the Shuffle of an Overflowing Day

as every fairy tale comes real (8)

2012-03-09T14:20:00.000+01:00

Irish Cob-föl, första sjukskrivningsveckan, Vamlingbo, Gotland.

livet på baktrappen, del ett

2012-03-08T12:27:00.019+01:00

Vill börja med att tacka för uppmuntran(!), fortsätta med att be er ha överseende. Krishanteringsbloggen är numera blogghanteringsbloggen. Har lite glömt bort hur man gör det här. Paradoxalt att inte våga spela ut triumfkorten på en gång. Osunt att inbilla sig att man har "triumfkort".

Nuförtiden ägnar jag mig åt sånt här.

Och sånt här.

Uthärdar ni mitt inledande (eventuellt fortsatta) famlande lovar jag att även förse er med bilderna från Londonresan förra våren, första sjukskrivningsveckan på Gotland, ett septemberbröllop, mer broderi, höstmarknad på Skansen och mången anekdot från livet på baktrappen.

Vad är nytt i er ände av Törnrosdalen?

så, vi möts igen

2012-03-05T16:20:00.005+01:00

Man klottrar halva meningar på servetter och baksidan av en inköpslista, man öppnar nya worddokument och pockar på den där fantastiska formuleringen, man googlar synonymer men tappar ord.
Man tror att man måste välja mellan att göra ingenting alls och någonting Makalöst.

Men sanning att säga har jag varken blivit mycket klokare eller kreativare under de månader som gått sen vi sist hördes. Jag har börjat brodera, dragit på mig benhinneinflammation och läst ytterligare några tusen sidor misantropisk poesi, men i övrigt är jag fast med samma demoner och samma ledvärk på samma inte helt ergonomiska pinnstol, omgärdad av samma omotiverande stadslukt i samma förort, en kvarts tågfärd från Bullshit City.

Med en skillnad.
Jag har insett att jag innerligt saknar det kreativa utlopp jag får av att läsa och driva en blogg. Och vilken dag passar väl bättre än denna soliga marseftermiddag att ansöka om er benådan?
Om här fortfarande finns rum för kryptik och verklighetsflykt, undermålig hantverkarkonst och fula porslinshundar önskar jag göra anspråk på den posten.

För jag saknar att försöka imponera på er.

Your Humble Narrator,
A

stadslukten

2011-08-15T23:55:00.008+02:00

Detta inspirerar mig icke.

blooming in the snow

2011-08-07T00:10:00.011+02:00

Baby baby baby!

TOM WAITS - BRONX LULLABY

TOM WAITS - TAKE ME HOME

Det är sånt här som får mig att gråta och klappa i händer på samma gång. Utifall ni undrade.
Jag älskar honom så hjärtat brister.

för körsbärssaft & filmisar

2011-08-06T13:40:00.008+02:00

”Salighetssaker, det är vad Madicken kallar sånt som hon får
som är så där rent obeskrivligt underbart.”

ur MADICKEN & JUNIBACKENS PIMS av ASTRID LINDGREN, 1976

Mitt i lägerdokumentsdöden tog jag en paus och besökte den lokala Erikshjälpen. Jag kom därifrån med en handfull livsnödvändigheter:

Egentligen tycker jag bäst om stora, tunna glas, men ibland tillhandahåller man ju en hel karaff saft och då kan man gott dricka ur lite mindre versioner. Perfekt för mammas hemkokta körsbärssaft, som man ju ändå måste spara lite på.

Annars blir det finemang att dricka whisky ur.

Förmodligen den finaste glass och jordgubbs- eller morgonfilmjölksskålen någonsin. Handgraverat engelskt porslin från Wood & Sons.

Undersidan är lika fin den. Såna här detaljer tycker jag är vad som är viktigt i världen. Som klädda knappar i nacken och blommigt kavajfoder.

I juni såg jag att Nadja hittat den perfekta plåtburken. Jag älskar plåtburkar och äger redan fler än jag har användning för, men den här bara måste jag ha. Fairfax är dessutom ett av mina favoritnamn i hela världen så jag satt och grämde mig och var avundsjuk i en månad, tills jag nu alltså klev rakt på en egen. Prylfyndarfärdigheten ni vet.

Nu bor mina filmisar i asken (också en livsnödvändighet, såhär tidigt tjugohundratal).

party hard

2011-08-04T11:07:00.005+02:00

Har hört att handledsskydd är det nya svarta. The more the merrier.

jag kom in

2011-08-03T17:25:00.007+02:00

"Congratulations! You’ve successfully validated your early access Pottermore account.
You will be one of the lucky few to shape the experience before the site opens to all in October."

J.K. ROWLING ANNOUNCES POTTERMORE

Kräktes nästan.
Jag ska börja på Hogwarts.

arbetsplatsabstinensen

2011-08-03T01:53:00.005+02:00

Bra grej med after work utan att ha jobbat
Och utan öl för att man knaprar för mycket piller
Åt en glass och drack tre glas vatten

Fint som snus ändå
Bästa Skansen

Gotland

2011-08-02T18:04:00.008+02:00

Jag har

målat naglarna för första gången på ett år
fått saltvattenshår
bytt klockarmbandsbrännan mot handledsskyddsbrännan
inte haft sysslolöshetsångest
läst Charles Bukowski på stranden
klättrat på raukarna i solnedgången
gått med soporna och sett kanske femton vildkaniner på sju minuter
löst korsord med morfar
lärt mig vad en plutokrat är
kanske brutit en tå
promenerat halvtimmespromenaden till brevlådan bara för att upptäcka att posten inte kommit än
spelat Kinaschack och förlorat varje gång
läst fem år gamla magasin
ätit efterrätt nästan varje dag
gått runt i mormors röda träskor
sovit på gubbhyllan
gjort en dödspakt med en spindel
brutit dödspakten med spindeln
attackslagitihjäl en spindel mitt i natten
gått långpromenad i regnet
ätit rödspätta och lammsmäcka och mormors limpa
lyssnat på sommarprat och Cornelis Vreeswijk
klappat ungponnyer
strandraggat lite
simmat utan att använda armarna
promenerat rakt in i aftondimman
följt djurstigar och aktat mig för brännässlor, tistlar och huggormar
sovit tio-elva timmar varje natt
köpt tretton dörrknoppar i mässing
gått på lördagsmarknad
sjungit Rehabilitering med full kraft
hört historien om hur mormor och morfar träffades för hundrade gången
fikat i en rosenträdgård
gått utmed vattnet till Holmhällar och blivit våt om kjolfållen

Och i längden hjälper sånt bra mycket bättre än Diklofenak, Alvedon, Voltaren, Ibumetin och de andra gubbarna.

invalido

2011-07-26T11:01:00.004+02:00

"Jag bedömer att patientens arbetsförmåga är helt nedsatt" angav doktor Melkersson och sjukskrev mig i två veckor.

Har så ont i bägge handleder att jag mår illa och knappt kan lyfta kaffekoppen. Lång, ömklig historia om en dubbel förslitningsskada som började när jag först satte min fot i den här branschen för ett drygt år sen och som nådde sitt kulmen då jag packade upp en dryckesleverans på något ton i fredags. Har handledsskydd om bägge nävarna och får inte ens träna med en stressboll. Lär bli ett par frrrrrussssstrrrrerrrade veckor. Så jag tar ett spontanflyg till Gotland, och vi hörs igen på tisdag.

Tjenahej.

pappan & eldsvådan

2011-07-24T22:49:00.009+02:00

Jag har alltid älskat Muminpappan. Denna äventyrliga, plikttrogna och barnsligt uppmärksamhetskrävande man. Som bränner egen sprit med Stinky, tuttar eld på gräsmattan för att få något att beskydda sin familj från, ger sig iväg utan ett ord för att segla mot horisonten med hattifnattar och som alltid är eld och lågor inför ett nytt projekt men också oftast tröttnar först.
Jag läser nu Christina Björks biografi om Tove Jansson och inser att hennes egen far, skulptören Viktor "Faffan" Jansson var en liknande själ. En sån som piggnade till vid åskväder och tråkades till leda när havet var kav lugnt och ekonomin som den skulle. Jag är tokig i såna stormande karlar.

Min mamma och jag har alltid varit rörande överens om att min pappa är mer av en Snork - intelligent, handlingskraftig, uppfinningsrik och mycket logisk. En sann organiserare. (Jag har inte ärvt många av de egenskaperna.) Han är datorkonsult och sjukvårdsutbildad genom lumpen, har renoverat halva huset och byggt stora delar av garaget själv, kan konsten att klä om vardagsrumssoffor och vet en hemsk massa om ettor, nollor och scartsladdar. På sin första dejt med min mamma tog han henne med sig för att handla kabelskor.

Men så väcks man en morgon vid 04.30 av explosioner och skrik, tittar ut på gatan och ser en SL-buss som brinner värre än the Room of Requirement. Lågorna flammar lika högt som bussen är lång och värmen känns in i huset trots att det tack och lov blåser i motsatt riktning. Den omdömesgille fadern kliver ut i träskor och nattskjorta, med trädgårdsslangen bestämt i händerna.

Och det är inte utan att man undrar om det inte bor en liten äventyrlig familje- och trädgårdshäcksbeskyddare inom honom ändå.

(YOU SHALL NOT PASS)

and if the cloud bursts, thunder in your ear

2011-07-23T04:53:00.007+02:00

04.30: Jamen se god morgon.

and if the dam breaks open many years too soon

2011-07-22T22:07:00.007+02:00

Solkatt från takfönstret mot badkarskaklet härom morgonen. True story.

