söndag 21 januari 2018

den kreativa veckan 3/2018: det stora sängbygget och glädjen till garnet


Den här veckan har jag packat upp flyttlådor, byggt en säng, snickrat tre Ikea-byråer, haft öppet hus på jobbet och skapat en tremetersmålning ihop med ~140 besökande barn, börjat terminsundervisningen och gått på begravning. En helt helt helt galen vecka faktiskt som känns totalt overklig i efterhand. I såna här tider förundras jag verkligen över kroppens förmåga att orka med, tack kroppen!

I en vecka av kreativ problemlösning på sin yttersta spets tänker jag att vi fördjupar oss lite i sängbygget. Jag har faktiskt filmat hela processen, men jobbar fortfarande med klippningen så idag blir det bara några riktigt risiga mobilbilder. Kul ändå, hoppas jag!


Dagen efter att flyttlasset gått ut till Gustavsbergs hamn åkte jag alltså tillbaka in till stan och gamla lägenheten. Där väntade pappa och sju plywoodskivor som skulle bli min drömsäng. I nästan elva timmar höll vi på, mestadels med att såga. Här är huvudgaveln med lucka för täckesförvaring i mitten och bokhylla från sidorna.


Lådorna till sängborden byggde vi också själva.


På söndagen åkte vi till stan igen, hämtade alla delar och tog ut dem till nya lyan för att påbörja monteringen. Jag stod på balkongen med slipmaskin och sandpapper medan pappa och Andreas påbörjade sammansättningen. I fotänden står min ritningshurts som var anledning att jag ens kom på idén att bygga en egen säng istället för att köpa Ikeas version. Jag kläckte idén för pappa en höstdag i Törnrosdalen och sen satt vi i två timmar och skulpterade fram möbeln i ett 3d-modelleringsprogram, varpå han med sin fantastiska hjärna omformulerade alltsammans till ritningar som han nu hjälpte mig göra verklighet av.


Undertill blir det förvaring som ännu saknar luckor, och lådorna behöver knoppar men sju nätters god sömn har vi redan fått i denna min drömmöbel. Katterna som sällan sovit i sängen tidigare har gjort det varje natt den här veckan och sovrummet luktar ännu gott av trä. Ett sjuhelsikes helgverke om jag får säga det själv!


I fredags begravde vi min farmor som gick bort på julaftons morgon. Det hör kanske inte alls hemma här och samtidigt gör det verkligen det. Det var min farmors lägenhet vi flyttade ifrån förra fredagen, efter att ha hyrt den sen hon själv flyttade till serviceboende. Det var i min farmors lägenhet vi byggde sängen och det är med en av hennes gamla tändsticksaskar jag tänder ljuset för henne. Det var också, för massor av år sen, i min farmors lägenhet jag lärde mig sticka, i en annan soffa men i samma hörn som jag själv suttit och handarbetat de senaste två och ett halvt åren. Förtroendet för handen och glädjen till garnet har jag efter min farmor. Och min lilla gyllene broderisax i form av en fågel fick jag av henne - många många år innan jag började brodera.

Vi fick ett fint avsked i fredags, och som så ofta med avsked ledde det till nya möten och att vi som blev kvar kom varandra en liten bit närmare. Kanske berättar jag mer om farmor nån gång, den där saxen har en ganska rolig historia. Nu längtar jag efter tid att fördjupa mig i Järvsösöm, det blir min prioritering i den kommande veckan. Ta hand om er och om varandra!

16 kommentarer:

  1. Vilken vacker bild på din farmor. Både hennes leende på själva fotot och hur du har arrangerat saker runt. Och din text fick mig att ligga här med ett leende på läpparna och tänka på min farmor. Hon avskydde verkligen handarbete men älskade allt annat i livet.

    (Kul med sängen också.)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack ska du haha, porträttet tog jag med pappas analoga kamera för snart 10 år sen.

