torsdag 9 juni 2016

när vi förlorade Farfarstugan

"Jag är väldigt glad över att ha gjort denna avbild av vad som finns kvar - en blandning av verklighet och minne - där jag kunnat rensa gården från sly och fallna trädstammar, raderat grannhuset och byggt upp takplåten så som jag minns den. Lutat farmors snöskyffel mot farstuväggen."


Så skrev jag om mitt broderi av Farfarstugan, den rödmålade 1700-talsladan som farfars far Sivert med söner flyttade till Vemdalsskalet från släktgården i Jämtland i mitten av 1950-talet och inredde till semesterhus. Tack vare Farfarstugan träffades min farmor och farfar i skidspåret och där har både min pappa och hans bröder och därefter jag och mina, vuxit upp om vintrarna. I Farfarstugan har jag pillat tussar av mossa ur tätningen mellan timmerstockarna, dragit igång brandlarmet när jag värmt pannkakor, tittat på Ducktales, varit vinterkräksjuk, ritat vid det gamla furubordet och byggt snögrottor utanför entrén. Ovanpå ett renskinn på trappen till Krypin har farmor suttit och sjungit, i skidbackarna har jag kört störtlopp, ramlat och fått åka snöscooter tillbaka, från sittliften har jag fått utpekat alla stolpar och stenar mina farbröder i sin ungdom kraschat in i, och på toppen av Hovdeberget har jag ätit nygräddade våfflor med hjortronsylt och utsikt över dalen där Farfarstugan väntat.


Farmors härbre, Krypin, runt millennieskiftet. Innan alla träden föll i en storm.

aliciasivert, alicia sivertsson, alicia sivert, fjällvandring, vandra i fjäll, fjällen, vemdalen, vemdalsskalet, hike, hiking in sweden, härjedalen, norrland, sverige, farfarstugan
Ungefär vid den här tiden förra året fick jag en ny relation till stugan, då jag åkte dit utan skidor, mitt i sommaren för att fågelskåda och vandra i Härjedalens berg. Mycket var förändrat sedan barndomens skidsemestrar - det som tidigare varit snö var nu stora villor med panoramafönster och på den gamla parkeringsplatsen stod ett splitternytt hotell. Många träd hade fallit i en storm för några år sen, men Farfarstugan stod kvar som en 300 år gammal fast punkt i en föränderlig omvärld. I juli började jag brodera en bild över huset som sedan la grund för hela mitt senaste skolår då jag arbetat på ett broderiprojekt med syfte att fånga, bevara och uppmärksamma svenska naturmotiv.

"Farfarstugan", embroidery by Alicia Sivertsson, 2015. Alicia Sivert, aliciasivert, fritt broderi, needlework, hoop art, textile art, textilkonst, textil, konst, hus, hem, byggnad, house, 1700-tal, natur, sverige, fjällen, kreativitet, skapande, skapa, brodera, hantverk, franska knutar, french knots, röd stuga, stugor, house, home, hut, cabin

"Farfarstugan" (detail), embroidery by Alicia Sivertsson, 2015. Alicia Sivert, aliciasivert, fritt broderi, needlework, hoop art, textile art, textilkonst, textil, konst, hus, hem, byggnad, house, 1700-tal, natur, sverige, fjällen, kreativitet, skapande, skapa, brodera, hantverk, franska knutar, french knots, röd stuga, stugor, house, home, hut, cabin

Men ibland när man är många som delar så är inte alla överens. På grund av en fejd mellan ägarna (sex av gammelfarfar Siverts barnbarn) och att man inte kunde komma överens hamnade Farfarstugan på allmän auktion som gick av stapeln den 3:e juni, och den blev för dyr för min pappa och hans bröder att köpa ut. Vi förlorade den och gammelfarfars målning som hänger över teven, farmors renskinn och all mossa i tätningarna mellan timmerstockarna.