Drabbades av lite religiös utomkroppslig eufori. Multimegaepiskt.

the awkward moment

2011-07-17T18:04:00.013+02:00

När du blir påkommen i försök att spola ner dig själv i en allmän toalett i centrala London,
inte så mycket för att din PPD är så svår att du vill dö en hemskt förnedrande drunkningsdöd
men för att du skulle göra vad som helst för att komma in till Trolldomsministeriet.

dare me to jump and I will (6)

2011-07-16T15:48:00.006+02:00

Jag vet att du har fått för dig att jag
förstår dig bättre än någon annan

Och jag förstår att du ser det som ett svek
när jag reagerar som alla andra skulle ha gjort

Men jag är rädd att jag förstått mer
än du kanske önskat

Och nu behöver jag att du
försöker förstå mig
så som vem som helst skulle göra

PPD

2011-07-13T22:27:00.008+02:00

Post-Potterdepression. Myntat uttryck med förkortning och allt.
Ibland är världen så hemskt fin och förstående. Låtom oss alla nu sörja det förlorade och hylla vad som varit. Sen kan vi börja se fram emot när de gör om filmerna om något tiotal år. Taggar redan!

I open at the close

2011-07-13T16:33:00.013+02:00

Man går ju inte på nattpremiär för att få ut det mesta ur filmen. Vad som var allra allra bäst igår var stämningen: Killen som gick utklädd till Hagrid; dödsätarna i toalettkön; frenesin när ridåerna drogs isär; alla applåder och hurrarop när huvudpersonerna första gången tog plats i bild; jublet vid den i tio år efterlängtade kyssen och när Neville klev ur porträtthålet; det stora massnyftandet när de sårade samlades med liken i the Great Hall; och rysningarna när fina fina fina Professor McGonagall steg fram för att försvara sin skola. Jag har aldrig hört så många människor fröjdas och sörja intensivare tillsammans.

Av själva filmen minns jag inte så mycket. Jag är absolut inte i stånd att poängsätta eller djupare analysera den efter bara en, och en ack så adrenalinförvillad, titt. Min spontana känsla är att den som film i sig själv betraktad är allt annat än fulländad, men att den ändå utgör ett värdigt och storslaget slut på serien. Den saknar nästan helt handling och är boken lite för fristående men rymmer känsla, humor och svårmod nog för gottgörelse. Det är precis som det ska vara. Nördigt, internt, pampigt och magiskt.

Och när eftertexterna ersatte slutscenen höjde en hög procentenhet biobesökare trollstavar, med eller utan självlysande spets, mot Rigolettos tak.

HARRY POTTER & THE DEATHLY HALLOWS PART 2, TRAILER 2011

Oh, and I'd totally get sleazy for Ron Weasley i halvlångt lockigt hår, helskägg och svart läderoutfit med spännband över bröstet och grejer. Bloody hell!

IT ALL ENDS

2011-07-12T09:42:00.013+02:00

Då bär det av till arbetet för allsång och febrilt GT-makande i baren. Därefter tar jag 23.16-spårvagnen (senast) mot Kungsgatan och Rigoletto för premiären av the Deathly Hallows part II som drar igång en minut i midnatt. Är ungefär så taggad att jag nästan kräks. Och här har ni nu äntligen min mästerliga premiäroutfit.

Själva den gryffindorskt vinröda tröjan är köpt på Lindex och på den har jag målat med Palett tygfärg från Panduro. Inspiration fick jag från den här. (Bilderna är tagna i min brors rum, därav alla legobitar.)

Okej. Bloody hell.

salighetssaker (4½)

2011-07-11T22:51:00.009+02:00

"Alla viktiga riktiga personer har en. Keith Richards har två."

Jag förstår inte vad som hände. Här letar man i hela sitt liv, hittar efter tjugo svåra år den perfekta döskalleringen, är helt tillfreds med livet och känner sig snitsigast i världen. Och så springer man rätt in i ytterligare en.

Idag var jag ledig och fick kryp i benen redan vid tolvslaget, så jag passade på att avverka Myrorna i Jakobsberg, Sundbyberg och Karlberg. På alla tre ställen hittade jag skatter som gjorde resan mödan värd, och på väg till kassan i Karlberg med tredje Mad Men-säsongen under armen går jag förbi en glasmonter med diverse smycken och blir helt tagen på sängen. Ett rått/räv/nånting-kranium i 925 silver för 150 riksdaler. En själsfrände till Earl. En liten Doreen.

Jag är knappt ens glad. Helt golvad av min prylfyndarfärdighet och av att ha avverkat ett av mina livsmål två gånger inom loppet av en månad. Ville nästan gråta när den visade sig sitta som gjuten på vänsterhandens långfinger.

Nu är jag lika cool som Keith Richards, och vad ska jag då ta mig till i livet?

expecto patronum

2011-07-09T23:42:00.008+02:00

SJUTTIOTVÅ TIMMAR OCH TJUGO MINUTER KVAR!!!
Är så sinnessjukt taggad att jag utvecklat första gradens trollformelstourettes.

Skapade mig en mästerlig premiäroutfit under min hälsovårdsdag igår som jag satt och målade på i flera timmar. Inte särskilt avancerat men hemskt pilligt och oförskämt nöjd är jag. Ni får se på tisdag!

HARRY POTTER AND THE DEATHLY HALLOWS, PART 2, TRAILER (2011)

Alltså jag får gåshud på framsidan av halsen.

bristande konstruktivitet & för hög snorfrekvens

2011-07-08T17:57:00.002+02:00

Hej bloggen.
Jag lovar härmed dyrt och heligt att jag i framtiden ska försöka skriva lite mindre om jobb, prylar och manfolk och lite mer om världsproblem och min poetiska övertygelse. Fast det är bra svårt när man bara knegar, samlar salighetssaker och omringas av tilldragande maskulinum hela dagarna.

Jobbade 185 och en halv timme i juni och är väl inte helt överraskad över att kroppen tyckte det var dags att ta ut lite sjukpension. Har idag hunnit se färdigt Tess of the d'Urbervilles, ätit jordgubbar två gånger, tvättat arbetsskjortorna inför morgondagens svettningar och bryggt en kanna iste som står på avsvalning för ögonblicket. Samt läst ungefär tvåtusen inlägg ur Fredrik Backmans fenomenala och alldeles för sent upptäckta blogg (tack Malin).

Vad jag däremot inte gjort är att städa, laga mat, kasta de sedan två veckor tillbaka vissna rosorna på skrivbordet, tvätta håret, svara på viktiga mail, läsa ikapp det halvår av olästa faktiskt personligt relevanta bloggar jag "följer" eller skriva mitt snart två månader försenade brevsvar till Johanna. Bra framförhållning.

Eftersom jag själv som vanligt saknar slutkläm lämnar jag vördnadsfullt över ordet till nämnda Fredrik och hans till hälften skräckinjagande, till hälften enastående vän N. Mig hör ni väl av lagom till nästa prylinförskaffning.

hälsovårdsdag

2011-07-08T12:44:00.008+02:00

Vaknade igår morse och tänkte att nu är det klippt. Det var det också. Ont i halsen och tungt ludd i hjärnan. Nu går det utför med vigören.

Så idag blir det hälsovårdsdag. Glass med grädde och nyskördade jordgubbar, flera liter varm mjölk med honung och ett par tre stycken brittiska kostymdraman. Jag har ju en del att välja emellan.

Mamma tömde cdons lager av brittiska kostymdramer. Jag har hittills avverkat en box av elva: Charles Dickens A Tale of Two Cities och Thomas Hardys Far From the Madding Crowd, samt Tess of the d'Urbervilles.

Känner mig redan lite bättre. Måste läsa mer Thomas Hardy(!). Är nykär i Oliver Milburn i stråhatt.

livet på Skansen

2011-07-04T22:44:00.004+02:00

Man pytsar jambalaya åt sjangdobla byggarbetare, öppnar dörren för Toto, möter Måns Zelmerlöw vid personalingången, hyperventilerar lite i diskrummet och jobbar vidare.

kungligt

2011-07-03T19:42:00.005+02:00

well this stuff will probably kill you, let's do another line

2011-07-03T18:42:00.005+02:00

Har bara på huvudet att skriva om jobbet och hur mycket jag hatar SL, men ska skona er från romantrilogin. Kan emellertid säga att:

Nattbuss hem från arbetet har börjat bli en dålig vana.
Lika så elva- tolv- tretton- och fjortontimmarspass.
After work var också på god väg att bli en något för frekvent förekommande företeelse men nu när man slutar halv två om nätterna är riskerna för alkoholmissbruk ganska minimerade.
Allmänt ovärt att inte dricka whisky när man ändå blir skenbakfull av att jobba stängning.
Fast vi fick skjuts till Centan av vår krögare och det var det mest episka någonsin.
Jag öppnade visst dörren för och hälsade på Toto när de tittade in i restaurangen innan spelningen i fredags.
Vilket var en i allmänhet vansinnig kväll med sjuk rekordförsäljning i min lilla bar.
Det är fett varmt att jobba lunchrusch i långärmad skjorta och väst i en restaurang utan luftkonditionering.
I onsdags blev jag försenad därför att mitt tåg som skulle gått 09.50 inte gick förrän 11.20.
I torsdags blev jag försenad därför att en lastbil med en pinne på taket tyckte det var en bra grej att svepa med sig ett par tre stycken väldigt strömförande spårvagnsledningar och sprida ut dem över Strandvägen (jag fick gå).
I fredags blev jag försenad därför att ersättningsbussen som skulle komma "vilken sekund som helst nu" inte kom på tjugo minuter och sen inte skulle komma på ytterligare en kvart (jag fick gå igen).
Jag sover knappt någonting för det är så in i baljan varmt om nätterna att tre vidöppna fönster och en ventil inte släpper in så mycket som en vindpust.
Jag har nu tittat igenom alla avsnitt ur Saltkråkanserien samt de fyra långfilmerna.
Det är nio dagar kvar till HP 7.2 (jagtrorjagdör).
Intendentur- och transportönskemålen är inskickade till Vässarö och snart blire läger.

Ser lite fram emot pensionen.

kaninklapparbehovsdöden och näradjurupplevelser på arbetet en ledig dag

2011-06-27T23:40:00.007+02:00

Efter två lediga dygn slog arbetsabstinensen till och jag beslöt att bjuda Storsleven på ett Skansenbesök.

