måndag 8 augusti 2016

bloggvärlden är min syjunta och min konstnärsklubb

I våras blev jag kontaktad av Täcklebo Broderiakademi som undrade om jag inte kunde skriva en krönika om hur det kom sig att jag började brodera, och hur jag använder bloggen som medium för att kommunicera mina textila alster. Det ville jag naturligtvis och texten publicerades på fem sidor i midsommarnumret av deras medlemstidning! Förutom en berättelse om hur jag fann broderiet är den även ett litet kärleksbrev till er som läser, och till bloggen som forum:



Bloggvärlden är min syjunta och min konstnärsklubb

Det började med min morfar och min farmor. Vid morfars köksbord lärde jag mig måla fåglar i akvarell, i farmors soffa la jag upp mina första halsduksmaskor i rött bomullsgarn. Parallellt utvecklades ett intresse för måleri och textil som med åren kom att spridas över andra material och tekniker. Jag har provat nästan allt, och tyckt att det mesta är roligt.

Mitt första broderi sedan högstadieslöjden påbörjade jag hösten 2011. Då var det populärt med fräckisar i korsstygn, och kollisionen mellan gammalt och nytt inspirerade även mig då jag sydde två kuddar med motiv från Harry Potters magiska värld. Jag var djupt inspirerad under den perioden, broderade flera timmar per dag och kunde tacka nej till sociala evenemang för att gå hem och sy. Det dröjde ytterligare ett par år och några hundra timmars räknande av stygn innan jag vågade lämna mönstrens trygghet och prova fritt broderi, men då var det som att någonting föll på plats i mig.

Sedan sommaren 2009 har jag också bloggat, på senare tid nästan uteslutande om konsten och hantverket i min vardag. Där finns min broderiprocess dokumenterad från dag ett, mycket mer utförligt och strukturerat än om jag försökt föra en privat loggbok. Det finns en utbredd fördom mot bloggare som fåfänga och självupptagna, men den bilden speglar inte alls vad jag följer på datorskärmen. I bloggvärlden finner jag, förutom möjlighet att visa upp, få och ge respons, också forum för diskussion och kollektivt lärande. Jag utvärderar mitt eget arbete, kartlägger framsteg och formulerar drömmar och planer för framtiden, samtidigt som bloggandet är ett kreativt utlopp i sig självt. Därtill är bloggen en ständigt uppdaterad portfolio, en dagbok och en mötesplats för andra kreatörer. Det är i kommentarsfältet som jag finner det största stödet och en stor del av min motivation.



På morfars och farmors tid var det vanligt att samlas och skapa som umgängesform, idag hinner vi knappt laga byxor och sy i tappade knappar. Istället köper vi nytt, och glömmer bort att prata med varandra. I ett ständigt flöde av information, med konstant uppkoppling och förväntningar om en dygnsomspännande social jourtid är det svårt att finna vila, prioritera kreativitet och orka umgås. Då är broderiet min tillflyktsort, och bloggkollektivet min syjunta. Där umgås var och en på sina egna villkor, när tid och lust sammanfaller, eller när behovet av en tillflyktsort är stort.

Att jag fastnade för just fritt broderi beror nog på att det inte är så olikt måleri, här kunde farmors röda bomullsgarn förenas med morfars penseldrag. Inom både måleri och broderi bygger jag upp bilder med lager och linjer, må de vara av tråd eller färg. Den ena tekniken går lite långsammare men det är knappast till dess nackdel. När omvärlden rör sig för snabbt och allting svindlar finner jag sinnesro och frid i att brodera. Jag kanaliserar min oro, samlar mina tankar och finner en vila jag kan sakna i andra sammanhang. Dessutom är det roligt och kreativt tillfredsställande att känna tråden löpa genom ett uppspänt tyg.



Personligen använder jag broderiet till allt ifrån att reproducera inspirerande citat till att föreviga platser och ögonblick som betytt mycket för mig. För tillfället arbetar jag på ett projekt där jag porträtterar svensk natur med syfte att fånga, bevara och uppmärksamma skönhet som vi idag knappt noterar, men som jag inte kan ta för given när jag är i min morfars ålder. Genom att visa mina textila tolkningar av lappugglan, fjällkon och ett gotländskt lambgift på bloggen sprider jag kunskap och intresse långt bortom de forum jag annars skulle kunnat nå ut till. Med kunskap och intresse följer förståelse och empati, och med dem engagemang. En bloggläsare som ser mig laga, göra om och återbruka inspireras att sy i den tappade knappen. En annan följer arbetet med min broderade fjällko och börjar läsa på om utrotningshotade lantraser och livet på fäbodvallen, kanske ringer hen sin farmor. En tredje delar mitt inlägg i sina digitala mediekanaler och så får en fjärde motivation till att spänna sybågen. Många scrollar sig förbi eller klickar vidare, men de som stannar upp och stannar kvar börjar bygga på någonting tillsammans med mig, och det är en mäktig känsla.

I min mening är bloggvärlden definierad av kärlek, gemenskap och enorm kreativitet. Den är dessutom under ständig utveckling, på en nivå och med en konstruktiv kraft som varit få konstnärsklubbar förärade. Här finns unga kvinnor (och andra) som kan göra skillnad och som just nu samlar sina personliga och gemensamma krafter för att förändra. Här gror framtidens revolutionärer, kreatörer och inspiratörer, i en väl sammanfogad väv av kunskap, kreativitet och vänskap. När omvärlden rör sig för snabbt och allting svindlar finner jag sinnesro och frid i att brodera. När mänskligheten gör mig besviken med sin brist på hänsyn, empati och intresse finner jag hopp och kraft i bloggkollektivet.

