onsdag 20 april 2016

en nödvändig belöning

Hösten 2014 ansökte jag till Liljevalchs vårsalong för första gången. Fast jag blev refuserad var det en milstolpe för mig i arbetet med att sluta definiera det jag gör som pyssel och börja värdera och låta det ta plats istället. I samband med ansökningen förälskade jag mig i en liten handsydd kanin på Instagram, och efter mycket om och men köpte jag den av multitalangfulla Maxim som present till mig själv för gott utfört arbete. Den har stått på mitt skrivbord eller vid symaskinen sen dess, och varje gång jag tittar på den blir jag glad och påmind om att jag uppfyllde ett stort mål den gången. Och vad bättre är: den inspirerar mig till att fortsätta.


Sen dess har det gått ganska fort för mig och det senaste året har jag drivit, genomfört och gjort en hel del stora grejer som ligger långt bortom vad jag trodde var möjligt. Ändå glömmer jag så lätt att ge mig själv den där belöningen, den där bekräftelsen på att ett stort steg är taget och en ny nivå nådd.

Missförstå mig rätt nu, för jag menar inte att vi ska ha som mål att börja konsumera mer med ursäkten att vi "förtjänar" en viss produkt, men jag tror verkligen att vi behöver öva på att ge oss själva små och stora belöningar. Det kan vara att dricka kaffet på balkongen i ensamhet istället för framför datorn, köpa en påse lyxiga chokladpraliner eller att ta två veckors semester mitt i terminen. Det handlar om att uppmärksamma kroppen och hjärnan på att den har gjort någonting bra och att det genererar i en skön känsla. Enkel behaviourism! Kanske är det bara jag som rusar vidare till nästa projekt så snart ett är avklarat, men jag får känslan av att vi är fler som lider av den här åkomman, i synnerhet bland oss som har svårdefinierade, kreativa och kanske inte särskilt inkomstbringande sysselsättningar.


Ända sedan jag började jobba i butiken har jag gått och sneglat på en perfekt engelskt grön vattenkanna med mässingsdetaljer, men aldrig har jag kunnat rättfärdiga ett så onödigt köp. Vattna kan en ju göra med en syltburk!


Men i min pågående odlingsfrenesi, medan jag vattnade paprikorna med en gammal sunkig petflaska, insåg jag att en liten vattenkanna är den perfekta påminnelsen om att jag är på rätt spår, och en sån present är en alldeles nödvändig investering i mitt välmående. Och så köpte jag den i till mig själv för att jag är jag och jag gör vad jag gör.




Och vet ni, mina verk blev inte antagna till Liljevalchs i höstas heller. Men när jag tillåter känslan av att det jag gör är bra ändå växa och bli stark, när jag stannar upp en stund och skakar min egen hand, säger "tack för ett gott samarbete!", då behövs inte den typen av bekräftelse utifrån. Med en liten vattenkanna i grönt och guld ska jag nära både paprikaplantor och drömmar och se dem växa högt ovan galleriernas tak, dit inga stegar når. Och varje gång jag vattnar mina växter vill jag bli påmind om allt bra jag gjorde i skiftet 2015-2016 och inspirerad till att göra ännu bättre.

---

En som verkligen behöver stanna upp och belöna sitt fina arbete är min vän Ruth. Idag visar hon upp sitt bidrag på Monthly Makers-temat våren och det är inte bara en vacker och välarbetad mobil hon byggt från grunden utan därtill en snöpligt humoristisk, poetisk och varm historia hon berättar. Lämna in ditt bidrag i hennes kommentarsfält (senast den 28/4) för att vara med i månadens utmaning!

27 kommentarer:

  1. 1. Är så glad över dina reflektioner, tankar och känslor kring Liljevalchs eftersom de låter så annorlunda idag jämför med förra året. 2. Är dööödligt avundsjuk på kannan! 3. Du är så himla grym!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad roligt att du gjorde mig uppmärksam på det! Var tvungen att gå in och läsa igenom allt jag skrivit på ämnet vid första refuseringen och det är verkligen sant - gud vad jag tar det annorlunda i år! Undrar om det beror på att det inte är lika läskigt andra gången eller någon slags större trygghet i mig själv. Megaintressant i varje fall! Måste fundera mer på det :) Och jaaa jag minns att du ville ha den modellen fast i koppar, va? Så fin! <3

      Radera
  2. Gud så fint! Både vattenkannan som jag också suktat efter länge och inlägget med dina reflektioner!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack <3 Bästa investeringen måste jag säga efter att ha provvattnat lite ;)

      Radera
  3. Det tycker jag var bra gjort! Det är verkligen så viktigt att kunna stanna upp och berömma en själv, istället för att (iaf jag har en tendens att göra) lyssna på vad andra säger om ens verk och själv bara se det man vill förbättra. Det viktigaste är ju vad en själv verkligen tycker, och att verkligen se det man skapat och uppskatta den kunskap man har för att kunna skapa det man skapar. Tänk bara på all kunskap och expertis som man börjar lagra efter ett tag! Den bedriften ska firas! Jätteflummig kommentar, men jag tror du förstår :) Ps, Grymt snygg vattenkanna!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eller hur! Jag förstår definitivt! Hur firar du nu då? ;)

      Radera
  4. Tack för peppen! Tack vare det här ska jag köpa en glass och sitta i vårsolen innan jag åker hem, bara för att jag är bra!