Vid Hällestadsstapeln mötte vi min allra allra stiligaste kollega som var ute på promenad. Matilda satt på kuskbocken.

Vi tog sikte österut

Via Väla skola

Till Skånegården

Där kokades fläderblomssaft

I trädgården hittade vi en liten berså, perfekt för choklad- och dryckespaus

Frk. Cecilia i bersån

Ankdammen och skånegässen

Leicesterfår

Herrn i huset

Vi picknickade i skuggan bakom Ekshäradsgården och antastades av vitkindade gäss

Björnarna och de flesta andra djuren var ungefär såhär alerta

Karl-Alfred var emellertid på benen.

Seriöst. Det här är inte mitt favoritdjur. En älg försökte bita mig i huvudet när jag var liten, sen dess drabbas jag av akut illamående bara jag tänker på odjuren.

Fast kalvarna är ändå rätt snuttiga

En säl blinkade åt oss

Renarna i Samevistet. Pappan har större horn än Karl-Alfred.

En kåta med fönster och gardiner - för den lite bekvämligare samen

Jag höll på att dö kaninklapparbehovsdöden bakom Skogens Hus

Så vi skyndade oss till Miniskansen (Lillskansen är stängt för ombyggnad)

Där fick vi vår efterlängtade näradjurupplevelse

Vi fortsatte till Stadskvarteren

Hem till järnhandlaren

På trettiotals-Konsum kan man handla lemonad, hallonsoda och sockerdricka i fina glasflaskor

Storgatan

I Glashyttan fyndade jag ytterligare en bullig skolvas i andrahandssorteringen, fast rosa

Café Petissan

Vi hann inte med akvariet och jag upptäckte att jag aldrig varit i rosenträdgården väster om stadskvarteret. Men dit får jag ta en promenad nästa gång.

För övrigt har jag världens finaste arbetsplats - om man bara hann gå på rundvandring lite oftare. Ändå oslagbart att mötas av en häst och vagn när man klampar upp på Sollidsplan om morgnarna. Imorgon börjar allsången.

summer's here and the time is right

2011-06-25T15:06:00.005+02:00

Jobbade fjorton timmar och stämplade ut klockan tolv. Botade huvudvärken med ett par glas vin på festvåningen innan vi lämnade Skansen för att se soluppgången från taket på en kollegas båt. Vill minnas att kaptenen föll överbord framemot halv fem och att någon simmade över från kajen mitt emot. Tror det där med spontana firanden är de allra bästa. Glad midsommar govänner.

husligheter

2011-06-23T20:17:00.008+02:00

Skulle bara glida förbi Lagerhaus halva-reapriset-rea på väg hem från jobbet och se om de hade något jag verkligen behövde. Tog efter en stunds velande mitt förnuft till fånga och bestämde mig för att jag inte behövde världens finaste brödburk eftersom jag omöjligt kan ha en svart brödburk i mitt rosa-grön-turkosa kök, särskilt inte som jag knappt äter mjukt bröd. Vad jag däremot tydligen var i väldigt behov av var en smulpajform. Ett så väldigt behov att jag fick köpa två stycken (som inte ens var på rea), trots att den med äpplen inte alls passar in i färgtemat. Hur jag rättfärdigar det vet jag ännu inte (inbillar mig att jag ska spara och ge bort den).

Fast, lite lila inslag är det ju ändå i en av kökshanddukarna.

Ugnsformar (28 cm i diameter) från Lagerhaus (89 kronor styck); kökshanddukar från Finlayson (300 kr för tre stycken).

Lite kunde man få för sig att jag skulle nöja mig där, men så fick jag ett sms om att mitt paket från Cyberphoto gick att hämta ut på posten. Äger numera ett eget fulländat porträttele (85/1,4) och fisheye (8/3,5). Mmmmaterialism.

farbror Melker, vet du vad?

2011-06-22T23:00:00.012+02:00

Jag är lite besatt av Saltkråkan just nu. Det brukar hända ungefär vid den här tiden på året och då drar jag gardinerna för solljuset och upplever skärgårdssommaren via TV-skärmen istället. Jag hinner med ett avsnitt till frukost och ett innan sänggåendet.

Melker Melkersson är den bästa karaktären jag vet. Jag önskar någon ville skriva en psykologisk avhandling om denna pojkaktige familjefar med alla hans mindervärdeskomplex och brist på självdistans, för att inte tala fatala otur.
Dråplig humor är min favorit, och det blir inte snöpligare än med farbror Melker.

När jag får tid att ägna mig åt pyssel igen (i oktober) ska jag korsstygnsbrodera följande citat på en väggbonad:

MELKER MELKERSSON (ur VI PÅ SALTKRÅKAN) - DENNA DAGEN, ETT LIV

Ungarna på Saltkråkan bryr jag mig inget vidare om, men jag beundrar Nisse Grankvist, Tjorvens pappa, som verkligen vet hur man leker. Och jag önskar jag vore Malin och blev gift med den förtrollade prinsen som har instoppad skjorta och en cockerspanielvalp och som är händig (nåja, mer än Melker) och som gärna leker med alla de otäcka barnen. Annars tycker jag Björn hade varit ett gott parti - den passionerade folksko'läraren, ni vet. (Jag lägger härmed ner det där med mystiska konstnärskaraktärer och tar mig en gedigen skärgårdskarl med upprullade skjortärmar och saltstänk i mustascherna istället, tack.)

what a way to make a livin'

2011-06-22T19:54:00.002+02:00

Något halvtungt med elva dagars arbetsvecka. Särskilt som Jazzfestivalen gick av stapeln på Skansen i helgen och jag inte slutade förrän halv två om nätterna, hemma tre. Därefter Skansenpass och uppstigning 06.30. Schysst omställning. På lördag är jag ledig, då ska jag bara se på Saltkråkan. Men först är det Midsommar och sisådärfjortontimmarspass. (Observera att jag inte gnäller - bara pockar på viss sympati.)

Och juste, jag är skiftledare nuförtiden. Snyggare skjorta och mera ansvar, liten löneförhöjning och stationsvärd för baren. Gjorde min första kassarättelse idag och stiger nu som en helikopter i karriärsstegen.

salighetssaker (4)

2011-06-16T21:58:00.008+02:00

Utan den kan man aldrig riktigt tas på fullt allvar. Med den följer en odiskutabel pondus. Alla viktiga riktiga personer har en. Keith Richards har två.

Jag har önskat mig en sen jag var gammal nog att säga "vill ha", och sedan dess sökt mer eller mindre aktivt runt omkring i världen. I bästa Camden Town i London härom veckan kom jag äntligen nästan över en, vore det inte för att vi hade bråttom och försäljaren satt fast på bekvämlighetsinrättningen (det grämer mig fortfarande). Så när jag härom nyss, under min för övrigt väldigt konstruktiva shoppingrunda, helt spontant och utan några större förhoppningar gled in på lilla Silver City mitt på Drottninggatan och i en av få glasmontrar fick syn på det allra mest fulländade exemplaret kunde jag knappast låta bli - trots att den med sina 795 riksdaler dubblade maxbeloppet jag satt upp för mig själv.

Men så gick jag ju och blev befordrad i tisdags också, och då är det väl klart jag ska ha en döskallering.

Jag tänkte kalla honom Earl.

BLOODY HELL

2011-06-13T19:32:00.011+02:00

Mitt liv kulminerar och får sitt abrupta avslut en minut i midnatt den tolfte juli - om mindre än en månad. Därefter kan det få gå som det vill med världen.

Så, är det kanske dags att sticka sig en Weasleytröja?

dare me to jump and I will (5)

2011-06-12T19:01:00.005+02:00

Det sammanfaller naturligtvis

Efter tidvatten av väntan
trotsar jag kompassen
och tar ett beslutsamt simtag mot en annan vik
Du har dina hullingar i mitt skinn på ett ögonblick
harpunerar och snärjer mig
Fast i fiskeväv och tång
guppar jag i bräckt vattnet

En kallsup
och sedan
stiltje igen

Inväntar du bättre väder
lugnare vatten
en större fisk

Eller är det kanske dags att hala in nätet i båten?

fancy thinking the Beast was something you could hunt and kill

2011-06-12T15:35:00.004+02:00

The skull regarded Ralph like one who knows all the answers and won't tell. A sick fear and rage swept him. Fiercely he hit out at the filthy thing in front of him that bobbed like a toy and came back, still grinning into his face, so that he lashed and cried out in loathing. Then he was licking his bruised knuckles and looking at the bare stick, while the skull lay in two pieces, its grin now six feet across. He wrenched the quivering stick from the crack and held it as a spear between him and the white pieces. Then he backed away, keeping his face to the skull that lay grinning at the sky.

ur LORD OF THE FLIES av WILLIAM GOLDING, 1954

epifani (4)

2011-06-10T08:38:00.003+02:00

His voice rose under the black smoke before the burning wreckage of the island; and infected by that emotion, the other little boys began to shake and sob too. And in the middle of them, with filthy body, matted hair, and unwiped nose, Ralph wept for the end of innocence, the darkness of man's heart, and the fall through the air of the true, wise friend called Piggy.

ur LORD OF THE FLIES av WILLIAM GOLDING, 1954

---

Läste ut Lord of the Flies på tunnelbanan igårkväll och rördes till tårar av de sista sidorna. "The end of innocence". Åh kära värld.

better off in Iowa against your scrambled eggs

2011-06-09T00:49:00.006+02:00

than crawling down Cahuenga on a broken pair of legs

"Jag förstår bara inte hur du orkar", var mammas kommentar när jag tumlade in lagom till elvaslaget den här veckans "tidiga" kväll.

