den sen är i bomull och den säsongen väldigt snart är förbi gör ju inte saken roligare... Men! Snart flyttar vi tillbaka till vår lägenhet (stambyte just nu blö) och alla mina saker så jag hoppas att det löser sig då. Jag har också som mål att inte köpa en massa nytt men tydligen rear de ut på en garnaffär här (rykten om 5 kr nystanet + massor av broderitråd) så dit bär det av när jag ska hem från jobbet. Jag behöver skapandet för att må bra helt enkelt men det har liksom fallit bort lite den senaste tiden... Hoppas på en kreativ höst! (och kanske att faktiskt skapa lite "bara" för skapandets skull)

    SvaraRadera
    Svar
    1. OMG 5 kr nystanset jag får stress av bara tanken på att jag missar det!!

      Men jag förstår vad du menar. Det är hemskt att vara i såna där svackor, det pajar hela livet på något vis. Jag är helt beroende av att skapa för att må bra och jag kommer helt ur spår när jag inte har något att hålla i händerna under lediga stunder. Hoppas garnutförsäljningen väcker lite nya idéer för jag önskar dig den mest kreativa av höstar!

      Radera
  3. Så fantastiskt bra du är alltså! Jag borde nog också ha en liknade utmaning, har en hel kista med material som är "bra att ha" men som aldrig blir något gjort med, kanske borde ha ett köpstopp faktiskt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja ja ja!! Plus att vi ska ha materialbytardag tycker jag :)

      Radera
  4. Vilket intressant inlägg. Jag kan verkligen känna igen mig mycket av det du skriver. Nu jobbar ju inte jag med konst på det viset som du gör, min kreativitet ligger istället mestadels i texter och kanske möjligtvis foto. Detta till trots har jag upplevt delvis samma problem som du, t.ex. med texter att jag "sparar idéer" tills jag kan skriva tillräckligt bra. Min största spärr och svaghet har och är dock fortfarande att jag helt enkelt inte tar mig för. Det har dock blivit lite bättre det sista året, och speciellt sista halvåret, mycket tack vare min sambo som peppat mig att visa mina texter för andra. Som han säger "du måste våga ta hjälp". Och han har rätt. Allt har gått så mycket bättre och blivit roligare sen jag började lyssna på det där.

    Och på din utvärdering låter det som att det gått mycket framåt för dig också, verkligen! Och jag tycker det var så himla mycket på tiden att överge pysselbegreppet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja!!! Jag märker det med blogginlägg också. "Åh, dendär grejen måste jag reflektera över, jag gör det sen när jag tänkt ut den". Hur ofta annars reflekterar jag EFTER att jag tänkt ut en grej? Haha. Dumhjärna.

      Men vad vrålfett att du börjat bryta dig loss! Ja, jag med! Det går stadigt framåt :) P-ordet ska bort!

      Radera
  5. Åh, igenkänning på "spara till ett mer speciellt tillfälle"! För pysselmaterial, tyg, finporslin, linnedukar och klänningar... Det är ju i och för sig bra att vara sparsam, men frågan är om det inte handlar mer om att man (jag) känner att man kanske inte riktigt har RÄTT att få använda något så vackert åt sig själv. Att man skall spara det finaste till när man blivit en bättre och duktigare version av sig själv eller till när man får riktigt tjusigt besök, typ som om kungen skulle dyka upp eller nåt.
    I ärlighetens namn tror jag inte att kungen skulle vara ett särskilt roligt middagssällskap. Det verkar ju klart smartare att använda finporslinet själv och tillsammans med ens kära. (Dessutom har säkert kungen så mycket glittrande guldtrams hemma att han inte har vett att uppskatta mina vackraste skatter som jag ställt undan i väntan på hans besök). Så du har fullkomligt rätt - det är klart att man skall våga ta fram de allra finaste materialen man äger och bara köra på utan att tänka och granska för mycket. Hurra för dig som inte förminskar dig själv eller det du skapat!
    Det är klart att det inte är lätt, men gud vad stolt man är när man vågar släppa sargen! Själv tog det mig två år innan jag äntligen hade mod nog att starta min blogg nu i somras. Jag ville egentligen inte sätta igång innan jag hade något "tillräckligt bra" material, för någon kunde ju se bloggen... Men så till slut tänkte jag att vad fan, jag bara gör det! Jag förstod att det aldrig någonsin skulle bli en blogg om jag skulle vänta tills allt var perfekt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja jisses, när jag tänker på det är det faktiskt ett tänk jag har även utanför skapandet - intressant! Jag har många underbara klänningar som jag aldrig använder för att de är "för fina" för vardags, och till fest är jag inte bekväm med att klä upp mig särskilt mycket. Vad knäppt! Det här behöver jag visst rota ännu djupare i.

      Men jaaa, åh det är så knäppt att en tänker sådär! Vad grymt att du startade bloggen till sist ändå för jag tycker den är ganska perfekt redan! :)

      Radera
  6. !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! DETTA ÄR SÅ PEPPIGT!!!!!!!!!!!!! ÄLSKAR ALLT DU GÖR.

    SvaraRadera
    Svar
    1. DET HADE INTE GÅTT UTAN DIG <3<3<3

      Radera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...