32 kommentarer:

  1. Underbart skrivet! Jag är också så glad för bloggvärlden som ständigt inspirerar och peppar! :)

    SvaraRadera
  2. Så fin text! Så fint, och inspirerande <3

    SvaraRadera
  3. Heja dig (och kul att du ville vara med i tidningen) !

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack :) Jamen det är klart - roligaste någonsin ju ^^

      Radera
  4. Åh, vad fint skrivet!! Gillar speciellt de sista meningarna!!:)

    SvaraRadera
  5. Fantastiskt skrivet! Log igenom hela texten! Bloggkollektivet är verkligen fantastiskt, känner själv att det gjort så mycket för mitt skapande!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eller hur!!! Inte minst alla som hakar på Monthly Makers varje månad! <3

      Radera
  6. Så jäkla perfekt fångat! Och inte en bokstav för mycket eller för lite.

    SvaraRadera
  7. Vilken fin text! Jag känner igen mig i så mycket av det du skrivit :)

    SvaraRadera
  8. Det här är en FANTASTISK text. Du är i ditt esse när du skriver om sånt här (förutom när du skapar konst och typ allt annat du gör) men du skriver så FINT och så BRA och det berör och det sammanfattar så väl hur jag känner. Vill bo i den här texten. <3

    SvaraRadera
  9. Så fin text Alicia. Och heja bloggkollektivet! Det är fasen så himla grymt!

    SvaraRadera
  10. Fantastiskt fint. Du är så bra och jag är så glad att vara en del av detta. <3

    SvaraRadera
  11. Vad vackert skrivit, jag fastnade speciellt för detta stycke; På morfars och farmors tid var det vanligt att samlas och skapa som umgängesform, idag hinner vi knappt laga byxor och sy i tappade knappar. Istället köper vi nytt, och glömmer bort att prata med varandra. I ett ständigt flöde av information, med konstant uppkoppling och förväntningar om en dygnsomspännande social jourtid är det svårt att finna vila, prioritera kreativitet och orka umgås. Då är broderiet min tillflyktsort, och bloggkollektivet min syjunta. Där umgås var och en på sina egna villkor, när tid och lust sammanfaller, eller när behovet av en tillflyktsort är stort.

    Håller helt med. Numera är det bara slit och släng, köpa nytt och konsumtionshets. Det är mobilen och O-sociala medier. Inte konstigt att människor är stressade, nedstämda och känner sig ensamma. Nej, fram för mer kreativitet, mer samvaro, mer dialog, mer närvaro.

    Stor kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. ELLER HUR!!!! Man får ju magsår vid blotta tanken. Tack Maria!

      Radera
  12. Så himla bra skrivet, du ringar verkligen in vad kreativt skapande i bloggar betyder! Grym text!!! (älskar ordleken med datorn i början också hahaha)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Wow, tack snälla!!!
      Broderiet på omslaget är inte mitt, utan gjort av Ylva Persson! Jag ska förtydliga det med en liten bildtext :)

      Radera
  13. Så himla bra skrivet, Alicia!!!! Du är dessutom verkligen en förebild i bidragandet till stödet, inspirationen och peppen i bloggvärlden.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Shit Ruth, tusen miljoner tack! <3

      Radera
  14. Så berörd av denna text. Av dig som person, din kreativitet och konstnärlighet. Din förmåga att uttrycka dig och framför allt kring skapandet förbluffar mig. Att du sätter ord på det så precist så att det känns som att jag sitter där med dig vid broderiet med nålen i handen. Det, Alicia, är en helt magisk kraft. Och den är din. Tack för att du använder den. <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Wilda du personifierar verkligen det jag refererar till när jag pratar om bloggkollektivets motiverande kraft och kärlek! Denna kommentar alltså, shit, jag vet inte var jag ska ta vägen! Tack för att du finns i mitt liv, du får mig att nå så högt! <3

      Radera
  15. Så. himla. välskrivet!

    Jag skämdes länge för att jag bloggade, förminskade mig själv redan i tanken, föreställningen kring vad en blogg är. När jag fick reda på att en nära familjemedlem (som för övrigt är konstnär "på riktigt" hoho), hittat bloggen och hängde ut den och mig på en familjemiddag som jag inte ens var på, kändes det som jag dog. La mig när på golvet och ruttnade bort i skam och förödmjukelse. Tills jag blev arg. Gjorde mig ett nytt namn och stod upp för varenda ord och bild. Lät mig utvecklas, sätta ord på vad jag var och var jag gjorde. Jag var stolt. Och att släppa in bloggvärlden, våga öppna dörren på riktigt är det bästa jag gjort.

    SvaraRadera
    Svar
    1. JAAAAA! Exakt så! Fyyy vad jag var rädd att nån skulle hitta bloggen. Fyy vad jag skämdes när jag började outa den. Fyyy vad det tog emot när jag försökte länka den på facebook. Jag har gjort slut med den där jantelagen, men glömmer lätt vilken lång och skambefläckad väg det varit att gå från smygbloggare till Bloggare med stort och stolt B.
      Men att göra så som din släkting gjorde, det låter inte alls bra :( Jag hoppas det var en handling i ovetskap, inte ett sätt att göra sig lustig. Jag är så himla glad att du kunde embracea vreden och komma tillbaka, för din bloggkraft är utan like.

      Radera
  16. älskar detta. så fint du fått ner allt i ord, alicia. internet är bäst!

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...