Jag vet inte heller hur jag orkar, men på något vis lyckas världen bibehålla sitt intressevärde dag efter dag, kväll efter kväll - trots att den för jämnan är densamma. Arbete arbete arbete, öl och vin och whisky, möte möte möte av nåt slag eller häng häng häng med kollegor, annat löst folk och Han Han Han.
Kanske överkompenserar jag fortfarande för Rastlösheten, Saknaden och Den Anskrämliga Ensamheten. Kanske borde jag lyssna på farbror Siegmund och inse att förnekelse inte är ett beständigt tillstånd och att jag någon gång måste konfrontera De Egna Tankarna.

Eller kanske den krassa Omvärlden bara är en mer fascinerande plats just nu.

nötväcka

2011-06-04T15:44:00.012+02:00

Med en förfärlig skräll slog något mot fönstret och tumlade i ett virrvarr av fjädrar och spretande ben ner bland kokböckerna på kökssoffan. Den lilla nötväckan slog runt, tog sikte på matsalsdörren, flög in i ytterligare ett fönster och landade småningom omtöcknad bland prydnadssakerna överst i bokhyllan. Hon protesterade knappt när jag kastade en kökshandduk över henne och blinkade bara med trötta ögon när jag la ner knytet på gräsmattan en bra bit ifrån den öppna ytterdörren. Vi tittade på varandra i några ögonblick innan hon äntligen piggnade till och med ett kvittrande avsked flög rätt upp i närmsta tall och satte sig direkt mot stammen på nötväckors uppochnedvända vis.

Måns-Petter var överförtjust i damsällskapet, men jag har en känsla av att det inte blir någon andra dejt.

besides, I never talk to strangers anyway

2011-05-22T01:13:00.004+02:00

Jag har känt för att begå internetkamikaze i flera månader nu. Såhär i den intensiva försommarlivslusten är intresset för nätsammanknutna sysslor mindre än någonsin. Och jag vet att det blir höst igen och att man blir sysslolös igen och att det då är väldigt trevligt att ha en hel liten värld enkelt åtkomlig via en manick på skrivbordet, men jag är så innerligt trött på att höra mig själv hålla låda. Envägskommunikation ger mig absolut ingenting och det är det jag håller på med här. Det handlar inte längre om mina mindervärdeskomplex och bekräftelsebehov, det handlar om ren och skär uttråkning. Varför hålla monolog när jag kan föra diskussion?

Jag tar en veckas paus, under vilken jag ämnar hinna med ett Londonbesök. Vi hörs väl till nästa söndag, om inspirationen återkommit, och om jag nu ens vill att den ska göra det.

alligatormat & sjangdobla byggherrar

2011-05-21T01:23:00.010+02:00

Idag hade jag min sämsta arbetsdag på många många månader. Ungefär sådär så man får god lust att vältra sig i köttspad och leverpastej för att sen slänga sig handlöst över räcket till alligatorterrariet redan innan klockan slagit ett. Allt ordnade visserligen upp sig efter att lunchrushen lagt sig men den dåliga starten förpestade återstoden av dagen och försatte oss alla i tredje gradens posttraumatisk koma.

Som om inte det vore nog bangade jag på after work för att gå på teater ensam, vilket, sin romantiska klang till trots, inte resulterade i någon enlevering eller närmanden och skamliga förslag från mörk, mystisk, kulturell främling. Istället får jag, så snart jag kommit hem (från en visserligen mycket bra teaterföreställning), veta att min bedårande byggarbetarcrush sitter vid bordet invid kollegornas och ölar. Blir avundsjuk som ett förbannat bi.

(Min bedårande byggarbetarcrush är ett ungt, mycket stiligt mansstycke som kommer in och köper mat av mig varje ljuvlig vardag i sällskap av en handfull nästan lika tjusiga kollegor. Han är så sjangdobel att knäna viker sig på ett stackars uttråkat cafébiträde. Vi har hittills sagt "hej", "god morgon", "dagens?", "dagens tack", "tack så mycket" och "smaklig måltid" till varandra. Känner att det är på god väg. Känner att det hade varit på mycket godare väg om jag inte varit svår på teatern utan lättflörtad på after worken ikväll.)

Vore det inte, egentligen, ett ganska strategiskt val att åka tillbaka och sluta upp nu? Nära till jobbet imorgon bitti ju. Duscha kan man göra på plats och frukost behöver jag ingen för jag ämnar leva på skiftnyckelkärlek och ljuva löften om muttrar och mejslar.

På måndag blir det till att be om namnförtydligande, personnummer, telefonnummer och civilstånd på kvittot. "Vi tar stickprover till en marknadsundersökning, var god möt mig efter stängning för fördjupningsstudier!"

to be continued

2011-05-19T23:11:00.004+02:00

Jag verkar bara kunna producera följetongsinlägg just nu. Jag gillar följetongsinlägg, de behöver varken ha en intresseväckande början eller ett sammanknytande slut. Ska nog bli novellförfattare ändå. Det blir ingen stor bok om havet, bara hundrafemtiosju brottsstycken.

the shuffle

2011-05-16T00:53:00.005+02:00

Försommarregn och den perfekta söndagen att mysa omkring barbent i yllesockor medan en nymorgnad rufsig man i bara t-shirt och kalsonger lägger tusenbitarspussel på lägenhetsgolvet. Och man står sig på en kopp kaffe och håret är tovigt och man lyssnar på blues och på smattret mot balkongräcket. Fönstret står på glänt för det är fortfarande varmt trots att det regnar, och i den smala springan röker han en cigarett och slår ut askan i luften över den blygrå asfalten under den blygrå himmelen. Och man säger nästan ingenting till varandra för det behövs inte.

---

Vilken härlig dag att åka till Skansen, tänkte jag, och gick genom vattenpussarna i trasiga skor, utan yllesockor och knappast barbent eller ackompanjerad av ett orakat maskulinum.

---

Städstoppet som upphörde i torsdags verkar ha släppt en tidigare okänd och fortfarande i högsta grad förnekad filifjonka lös inom mig. Den här dagen kan bli ihågkommen som den då Elin och jag fick stora städmanin tjugo minuter innan stängning och jag omstrukturerade hela diskrummet med en flaska desinficerande i ena handen och ett jävlar anamma i den andra. Otroligt att vi ändå var därifrån till klockan sex.

"... hon skurade med ett slags omsorgsfullt raseri så som kvinnor städar när de inte får slå."

ur DEN ÄRLIGA BEDRAGAREN av TOVE JANSSON, 1982

---

Gjorde en megabeställning från cdon igår för att fira den krassliga aprillöningen och fick en On Demand-film på köpet. Så ikväll tankade jag New York, I Love You efter Rubensteins rekommendation och gillade den mycket mycket. Som Love Actually för svåra människor. Sitter och okynnestittar en gång till.

---

I'm Tore Down

salighetssaker (3)

2011-05-15T09:01:00.007+02:00

Jag vill för er berätta att jag gått och blivit med salongsmöblemang. Nästan i alla fall. Det är hög tid att börja bygga på brudkistan och med tanke på att jag sedan länge har kaffeservis, kökshanddukar, porslinshundar, flasköppnare, samt salt- och pepparströare i form av fåglar (för att bara nämna några) var det väl inte annat än dags att jag skaffade mig stolar att sitta på när jag flanerar bland finporslinet.

Den där gången då jag och Storsleven gick på Eriskhjälpen ihop och letade efter hennes fulländade vardagsrumsbord hittade jag en uppsättning fulländade pinnstolar som jag inte köpte, varpå jag ångrade mig förskräckligt och fick skicka dit pappa med bilen vid nästa öppningstillfälle. 65 kronor stycket kostade de fyra stolarna, och därtill har jag köpt färg för ett par hundra riksdaler. Ommålning pågår nu för fullt, för rött är ju bra förstås men jag tror ändå att de gör sig bäst i halvblankt vitt.

Fyra lager, sen ska det sys dynor!

waiting for the worms

2011-05-14T22:09:00.009+02:00

Sitter helt allvarligt och överväger att köpa flygbiljetter för att se The Wall igen i Düsseldorf eller Manchester eller så. Är helt besatt. Pink Floyd frenzy. Älskar känslan efter en riktigt bra konsert, men egentligen borde man gå en gång till för man är aldrig så taggad som efteråt.

(Och ja, det här funderar jag över i en revolutionärt röd t-shirt med två korslagda hammare och orden "trust us" i vita tryckbokstäver över magen medan jag lyssnar på Waiting for the Worms på extra hög volym i protest mot schlagerspektaklet som pågår en trappa ner.)

PINK FLOYD - WAITING FOR THE WORMS

---

Annars jobbar jag sexdagarsveckor och är aldrig hemma om kvällarna. Jag har blåsor på tungan på grund av sömnbrist, glömmer bort att äta kvällsmat och vägrar svara på mail och i telefon. Ingenting sånt spelar liksom någon roll, jag vill bara vara ute i det ljuvliga gröna. Önskar jag vore lika harmonisk i äventyrandet som jag är frenetisk, men jag pendlar upp och ner mellan glädjerus och den där kroniska jävla melankolin. Är för envis och för snedskruvad. Väntar väl på maskarna.

happiness is a warm gun (2)

2011-05-12T20:00:00.005+02:00

Saker som gör mig lycklig, del två:

Att plocka bort ljuslyktorna
slänga vitsipporna som tappade bladen för en vecka sen
lyfta ur innanfönstren
dammsuga upp vissna löv och döda flugor
pynta med skira glasvaser och nyplockade blommor
slå upp fönstren på vid gavel för första gången i vår
och spela the Heart of Saturday Night för hela grannskapet

Från höger till vänster: Bullig skolvas från Glashyttan på Skansen, handblåst av Karin Hammar (175 kr minus personalrabatt); kanna i grönt glas, hittad på Erikshjälpen idag (25 kr); romantisk vas med förgätmigej från Läkarmissionen (25 kr); hög flaska med kork från Erikshjälpen idag (25 kr).