    SvaraRadera
  5. Ja, vi är nog många som är dåliga på att belöna oss själva och som du skriver kan det behövas så lite och behöver heller inte alltid kosta någonting:)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej precis! Den här gången blev det en större investering för mig för att det var så jag ville ha det, men huvudsaken är att ta de där pauserna och lätta på sitt eget koppel lite. Kan ju precis lika gärna innebära att man ger sig själv tid att göra något man tycker om som är helt gratis :)

      Radera
  6. Alltså dina reflektioner är alltid så spot on Alicia! Du har så himlahimla rätt!!!!! Och du skriver så vackert om det. <3 Plus att vattenkannan är ungefär hur drömmig som helst

    SvaraRadera
    Svar
    1. TACK Jessica! Hur ska du belöna din del av utställningen då????

      Radera
  7. Så sant och så himla vacker kanna, helt perfekt djup grön färg :)

    SvaraRadera
  8. Självklart ska du ha en snygg kanna! Det är faktiskt mer praktiskt med vattenkannor dessutom (fast du kunde ju köpt den ändå :)).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha ja, det har jag märkt redan efter ett par vattningar ^^

      Radera
  9. Håller med om att man skall ge belöningar till sig själv i olika former. Lite te på altanen kan vara minst lika trevligt som lite nytt garn eller en bra bok. Och som du säger lite behaviorism är bra, men bara i lagom mängder ;)
    Vilken fin koltrast du har i fönstret :) Är det en av dina skapelser?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis så! Och haha ja, man ska ta varligt på betingningen, men en belöningskaka ibland är bra :)
      Jaa, visst är den fin? Jag önskar jag kunde slöjda så men trä är verkligen inte mitt material. Den är från Wildlife Garden!

      Radera
  10. Så rätt tänk! Jag gör mycket så, belönar mig. T ex överäter jag choklad när jag skriver bok, haha. En ruta för varje nyskrivet kapitel mutar jag mig med. Det känns så himla rätt. Och när jag hade sökt högskolan så gjorde jag en extra god middag till mig själv. Vilken himla söt vattenkanna! Och alltså Liljevalchs har ju jätteknepig smak måste jag säga :p

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja! Den uppfattningen har jag också fått av dig, att du är väldigt medveten om din process och strategisk när du tar dig framåt, lägger mål och uppfyller dem. Du är min inspirationskälla! Men haha en ruta per kapitel är ju ingenting ;)

      Radera
  11. Vilken fin kanna och så underbart söt kanin! Jag tycker verkligen att man ska få ge sig själv belöningar för väl utfört arbete, för att man kämpar på. Och det är så himla intressant att läsa om hur du tidigare definierade det du gör som pyssel- jag och en kompis pratade om det här för några dagar sen. Att vi ser skillnader mellan könen i detta. Män har fått lära sig att vara självhävdande så de ser i allmänhet vad de gör som konst och missar sällan en chans att inte bara visa det, utan också skryta om det. Medan kvinnor ofta är mer tillbakadragna och kanske inte ens ser det som konst, utan "bara pyssel". För vi har lärt oss att inte ta så mycket plats och att det vi gör inte är lika värt som männens arbete och jag tror verkligen det ligger till grund för många av våra resonemang kring vårt skapande... vad tror du om detta? Så himla bra hur som helst att du tog det steget, att sluta tänka på det som pyssel. Det du gör är så mycket mer! Kram <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. JA! Jag tänker exakt samma! Plus att vi värderar klassiskt manliga tekniker (måleri, skulptur) högre än kvinnliga tekniker (allt textilt, collage etc) och att en kvinnas arbete kan reduceras till "pyssel" oavsett vilken grad av kunskap, erfarenhet och utbildning hon har. Ingen skulle säga till en snubbe som höll på hälften så mycket som jag gör att han pysslade, men jag får fortfarande höra det jämt trots att jag aktivt och tydligt frånsagt mig ordet plus helt uppenbart inte håller på med något himla pyssel. Jag har faktiskt en uppdaterad version av det här inlägget: http://aliciasivert.blogspot.se/2014/11/tre-anledningar-till-att-sluta-anvanda.html på gång (måste bara fixa nån slags illustrationer) och har skrivit mycket om det förr i den här kategorin: http://aliciasivert.blogspot.se/search/label/Uppror :)

      Död åt pysslet!!

      Radera
  12. Klokt tänkt! Man skall verkligen inte underskatta den nästan ceremoniella betydelsen i att belöna sig själv efter ett extra väl utfört arbete. Det delas ju ut medaljer när man lunkat 5 km i ett motionslopp, så varför skulle det vara konstigare att man skaffar sig en efterlängtad sak när man som du nått stora förändringar och framgångar på både det personliga och konstnärliga planet?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis! Haha, fast medaljer tycker jag är så himla hemskt, jag är jätteavigt inställd till allt som ska hävda prestationen utåt (jag vet att du inte menade att det var tanken, utan detta är bara en vidare reflektion på ämnet). Blir väldigt provocerad av studentikosa arrangemang och liknande där vissa ska få medalj för sitt ideella arbete. Hu! Men en "medalj" som bara vänder sig inåt liksom tycker jag är döbra! :)

      Radera
  13. Du är du och du gör det du gör och det är helt fantastiskt. Så fint att ta del av de här tankarna, de träffar något inuti och jag önskar jag hade ord att skriva något bättre som respons på det. Nåväl, jag läser, tänker och känner varje gång jag klickar in mig här även om det sällan blir något kommentar av det just nu.

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...