Nu sörjer jag. Jag sörjer för att jag inte får återvända, för alla drömmar och resor som inte kommer bli av. Jag sörjer för min pappa och mina farbröder som vuxit upp mellan de timrade väggarna, varje stock numrerad för att det skulle gå att sätta ihop huset igen efter att det plockats ner på byggnadsorten. Jag sörjer för min stackars pappa som körde hela vägen upp, sov i huset, låste det för sista gången och sen satt på en stol i auktionssalen och hörde buden passera vad han var förmögen att möta. Det var över på fem minuter. Sen körde han hem igen. Jag sörjer för den som måste berätta för farmor att huset är borta. Jag sörjer det faktum att stugan antagligen rivs därför att marken är mer attraktiv för nybyggnad än bevarande och att dess nästan trehundraåriga historia slås i spillror och bränns. Och det svider i mig att mitt projekt med syfte att bevara blev så plötsligt påtagligt, förlamande kraftlöst och mycket mer viktigt än jag tänkt. "En blandning av verklighet och minne", som snart bara är ett minne. Av alla motiv jag tolkat det senaste året och planerat inför var Farfarstugan det sista jag trodde skulle gå förlorad.


Nu står vi inför en tid av ovisshet och väntan. I skiftet juli/augusti åker jag upp och kollar om huset står kvar. Just nu känns allting så overkligt och sorgesamt men "man ska inte gräma sig" säger pappa.

33 kommentarer:

  1. Åh Alicia... <3 Börjar nästan gråta när jag läser det här, men måste behärska mig för jag sitter på jobbet.

    SvaraRadera
  2. Nycklarna är redan överlämnade, kontrakt kommer inte att skrivas. Bara att ange kontonummer. Det är över.
    Mymlans mamma

    SvaraRadera
  3. Usch så sorgligt för dig och dina nära:( kan inte föreställa mig smärtan när något så viktigt försvinner. Massa kramar❤️

    SvaraRadera
  4. Amen lägg av! Blir rasande på sånt här. Tyvärr vet jag också ett och annat om fejder som förstår något fint. Vet egentligen inte vad jag skall skriva, förutom att jag blev berörd och såklart ledsen för er skull. Det var väldigt fint, och sorgligt skildrat.

    SvaraRadera
  5. Åh Alicia, det skär i hjärtat på mig att läsa det du skrivit. Jag är så ledsen för din skull. <3 KRAM <3

    SvaraRadera
  6. Nej fy och usch vad sorgligt detta är :( Känner verkligen med dig i varje ord du skriver och önskar att det fanns något en kunde göra. Tänker på dig och förstår dig till hundratio procent! Allt det där du skriver om är så mycket viktigare än vad som är farfarsstugans framtid. Kram!

    SvaraRadera
  7. Vad tråkigt för er, sorgligt att ni inte får behålla huset:( men minnena och dina bilder kan ingen ta ifrån er:)

    SvaraRadera
  8. fy tusan vad tråkigt och ledsamt. MEN så fint att du lyckats bevara så fina minnen därifrån. det märks verkligen att du värderat den platsen. <3

    SvaraRadera
  9. Åh, fy vad sorgligt! Så synd på ett så vackert hus, med så många minnen. Förstår verkligen att det smärtar :(

    SvaraRadera
  10. Åh vad ledsen jag är för din skull Alicia :( :( Hoppas verkligen verkligen att huset åtminstone får stå kvar och inte rivs ned, det vore ju bara ännu sorgligare :( :( Världens största kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, men jag tror inte det blir så :( Huset är så slitet och vore väldigt kostsamt att renovera upp. För oss hade det ju varit värt det, men knappast för någon utan relation till det. Jag tror det är köpt för tomtens värde.

      Radera
  11. Igenkänningen är stor. Vi har också släktfejd över vårt gamla härbre i Härjedalen. Tomten ska delas och min mamma har inte råd att köpa ut de andra om hon får delen med härbret. Då måste det förmodligen säljas. Det är så sorgligt eftersom jag varit där flera gånger om året sen jag var liten. Hoppas att det inte ska gå så långt fö er farfarsstuga att det rivs. Håller tummarna att det kan flyttas och få leva vidare

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nä fy fan! Varför ska det vara så svårt att enas med människor man känt i hela sitt liv, och att pengar ska komma emellan. Blä och jävlafan. Skickar alla lyckönskningar till din mamma i medlandet!