---

Jag förstår inte hur det, varje gång jag är ledig, kan stå "städa" på agendan utan att jag någonsin får något gjort. Idag slog jag slag i saken för första gången sen Nicklas dog. Alltså verkligen slag i saken. Städade. Det är klart att jag med ojämna mellanrum plockat upp kläderna från golvet och stuvat in dem i garderoben under de gångna månaderna, och en eller två gånger har jag dragit dammsugaren ett varv över den öppna golvytan, bytt lakan. Men idag var första gången jag tog itu med alla hörn och skrymslen, alla gömmor man måste stå på en stol för att nå upp till och allt sladdtrassel under skrivbordet.

Det känns
så himla
skönt.

as every fairy tale comes real (7)

2011-05-11T00:19:00.005+02:00

Klara och ungponnyerna, 7 maj.

dare me to jump and I will (4)

2011-05-10T09:35:00.004+02:00

Jag tycker om
hur det känns
som att
du
har sett

magin

jag alltid hoppats
fanns inom
mig

are there any queers in the theatre tonight?

2011-05-08T23:50:00.013+02:00

ROGER WATERS framför THE WALL på GLOBEN den 5 MAJ 2011

so ya thought ya might like to go to the show?

exposing every weakness, however carefully hidden by the kids

hey, teacher, leave us kids alone

mother, should I build a wall?

mother, should I trust the government?

mama's gonna make all of your nightmares come true, mama's gonna put all of her fears into you

what shall we do now?

I have seen the writing on the wall

goodbye cruel world

but it was only fantasy, the wall was too high as you can see

got thirteen channels of shit on the TV to choose from

bring the boys back home, bring the boys back home

I have become comfortably numb

you better run

outside the wall

---

Jag grät redan till The Thin Ice. Makalös föreställning. The Wall är lika aktuell idag som 1979. Bring the boys back home, bring the boys back home .

ledig lördag

2011-05-07T14:54:00.005+02:00

Hej! Den här fjanten är min stora kärlek. Jag ska snart berätta mer om henne nu när jag äntligen har ett par (mer eller mindre smickrande) bilder, men tills vidare får ni nöja er med vetskapen att jag gick upp klockan nollsextretti i morse för att hoppa henne för första gången och att det gick alldeles prima. Nu ska jag ut och måla pinnstolar i solen.

hey you, out there beyond the wall, breaking bottles in the hall

2011-05-05T23:54:00.006+02:00

Ni missade någonting.
Fyfan vad mycket ni missade.

(Får jag lov att vara oförskämt tillfreds med den här bilden? Det tänker jag vara. Och med hela föreställningen. Det var det absolut i särklass allra mäktigaste någonsin.)

all in all you're just another brick in the wall

2011-05-05T07:16:00.006+02:00

Så

vad ska man ha på sig
om man tänkte gå och se

Roger Waters

framföra
the Wall
efter jobbet?

FÖR DET SKA JAG!!!

I always play Russian Roulette in my head

2011-05-04T17:23:00.009+02:00

it's seventeen black and twenty-nine red

Kände mig lite destruktiv. Så jag klippte lugg igen. Rött hår med lugg är ju ändå det finaste jag vet. Önskar jag vore Florence Welch. Blir aldrig lika bra på mig dock. Kan inte konsten att se vuxen ut i lugg. Men det lättade trycket över hjärtat för en liten stund.

the reptiles blend in with the color of the street

2011-05-04T15:01:00.012+02:00

Woburn Safari Park, England 2010

Jag blir så melankolisk av att inte vara sysselsatt nuförtiden. Kanske är det för att det jämt är mulet på min lediga dag, kanske är jag bara trött.

happiness is a warm gun (1)

2011-05-02T23:59:00.008+02:00

Saker som gör mig lycklig, del ett:

Regnbågar, kvällssol och varmluftsballonger - i kombination eller var för sig
Hundar med trubbiga nosar och sorgsen uppsyn
Att läsa på spårvagnen och vara så inne i boken när man når sin station att man måste stanna på perrongen en stund och baraläsafärdigtsidan
Att vakna tidigt av morgonsolen
Långfrukostar
Första gången man kan sitta på gräset utan att bli blöt
Att cykla fort runt en kurva och nästan lägga sig ner i svängarna på en gammal nött herrcykel
Inspiration och barnslig skaparlust
Att välja kopp till morgonkaffet och bestämma redan då vad det ska bli för en dag
Nyplockade blommor i skira glasvaser eller rostiga burkar och plåtkannor
Små skattkistor, skrin med salighetssaker
Långa kjolar
Att vara två tredjedelar in i en bra bok
Den dagen trädens skott slår ut och allting blir ljusgrönt
När man står vid en hage och hästarna kommer fram till staketet
Att gå in i en trång lumpbod med överväldigande många hyllor och ha hela dagen på sig
Fyrar
Beröm för något man inte ens lagt märke till hos sig själv
Första stora tekoppen efter en lång dag
Mekaniska klockor som skruvas upp för hand varje kväll
Doften av våt jord och sommarregn

what if I'm the bad guy?

2011-05-01T22:31:00.007+02:00

I samband med att jag lanserade en tändsticksask med Ron (den fjärde i min privata samling) arrangerade jag en liten tävling där vinnaren fick önska sig en egen hunk. Hanna vann och bad om en Robert Pattinsonask, något som tog mig (som inte är något Twilightfan) hyfsat hårt. Efter en del bildletande och ett hemskt obehagligt tragglande med Edward Cullen-citat fann jag till sist en halvsarkastisk kombo, skapade en ask och gav den senare till min vän och vapendragare. Här är, ännu senare, resultatet:

Total anarki och graawr liksom och oh so very bad.

(Jag använde den här bilden)

kvällens existentiella funderingar

2011-04-29T21:39:00.004+02:00

Räknas det som att man har städat skrivbordet om man lagt alltihop på sängen istället? I så fall har jag städat skrivbordet, sorterat halva garderoben (här ska Traderas!), svullat i Union Jack-cupcakes, solat på balkongen, renskrivit brev, postat deklarationen (prisa Gud!), tömt pappersinsamlingen och soporna, lyssnat på den nästintill fulländade sextiotalsplaylisten, skickat viktiga mail och avnjutit alltihop med en Irish Coffee och lite Leonard Cohen såhär på kvällskanten.

Imorgon vankas det Valborgsmässoafton och uppemot-tretton-timmars-arbetsdag. Lär bli finfint ändå, förutom om någon beställer drinkar - jag ska stå i baren och kan bara göra kaffedrinkar. Jag vet inte ens vad det är i en A1 eller P2 eller P3 eller Pupphöjttillåttaminusfemtiotvåikvadrat, jag är whiskytjej (inte whiskyochcolatjej, inte romochcolatjej utan whiskyutanistacktjej (eventuellt en whiskyochkaffemedgräddetjej - påtår någon?)).
De ba "en Sex on the Beach tack" och jag ba "SECURITY!". Vore hemskt synd att ha halva Skansenstaben komma körandes i budbilar och ridandes på björnar, med mockningsgrepar och älgsövningssprutor i nävarna och brinnande facklor och grejer bara för att någon råkar ha dålig spritsmak och jag dålig koll. Vad är det i en Gin & Tonic förresten?

Sen är det första maj och min officiella heltidsanställning drar igång. Det kommer bli en lång lång lång fin sommar.

(Ihopskrivningaristheshitförresten.)

let's celebrate!

2011-04-29T12:41:00.004+02:00

watching afternoon repeats

2011-04-29T00:32:00.005+02:00

det bortsprungna projektet

2011-04-28T17:06:00.008+02:00

Så vad hände med Dumbledoreprojekt 3, undrar ni. Projekt 3 var tutti-frutti-oh-Rudy-halsduken i crazy-banana-färgsättning som skulle bli en gåva men som aldrig gavs bort. Den har legat i en vrå och samlat damm sen någon gång i november, men nu ska det äntligen bli ändring. Jag la just härligheten på posten i ett kuvert med tio frimärken och imorgon skickas alltihop söderut till Josefi, som föll för halsduken redan efter några få centimeter och som jag tror kommer bära upp den som ingen annan.

Garn: Molly från Jäsbro Garn, 100% akryl
Stickor: 4 mm
Sticksätt: mosstickning
Bredd: ca 23 cm, 40 maskor
Längd: ca 210 cm, 580 varv

Alicia Sivert et Albus Dumbledore för en färggrannare vinter 2011.

through the wind, through the rain (3)

2011-04-27T17:06:00.005+02:00

...

Fragment av en fulländad tillvaro, och nu känns verandalivet så blaserat.

but what about second breakfast?

2011-04-27T13:03:00.002+02:00

Första lediga dagen efter åtta på arbetet.

epifani (3)

2011-04-23T21:19:00.005+02:00

And that was the night Dean met Carlo Marx. A tremendous thing happened when Dean met Carlo Marx. Two keen minds that they are, they took to each other at the drop of a hat. Two piercing eyes glanced into two piercing eyes – the holy con-man with the shining mind, and the sorrowful poetic con-man with the dark mind that is Carlo Marx. From that moment on I saw very little of Dean, and I was a little sorry too. Their energies met head-on, I was a lout compared, I couldn’t keep up with them. The whole mad swirl of everything that was to come began then; it would mix up all my friends and all I had left of my family in a big dust cloud over the American Night. Carlo told Dean of Old Bull Lee, Elmer Hassel, Jane: Lee in Texas growing weed, Hassel on Riker’s Island, Jane wandering on Times Square in a Benzedrine hallucination, with her baby girl in her arms and ending up in Bellevue. And Dean told Carlo of unknown people in the West like Tommy Snark, the clubfooted poolhall rotation shark and cardplayer and queer saint. He told him of Roy Johnson, Big Ed Dunkle, his boyhood buddies, his street buddies, his innumerable girls and sex-parties and pornographic pictures, his heroes, heroines, adventures. They rushed down the street together, digging everything in the early way they had, which later became so much sadder and perceptive and blank. But then they danced down the streets like dingledodies, and I shambled after as I’ve been doing all my life after people who interest me, because the only people for me are the mad ones, the ones who are mad to live, mad to talk, mad to be saved, desirous of everything at the same time, the ones who never yawn or say a commonplace thing, but burn, burn, burn like fabulous yellow roman candles exploding like spiders across the stars and in the middle you see the blue centerlight pop and everybody goes ‘Awww!’.

ur ON THE ROAD av JACK KEROUAC, 1957

---

Del fyra avverkad. Fem sidor kvar av boken. Jag kommer läsa ut den på väg till jobbet imorgon.

en bit paj & du är väl inte liten i maten va?