      Så fint att det väckte egna minnen, tack för dina ord Katarina!

      Radera
  2. Det är härligt att hantverkskunnandet förs över från generation till generation, liksom glädjen i att arbeta med färg, form och material i olika kombinationer.
    Själv lärde jag mig virka av min farmor och sticka och sy av mor. Det brinnande intresset kommer nog från mormor som var hattmodist innan hon gifte sig.
    Nu när denna tradering inte tycks lika vanlig upplever jag att arbeten som ditt och mitt känns extra viktiga.

    Tack för en inspirerande blogg! Och Lycka till i nya hemmet!

    Vänliga hälsningar Ewa Svensson

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för att du delar med dig! Så många fina berättelser som finns i minnen om relationer för oss som handarbetar. Och att vara hattmodist! Jag skulle vilja veta allt!

      Jag känner precis likadant, att jobbet är det viktigaste som finns. Älskar att få så frön och ge av den glädjen till andra. Det finns kraft och framtidstro i det! Tack för den viktiga påminnelsen :)

      Radera
  3. Sicken fräsig säng! Fattar dock inte hur ni orkade stå och bygga ihop den samtidigt med flytt och allting?! Men det är väl så att man får lite superkrafter ibland när det blir mycket på en gång!
    Spännande förresten att du ska ägna veckan åt Järvsösömmen! Jag visar upp min egen på bloggen imorgon om du är nyfiken :)

    Så tråkigt att läsa om din farmor, men SÅ fint du skriver om henne<3 Får mig att tänka på min egen farmor som lärde även mig sticka, som lade grunden till min kreativitet och som alltid är mitt största fan så fort jag prövar något nytt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alltså inte jag heller, men kan väl erkänna att tröttheten börjar komma ikapp nu. Järvsömmen hann inte bli klar men jag är så glad för det kreativa avbrottet den gav mig!

      Wow så fint att höra, blir så jäkla glad över att ni som läser delar med er av egna minnen. Skulle vilja skriva en bok om alla hantverkande kvinnor somoch lever kvar i de kunskaper de förmedlat. Kanske återkommer med en intervju!

      Radera
  4. Åh, ett sånt fint inlägg. Vilken insats, vilken idé, vilket utförande (OCH vilken drömmöbel - önskar att jag själv tar och bygger ihop ett litet arkivskåp för mina bilder under året - kanske i kombination med plats för LP-spelare och skivor). Otroligt imponerad.

    Och, så fint, skört och nära avslut på hela berättelsen. Vilka fina minnen och kunskaper att ha med sig från en älskad person – förstår att sånt är fint att hålla fast vid i det som såklart också är en sorg. Kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Wow vilken fin idé! Det vill jag verkligen se dig göra!

      Ja, det känns extra fint att få jobba med ditt och mitt projekt precis just nu <3

      Radera
  5. Så sorgesamt att läsa om din farmor, jag beklagar verkligen. Men det är låter som att ni i vart fall haft en fin relation medan hon levde och att du fått ett fint avsked.

    Vad kul att få se hur ni byggt sänggaveln! Det blir nog väldigt praktiskt med all förvaring och jag gillar träfärgen. Blir nog iofs fin även om ni väljer att måla den. Vår sänggavel är också hemmasnickrad, fast av drivved och utan förvaring :) Det fungerar bara som dekoration med andra ord.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack <3

      Jaa :D Jag sätter ihop en längre film som ni ska få se när sängen är helt klar :) Vi vill behålla den trären, kanske betsa nån gång i framtiden ifall den skulle gulna väldigt.

      Wow vad fint med drivvedgavel! Har du nån bild på detta magiska?

      Radera
  6. Beklagar sorgen! Det låter som du har många fina minnen från din farmor att se tillbaka på.

    SvaraRadera
  7. Jag beklagar sorgen <3 Otroligt smart och snygg sänggavel. Imponerande konstruktion. Haha och Andreas, vilken poser!

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...