      Radera
  12. jag känner igen det här så mycket! för 3½ år sedan, så dog min mormor och morbror, dom sista som bodde i mormors och morfars hus. jag, mina systrar och min andra morbror ärvde huset, men ingen av oss kunde ta över det. min 40-årsdag spenderade jag i mormors hus, på husvisning inför försäljningen. nu är huset sålt, och allt från min barndom på mammas sida är borta (jag har en morbror kvar, som vi inte har någon kontakt med), alla människor är döda, och mormors hus, där vi spenderade så mycket tid, är borta. så himla sorgligt. en liten ljuskant - jag fick en kommentar på bloggen för ett tag sen, tjejens svärföräldrar bor nu i mormors hus, och vi är välkomna att titta in och se hur det ser ut nu. jag är så glad att huset står kvar, jag var orolig för att åka förbi en dag, och se att huset är borta också. http://mildamalin.blogg.se/2013/june/sottraskliden.html

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för att du delade med dig, Malin! Jag är ledsen att det tagit mig så lång tid att svara på det här. Blir så himla arg och ledsen att inse att det som hände oss inte är en engångsföreteelse utan förhållandevis vanligt om en ska tro det här kommentarsfältet. Det blåser luften ur mig på något vis och jag blir så himla less. Men att det kan falla sig så som i ditt fall, att hon som flyttar in hittar dig och välkomnar dig in att titta, det gjuter nytt hopp!

      Radera
  13. Fy vad ledsen jag blir av att läsa det här. Det är en sorg att förlora en del av sin historia, är så ledsen för er skull att det blev såhär. Kram på dig <3

    SvaraRadera
  14. Jag är så otroligt ledsen för din skull. Jag har upplevt en liknande grej själv, med min släktstuga. Där har jag både mina värsta och bästa minnen kvar. Och om jag bara hade de bra som det som du verkar ha med dig, så hade det nog gjort så ofattbart ont. Ditt broderi är verkligen en hyllning till så mycket, något mycket större än det går att sätta ord på. Ändå gör du det så otroligt fint att det känns som att också jag har varit där. Bästa du <3 Må dina minnen där få vila i frid.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Wilda, livet största djupaste innerligaste tack! <3<3<3

      Radera
  15. Hej Alicia,
    Fasnade för din vackra beskrivning och bilder av Farfarsstugan. Den känsla du förmedlar är precis den som vi nu får uppleva och även kan dela med våra barn. Stugan kommer att stå kvar men behöver lite omvårdnad och är i behov av underhåll. I oktober kommer vi påbörja arbetet med förhoppningen att kunna ta det i bruk till påsken 2017. De två lägenheterna kommer att sammanbindas med ett tillbyggd trapphus, ny entre med hall och nya våtrum. För övrigt vill vi göra allt för att bevara den härliga känsla som finns i farfarsstugan. När tillfälle ges är du välkommen på en kopp kaffe.
    Ola med familj

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Ola,
      Tack snälla för att du skrev till mig, jag har svårt att tro att det är på riktigt att du hittade hit och dessutom kommer med så goda nyheter! Vi hade verkligen inte väntat oss att huset skulle få stå kvar, och det gör mig otroligt glad att höra att ni tänker behålla och rusta upp det (det behövs!). Vill ni hålla kontakten kan ni nå mig på alicia@sivertsson.se.
      Tack för att du tog dig tid att skriva, det uppskattar jag och hela familjen!
      Stort lycka till!
      Alicia

      Radera
  16. Känns som ett ganska lyckligt slut ändå det här. Vi letade nyss efter Farfarsstugan eftersom vi hyrde den under några år på sportlovet och efter några års skidåkande på andra orter hade tänkt oss att i nästa år återvända till Vemdalen och Farfarsstugan. Det verkar ju inte gå. Väldigt synd. Mina barn och jag har många fina minnen från stugan och det hade varit oerhört roligt att få hyra den igen. Eller varför inte Krypin som vi alltid varit nyfikna på men aldrig hyrt. Lycka till framöver! Om vi kan hitta något annat i Vemdalen vecka 9 nästa år kommer vi definitivt att kolla :-) Daniel m barn

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...