2011-04-21T00:50:00.005+02:00

En gång, i slutet av juraperioden, läste jag en psykologikurs vid Stockholms universitet. Kursen gav mig framför allt magknip och sög årsransoneringens sista livslust ur mig, men om inte annat har jag den att tacka för att jag träffade Lena.

Lena och jag ligger på samma nivå, skulle man kunna säga. Vi hittade varandra mitt emellan the encoding specificity principle och den fonologiska loopen och ingen av oss visste riktigt vad vi hade för oss. Lena pratade tyska och tyckte om att sy, shoppa second hand och fotografera. Av en mirakulös slump hamnade vi i samma arbetsgrupp under en studie av stresspåverkan och på den vägen var det. Efter kursen flyttade Lena till Uppsala för att studera mer fysisk läkekonst och jag tumlade runt i vårsolen ett tag innan jag hamnade på Skansen och förträngde allt om pro- och retroactive interferences. När flickan med de allra vackraste ljusblå ögonen någon gång är i huvudstaden försöker vi alltid att träffas.

Ikväll tog jag spårvagnen till Norrmalmstorg efter världens längsta stängning och uppskattningsvis trettio tusen sålda köttbullar. Lena kom i en likadan klänning som jag stått och dragit i tidigare samma morgon innan jag bestämde mig för att inte orka ha strumpbyxor, och mentaliteten var gemensam: Jag-har-inte-käkat-än-men-kan-nöja-mig-med-en-foccacia-om-jag-får-en-kaka-också-eller -ska-vi-ta-två?
Kófi på Birger Jarlsgatan hade kvällsöppet och tog brutalt i betalt för ett glas juice men serverade god paj och kanske den bästa varma choklad jag druckit. Vi började på uteserveringen med att konstatera att eftersom jag jobbade kvar och hon studerade samma ämne kunde vi inte ha mycket att prata om, men det gick ganska snabbt att hitta på samtalsämnen och skratta mer och hjärtligare än man hinner under en medelrolig all-inclusive lovvecka med VIP-kort på Disneyland och boende i Törnrosas slott. Det är liksom bara så sjukt hur bra vi connectar.

Förmodligen var vi världens jobbigaste gäster som irrade omkring som yra fjäderfän, började i fel ände, välte juiceglas och kastade smörpaket omkring oss. Men man får göra så när man är ledig (jag tog i alla fall in disken trots att det inte fanns någon brickvagn att ställa den på och hade säkert börjat källsortera i farten om jag inte fått upp ögonen för bullbuffén istället). Efter att ha avancerat till ett hörn på övervåningen diskuterade vi destruktiva romanser, vikten av autenticitet (för att jag inte kom på någon annan synonym till genuin-het) och bläddrade i On the Road tills personalen började dammsuga och och världens jobbigaste gäster kördes ut på gatan.

Det händer sällan (oftast är jag väldigt fyndig), men varje gång jag träffar fagra Lena verkar det som att jag måste skriva ett långt och helt poänglöst blogginlägg om saken. För det är liksom så himla bra att det inte kan gå obemärkt förbi.

Nästa gång ska vi ta med kamerorna också.

clotted cream & cowboys

2011-04-18T12:03:00.005+02:00

eller Never doubt the Texas Ranger

Imorgon far Malin över Atlanten till Florida för att arbeta i ett travstall på okänd tid. För två veckor sen var hon i Stockholm för att prata med ambassaden och beviljas visum. Vi firade framgången med ett intensivt och helt fantastiskt dygn tillsammans.

Vi började med att promenera, via the Old Picture Company i Gamla Stan, till Söder och Fotografiska Museet vid Stadsgårdshamnen. Där vankades det Sarah Moon och Albert Watson och vi föll för svartvita porträtt av starka karaktärer och suddiga dansnummer men kanske framför allt Moons filmiska tolkning av en gammal fransk folksaga under namnet Le Fil Rouge (Den röda tråden).

Tillbaka i City hade klockan slagit 14.30 och Vete-katten dukade upp sitt afternoon tea. Vi beställde varsin sconesbuffé och njöt i flera timmar av obegränsat antal scones med fem sorters hemkokt sylt och marmelad, lemon curd, clotted cream, snittar, minimuffins, bullskorpor och kaffe med påtår.
Hela saligheten soundtrackades av ett liveband med en kontrabasist, två gitarrister och en saxofonist som satt i ett hörn och lirade jazz. Sällskapet vi delade bord med hann bytas ut tre gånger innan vi fått nog.

Vete-katten är bäst. Det är trångt och mycket folk, men mestadels tanter och stämningen är på topp. Det är helt okej att dela bord om det inte finns ett helt ledigt. Dessutom får man så-mycket-scones-man-kan-äta-och-så-mycket-kaffe-eller-te-som-får-plats-däremellan för ynka hundralappen. Till och med glassen är hemlagad då kondiset eftersträvar att tillverka så mycket som möjligt från grunden. Bästa fiket!

Efter att ha promenerat runt ytterligare, hämtat Malins glömda väska på en restaurang på Kungsholmen, hämtat våra undanlagda bilder på the OPC, suttit på en bänk i solen tills solen gick ner och pratat hästar, fotografi och mystiska män i all evinnerlighet kilade vi in på en irländsk pub och beställde varsin Irish Coffee.

Så inväntade vi halv nio-slaget då True Grit drog igång på Filmstaden Sergel och där njöt vi av 110 minuter humoristisk westernromantik och var särskilt imponerade av Jeff Bridges som red med tyglarna i munnen och sköt med två revolvrar samtidigt. Avslutningsvis tog jag Malin till den Sivertska trångboddheten för en natt mellan Union Jack och Sgt Pepper i mitt rödblåvita sovrum. Morgonen därefter återvände hon till sydligare longituder för att packa om och förbereda sig för det stora steget över Atlanten.

Finaste, finaste dagen.

epifani (2)

2011-04-16T19:34:00.006+02:00

"And for just a moment I had reached the point of ecstasy that I always wanted to reach, which was the complete step across chronological time into timeless shadows, and wonderment in the bleakness of the mortal realm, and the sensation of death kicking at my heels to move on, with phantom dogging its own heels, and myself hurrying to a plank where all the angels drove off and flew into the holy void of uncreated emptiness, the potent and inconceivable radiancies shining in bright Mind Essence, innumerable lotus-lands falling open in the magic mothswarm of heaven."

ur ON THE ROAD av JACK KEROUAC, 1957

---

Hänförd. Jag påbörjade just tredje delen av On the Road och vågar redan nu svära på att den är det bästa jag läst. Vilken fulländad jävla poesi.

hey Jude, refrain

2011-04-14T22:43:00.005+02:00

Spenderade dagen i solen med de rödhåriga favoriterna och hade det så bra att det nästan blev lite tjatigt.

I sold opium, fireworks and lead

2011-04-13T12:06:00.008+02:00

Jag har känt mig lite fåordig på sistone. Till somligas lättnad kanhända, men inte till min egen. Kryptiska fragment av undermålig poesi i all ära, men jag har vanligtvis mer jag behöver få ur mig.

Kanske beror det på min växande frustration över den här världen. Den moderna världen med sin avsaknad av romantik. Kanske beror det på förlusten jag och kosmos gjorde för 65 dagar sen. Nio veckor imorgon kväll.

Kanske beror det på att jag kunnat prata så öppet de senaste dagarna. Jag har inte behövt väva in stora hemligheter i små tangenttryck vars egentliga budskap inte ens når fram till rätt person. Jag har kunnat säga nästan allt rakt ut. Åh det har varit så skönt, men det lämnar mig med bristande intresse för allting annat än de där högintensiva ögonblicken av sanning och öppenhet.

Så jag har börjat skriva ner alltsammans. Ganska grovhugget och slentrianmässigt, inte alls som jag först hade tänkt. Men alla de där små detaljerna visade sig vara ganska irrelevanta i jämförelse med den djupa gemenskap vi nådde när bägge slutade fästa vikt vid manér och inte lät en allmänt erkänd moral dra gränser för vad som är rätt och fel i en helt unik situation.

Fast det vore nog sundare för mig att tänka på någonting annat.

dare me to jump and I will (3)

2011-04-12T21:00:00.003+02:00

Förmodligen blir det här så mycket bättre,
men jag sörjer förlusten av min livlina
när melankolin förklaras som kvinnlig intuition.
Fast knappast ens så avancerat.
Jag visste ju.

måndag

2011-04-11T16:05:00.005+02:00

Läser om de bästa Tom-intervjuerna innan boken lånas vidare, fortsätter förföras av On the Road och är melankolisk trots fjorton plusgrader och sol på trappen.

dare me to jump and I will (2)

2011-04-11T13:48:00.008+02:00

Jag har alltid funnit ro i min eskapism
men jag tröttnar på att fly verkligheten för fantasier
som aldrig kan bli lika sensationella
som de stulna ögonblick
av ett verkligt och vidunderligt
nu
vi delar med varandra

epifani

2011-04-10T22:56:00.007+02:00

"She loved that man madly, but in a delirious way of some kind; there was never any mooching and mincing around, just talk and a very deep companionship that none of us would ever be able to fathom. Something curiously unsympathetic and cold between them was really a form of humor by which they communicated their own set of subtle vibrations."

-

"Marylou was watching Dean as she had watched him clear across the country and back, out of the corner of her eye – with a sullen, sad air, as though she wanted to cut off his head and hide it in her closet, an envious and rueful love of him so amazingly himself, all raging and sniffy and crazy-wayed, a smile of tender dotage but also sinister envy that frightened me about her, a love she knew would never bear fruit because when she looked at his hangjawed bony face with its male self-containment and absentmindedness she knew he was too mad."

ur ON THE ROAD av JACK KEROUAC, 1957

---

Åh Jack. Jag håller andan och förundras över de mest fulländade formuleringar och ordkombinationer. Låt mig alltid förföras såhär.

through the wind, through the rain (2)

2011-04-10T01:36:00.004+02:00

"Du

fyller dig själv
med så mycket
som är

fantastiskt

känner du aldrig
att det

vi
gör är

otillräckligt?"

torsdag

2011-04-07T09:01:00.007+02:00

Iggy Pop och duggregn.

Insåg just att jag arbetar på en ö. Hur fint är inte det?

måndag

2011-04-04T22:41:00.004+02:00

Solsken, åttiotals-Springsteen, Hanna och hästen.

alltid redo

2011-04-01T18:25:00.003+02:00

Hej jag tänkte bara dela av mig av utsikten från mitt fönster och berätta att jag sover i ~~tält~~ vindskydd inatt. Vi ses på söndag!

salighetssaker (2)

2011-04-01T12:42:00.005+02:00

Ska vi prata pryttlar? Jag lovar härmed mig själv och världen att jag i vår ska bära brosch oftare.

När jag hör ordet 'brosch' går tankarna vanligen till pråliga påfåglar med swarovskikristaller till ögon, krångliga porslinsarrangemang och allsköns krimskrams som får det att krypa i skinnet av obehag. Men på sista tiden har jag insett att hittar man bara rätt smycke kan broschen vara en ypperlig kläddetalj.

Hittills har jag lyckats lägga rabarber på en handfull (alla begagnade), som jag har för avsikt att bättre bruka i vår. Vi kikar lite.

Plattfisken känns väldigt allmänt lagom, och lagom är ju bra.

Två pläterade ankare, passar ju mitt klädtema hyfsat va. Skulle inte invända mot att ha en av de här på mig varje dag.

Kaninen går egentligen in under beskrivningen "prålig med swarovskikristaller till ögon", men är väl undantaget som bekräftar regeln. Någon gång måste man ju få vara lite cirkus. Fast kanske inte för ofta.

Camén är ärvd efter min mamma som i sin tur fick den i konfirmationspresent och den är så ljuv att jag faktiskt aldrig vågat använda den.

Hjorten är förmodligen allra allra finast och sitter som gjuten på min gröna vårjacka.

Och så den lilla pandan som får mitt flickebarnshjärta att klappa i otakt. Egentligen vill man bara hålla den i handen och klappa den. Vilket kanske är bäst, eftersom den på sätt och vis är rätt gräslig att nåla på skjortan. Så jag satte den på väskan istället. Åh.

Vad säger ni själva om saken? Är det inte tid att dekorera mera? Förtjänar broschen sin bottenplacering i bijouterihierarkin eller ska vi göra ändring i saken?

torsdag

2011-03-31T22:37:00.010+02:00

Nämensåatte, säsongsanställd på heltid från första maj till sista september. Sofo-night med Jessica Silversagas fagra bilder på Beyond Retro i sällskap av bästa sis och Angelina. 'Innocent When You Dream' utläst. Steinbecks 'Of Mice and Men' utläst. Ny bokbeställning gjord. Fick köttbullsmannen att prata om någonting annat än vädret. Tälta i helgen. Mindre än två månader kvar till London. April från och med imorgon. Och så nämnda skatteåterbäring.

Varm choklad på det.
Fint som snus.

Dumbledoreprojekt 5

2011-03-30T16:00:00.005+02:00

Sen är det ju så att projekt 5 är stickat och klart sedan lång tid tillbaka, men att jag först nu fått alla trådar fästa och är redo att skeppa skapelsen vidare till min kusin.

Lagom till våren. Bra framförhållning Alicia.

Garn: Colore från Garntjänst i färg 1615 och 601, 50% ull 50% akryl
Stickor: 4 mm
Sticksätt: mosstickning
Bredd: ca 40 cm, 75 maskor
Längd: ca 200 cm, 600 varv

här kommer skatteåterbäringen

2011-03-30T12:28:00.004+02:00

Deklarera kan man ju göra oftare!
Jag får igen en summa som täcker nästa terminsavgift för ridningen. Kan vara den bästa nyhet jag fått i år. Nu ska det bli ordning i kassan och på hästskrället för jag kommer kunna rida bra mycket oftare! Smutt.

Lambertus 2009

dare me to jump and I will

2011-03-30T00:25:00.007+02:00

...

through the wind, through the rain

2011-03-27T23:25:00.006+02:00

"Ibland
känns det som att

du

är den enda
som kan förstå

hur det känns
att vara

missförstådd."

20.30 - 21.30

2011-03-26T23:22:00.005+01:00

(Min bror ifrågasatte mitt behov av en silverbricka när jag köpte en dylik härom veckan. Som om det finns någonting i hela världen som jag kunde vara i större behov av än en silverbricka.)

earth hour

2011-03-26T20:27:00.005+01:00

Nämen om man skulle ta och hälla upp ett glas rödvin till och läsa lite i skenet från ett stearinljus.

(Och ställa fram klockan!)

guitar solo no. 5

2011-03-25T22:27:00.001+01:00

NEIL YOUNG - GUITAR SOLO NO. 5

I screama, you screama, we all screama

2011-03-24T20:47:00.013+01:00

Idag kunde man, för första gången på Skansen, åse en frigående hjord på omkring femtio exemplar av den sällsynta arten Italienska Skolungdomar. Flocken äntrade restaurangen vid trettontiden, tjattrandes värre än en skock höns av tredubbla antalet skulle gjort omkring en breddfylld binge majsgryn, slog sig ned i och omkring Mullerummet, samt lite överallt, beundrade potatisen på nära håll, doppade näsorna i gräddsåsen och gjorde alla ivriga försök att slå köttbullsfaten ur händerna på det stackars cafébiträde (undertecknad) som kom kånkandes på buffématen.

Det lät ungefär såhär:

SCUSI, SCUSI! Do you have-a apple juice-a?
SCUSI, SCUSI! Caffé? Due caffé, please-a!
SCUSI, SCUSI! I have-a broken eh glass-a. Sorri, sorri!

Och ett inlevelsefullt gestikulerande i sopkvastsrörelser.
Det var helt klart not enough room-a to swing a cat.

Det var som om jag och Lina var Tom Waits och John Lurie (I wish) satta i ett italienskt fängelse ihop med fyrtioåtta uppsättningar knappt könsmogna Roberto Benigni (I wish not). Down by Law as it could have been liksom. Åh, om bara Ruby varit där.

Jag har sett mångt och mycket under mina nio gedigna månader på Skansen, men eftermiddagens tilldragelse kniper inte bara titeln 'Tidernas Stojigaste PM' utan underrubriceras också 'misären i Mullerummet', alternativt 'massakern i Mullerummet' eller 'Stockholms gräddsåsbad'. Kors och korinter i krösamoset.

De kom, de lät, de åt, de lät, de gick och de lämnade trumhinnorna vibrerande i efterskalv och möblemanget tryckandes utmed väggarna av skräck.

Det var tur att inte alla ville ha glass också. För då vet jag precis vad som skulle hänt:

DOWN BY LAW (1986) CLIP

Och jag ba: You don't even speak no English.

Efter att vi slutat för dagen fick jag också, för första gången i mitt liv, tillämpa ordföljden:
"Släpa nu inte halsduken i svetsdammet Bella".

Tänk att man fortfarande kan överraska sig själv.

"vi kan ju hobbyboka om du vill asså"

2011-03-23T23:15:00.002+01:00

Efter ett mer hysteriskt än strukturerat planeringsmöte med min co-chief/partner in crime/comrade in arms samt de glada gossarna i Programgruppen ser det ut att bli scoutläger i alla fall ('i alla fall' syftat på det faktum att jag utgör femtio procent lägerchefsposition och med såna siffror kan ju vad som helst hända). Eventuellt att det blir dansläger eller kristet nudistläger i brist på bättre alternativ, eventuellt att hela budgetutfallet rubbas av Lucas hypotesiska frånvaro och eventuellt att jag kommer bli vansinnig om jag ska lajka varenda käft som attendar facebookeventet, men till Vässarö ska vi och lägerbrev 2 kommer ut i nästa vecka (är det sagt på bloggen måste det hända).

Kanske dags att starta en lägerblogg också. Det är ju ändå de gamla redaktionsrävarna, undertecknad och press-Henning, som sitter på maktens tron den här gången.

TAGGA RÅ! 1 2 3 4 5 6

good day for a canoe ride

2011-03-23T00:09:00.008+01:00

Jag avskyr att erkänna att jag har fel (jag har aldrig fel), men är också den första att göra det när jag någon gång vid något enstaka, ytterst sällsynt tillfälle faktiskt misstagit mig. I afton måste jag ta tillbaka några ord.

Jag såg nämligen om Dead Man, och jag gillar den skarpt. Var nog inte mogen för den sist, ärligt talat, och att medge det är ju nästan det värsta. Jag tror även att chocken över att filmen var direkt motsats till allt vi någonsin kunnat föreställa oss gjorde att vi (jag, Lucas och Lo) protesterade så bestämt första gången vi såg den. Idag inser jag att den är helt perfekt för mig, som så mycket annat Jarmusch gjort, med sina svartvita vidvinklar, mörka ironi och melankoliska poesi, och de där "tre distade ackorden" Neil Young fått betalt för är makalöst ödesmättade och alldeles tillräckliga. Jag tar skamset tillbaka varje ond stavelse och hävdar härmed det motsatta. Jag var nog inte svår nog sist, men min nya mystiska approach går hand i hand med hela konstruktionen.

(Skrattar emellertid fortfarande lika rått åt alla Nobodys repliker, Iggy Pops morbida bibelhistorier och när de lejda mördarna trampar sönder sheriffens huvud som vore det en gammal solmogen apelsin. Hootka.)

Se ~~aldrig~~ Dead Man genast!

fredag

2011-03-22T14:57:00.009+01:00

Jag tycker det var fint
att det inte fanns plats nog för alla rosor på kistan.

lägesrapport 4

2011-03-22T12:00:00.003+01:00

Som om det inte vore nog med elände i världen drog jag igår på mig den värsta sken-präkt-bakfylla jag hittills erfarit. Vaknade, mådde illa, åkte till jobbet, kräktes, åkte hem, kräktes, sov, såg på film (the King's Speech), sov, såg på film (Brokeback Mountain), sov, sov och sov. Man kunde trott jag varit ute och slirat å det oanständigaste i söndags kväll, men så vida inte kalaset var så festligt att jag glömt bort att det ens ägde rum tror jag faktiskt att jag var alldeles spiknykter och att gårdagen mer berodde på 1) någonting jag ätit eller 2) en illvillig baskelusk.

Och som om det inte vore nog med elände att bära hjärtesorg, må illa och behöva ställa in ridlektionen led jag nog allra mest av en fasansfull koffeinbriståsamkad huvudvärk, vilken jag idag, då jag mår bättre, desperat åtgärdade med en kopp kaffe som i sin tur, givetvis, försatte mig och min fastande mage i den första koffeinkick jag haft sedan den gången jag bälgade i mig fem koppar på raken inför ett nationellt prov i svenska i årskurs nio. Hela världen snurrar. Sken-präkt-helikopter-fylla.

Ordningsföljden är ytterst förvirrande.

Bra saker och fina ögonblick var det ja:
Luncha med Ruby
Världslängsta promenaden med Martin
Legobygge med fantasifulla gullscouterna ("Och Svullo är en elefant då hade vi tänkt", "Men DÅ kom den onda mexikanaren med sex armar!")
Saint-Patrick's-Day-Guinness på Calles med ledarkollegorna OCH två kökskollegor (vilken gedigen kombo)
Driving Lessons
När hästen galopperade samlat för första gången i ridkonstens historia
Amerikansk Springsteen- et Waits- et Short Cuts-romantik med waitresses, gårdagens skäggstubb och snabba bilar
Tom-intervjuerna (Glenn O'Brien: Did you write the book? Tom Waits: I wrote it with Kathleen Brennan. GO: How did you collaborate? TW: With great difficulty. GO: Did you work together or did you send stuff back and forth? TW: Well, she's my wife. We sent stuff back and forth. Like dishes, books, frying pans, vases.)
Halvsanningar och fantastiska lögner ("Ain't screamed so loud since the pigs ate my little brother")
Att smygstänga Matsäcken och göra Bella så himla GLAD
Hela lördagen faktiskt, så fint flyt
Min bästa Tom ("I do believe in the mysteries of things, about myself and the things I see. I enjoy being puzzled and arriving at my own incorrect conclusions.")
Orphans
Att träffa alla i fredags, omständigheterna till trots

Hur det är med allting annat begriper ni utan att jag behöver bokstavera det. Det är ganska rakt igenom fasansfullt och kommer aldrig riktigt att gå över, men jag har läst en herrans massa poäng psykologi en gång i tiden så jag kan i alla fall roa mig med att analysera vad det är jag håller på med. Kort sagt: Anstränger mig å det yttersta för att förstå och anstränger mig å det yttersta för att förneka (misslyckas med både och).

min mest speciella vän

2011-03-18T16:51:00.005+01:00

hej då

fredag

2011-03-18T09:54:00.008+01:00

09.54: Fyrdubbel espresso
och jag äger inte ens några svarta kläder

kärleksbrev V

2011-03-16T23:09:00.006+01:00

Nicklas min kära.
Kära kära Nicklas.

Jag har bara precis börjat inse hur fasansfullt mycket jag kommer att sakna dig.

tisdag

2011-03-15T17:58:00.008+01:00

fyra veckor & fem dagar

2011-03-15T13:14:00.005+01:00

Förra veckan var tuff, annat kan man inte påstå. All den där nedstämdheten sjönk över mig på samma gång som ett stort tungt cirkustält som havererar mitt under en föreställning. Jag fick mittpinnen i huvudet också och det var inget vidare - bulan kommer bulta ett bra tag till.
Dessutom var jag ledig mycket i början av veckan, vilket inte alls var vad jag ville eller klarade av. Jag är så himla ospontan nu och behöver ha allting planerat i förväg, vilket jag inte hade, så det blev till att stirra i väggen ett par dagar till.

Men det känns som att det var en god vana att lista bra saker och fina ögonblick. Fokusera rätt liksom. Vi gör det igen.

Jazztimmen i köket
Nya Tom Waits-intervjusamlingen
Februarilönen (första gången jag blivit positivt överraskad)
Pappas blå espressomaskin
Födelsedagsfirande och bästa hunden
Polismästarkoppen
Att mina barnkalas blir så himla lyckade att jag (mer eller mindre motvilligt) blivit förste festvärd
Att Maximus jobbade och att Jossan hälsade på
After work - utomhus!
Citera Down by Law i Mullerummet ("But I ham a no criminal. I ham a good egg.")
Mina nya fina pinnstolar som bara behöver restaureras, hm, lite grann
Barmark och någon plusgrad och ibland kvällssol under hemresan
Martins skägg
"Du skulle kunna hälla sås på vad som helst"
Björnarna har vaknat och en av sälarna har fått kut
Widow's Grove

Igår blev det ny vecka men jag måste ändå nämna att jag fick hästen att sluta skena och galoppera lite samlat flera gånger under passet. Helt jävla otroligt. Sen fick andra hästen kolik och det var inte så kul längre. Men det gick bra.

Ledig idag. Har tittat på Broken Flowers (Jim Jarmusch känns som en bra start, fast jag hade faktiskt förväntat mig lite mer) och virkat en halv uggla. Ska försöka göra någonting mer innan trekaffet.

Begravning på fredag.

god mat & dåliga män

2011-03-14T00:25:00.011+01:00

Idag diskuterade vi bloggar under lunchen, jag och Ruby med the mighty Max som ganska oengagerad åhörare. Vi hade olika uppfattningar och jag blev lite upprörd. Försökte förklara vilket enormt utbyte man kan ha av välskött blogg och vilket fantastiskt media det är för begåvade skribenter som ännu inte nödvändigtvis kommit på vad deras Stora Roman ska handla om. Fick inte alls den förståelse jag sökte. Sa att jag skulle gå hem och skriva ett argt inlägg om saken. Sagt och gjort.

Önskar jag själv hade inspiration till någonting ordentligt någon gång. Det var länge sen sist. Tills vidare vill jag hänvisa till just en sån, nystartad men redan helt jävla perfekt blogg. Är lite indignerad över att den inte är min egen, men man får väl inspireras tills vidare.
Ha ett bra liv kombinerar det bästa författarinnan Emmy Kafle vet i världen: god mat och dåliga män. En måltid och en manserfarenhet per dag. Sorgliga, smutsiga, vansinnigt vackra fragment av olycklig kärlek. Precis, precis så som jag tycker om det.
Det gör ont på ett så himla skönt sätt.

herreminje

2011-03-12T21:14:00.013+01:00

Vilken sabla dag. Nu skiner solen och Sveriges alla barnfamiljer samt en näve desorienterade turister vallfärdar till restaurangen för att slaska brunsås i rotundan. Det var länge sen vi satt så illa i skiten. Tabberas på laxpudding efter halvtid, köttbullarna slut, sen kokpotatisen, fyrtio minuters väntetid på bonglistan. Restaurangchefen sprang runt i kostym och plockade disk. Absolut madness.
Skönt att komma hem, äta tårta och ligga utslagen på golvet en stund, invid sin allra finaste vän.

Så är man redo för morgondagen då.

torsdag

2011-03-11T00:01:00.003+01:00

Pensionärerna köar utanför Erikshjälpen.

Jag och Storsleven was there.

tvåhövdade kalvar & trebenta kor

2011-03-10T22:04:00.006+01:00

Helgen vecka 6 var Lovisa här och härjade. Hon, jag och Cami spenderade lördagen på Naturhistoriska Riksmuseet där vi fascinerades av onda igelkottar, en ännu ondare apa, en tvåhövdad kalv, en väldigt stor sjöelefant, mängder av dinosaurier och ett djuplodande spel om alla Sveriges svampar.

Framåt kvällen retirerade vi till Camis lägenhet i de orangea höghusen för två koppar hutlöst försenat trekaffe, laxmackor med hovmäsarsås och en uppsättning hembakta semlor.

När nämnda skåning ett drygt dygn senare lämnade stan med nattåget gjorde hon det i sällskap av en trebent, ganska androgen ko och med tanke på rådande snökaos har de väl inte kommit fram än. Men det var hemskt fint så länge det varade.

Och förresten:
"Klarar man av det här klarar man fan Wipeout."
"Hallå! Ursäkta! Ditt barn har dött!"
"Jag är inte lika snabb i det här klimatet."

lyrik, poesi & prosa

2011-03-10T10:44:00.004+01:00

När vi nu ändå pratar prylar.

Howl and Other Poems (Allen Ginsberg), On the Road (Jack Kerouac), Of Mice and Men (John Steinbeck), Innocent When You Dream - Tom Waits, the Collected Interviews (samlade av Mac Montandon), Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann (Jonas Jonasson).

Big Time (som inte finns på dvd) på dvd och Truckdrivers Divorce (live from Lee Furr's Studios) - limited edition of 200 copies.

räddarna i nöden

2011-03-09T19:56:00.011+01:00